Colchester - Lincoln City FC1 - 0
Känslan dagen efter en oförtjänt seger
Femte raka segern för Valencia var ett faktum när slutsignalen ljöd igår kväll, men efter matchen var det inte resultatet allt skulle komma att handla om. Frågan de flesta ställer sig är hur Valencia med först en, sedan två man mer lyckades släppa in två mål, samtidigt som man undrar om domaren hade glömt sina kontaktlinser hemma.
Det är inte lätt att skriva en rapport om sitt lag en dag som denna. Dagen efter en seger förvisso, men främst dagen efter en demonstration av hur stor makt domaren har i fotbollen, hur en enmansshow kan avgöra en match framför näsan på 22 spelare.
Valencia har så länge jag följt dom i princip aldrig haft domarna på sin sida. Självklart ska rättsskiparna inte sympatisera med något av lagen, men jag har tappat räkningen på alla de gånger Los Ché fått domslut emot sig och hur många matcher som förlorats på grund av detta.
Gårdagen var dock en helt annan historia, då vi fick se en stor föreställning om hur domaren på ett avskyvärt sätt rånade ett vilt kämpande Malaga på minst en poäng. Oavsett vad många andra tror och tänker så är det faktiskt en äcklad känsla som infinner sig när man ser detta, oavsett om det är ens egna lag det gäller eller ej.
Redan från början stod det klart att de orangeklädda bortaspelarna inte skulle vika ner sig en tum inne på Mestalla. Från minut ett började de skapa chanser då Valencias försvar med Miguel, Maduro, Dealbert och Mathieu läckte som ett såll. Rondón och Baptista i solkustens nya bygge spelade snabbt och smart, vilket gjorde att våra backar inte hängde med i svängarna, vilkket snabbt öppnade upp för flera möjligheter. Som tur var är Guaita fortfarande i extrem högform i målet och stod för flera klassräddningar matchen igenom. Jag börjar tvivla rejält på att Moyá och César kommer kunna matcha ynglingen när de är tillbaka från skadebesvären. Dags för Emery att börja omfördela platserna på bänken kanske?
Tio minuter in i matchen var dock Guaita tvungen att kapitulera när Apoño efter en perfekt löpning förbi Mathieu som stod katastrofalt placerad, kunde assistera Rondón som helt ensam tryckte bollen in i mål. 0-1 och det blev tyst på Mestalla.
Glädjen skulle dock bli kortvarig då Mata fem minuter senare fälls av nyförvärvet Demichelis som i sin tredje match för klubben drabbas av en målchansutvisning. Hårt dömt kan man tycka, men tänk er hur situationen hade sett ut om Mata inte blivit fälld –han hade blivit friställd framför mål med endast målvakten kvar. Enligt regelboken ska detta belönas med rött kort och straff, och argentinaren fäller honom, så trots allt är det korrekt dömt.
Mata är säkerheten själv vid 11 meter och kvitterar, till publikens stora glädje.
Mestalla ska betraktas som ett ointagligt fort, där Valencia CF inte ska vika ner sig en tum, och prestera på hög nivå mot alla lag. Detta levde de knappast upp till mot Malaga då spelet, trots en man mer, var bedrövligt. Det skapades ett par chanser, men ingen av dom förvaltades. Aduriz hade inte centimetrarna och skärpan på sin sida igår heller, samtidigt som PH och Jordi Alba inte nådde upp till önskvärd nivå. Mata slet som vanligt i sin centrala position och gjorde det bra. Även Tino Costa var bra, men hans kollega Maduro var bedrövlig, liksom hela backlinjen. Det var nästan pinsamt att se hur gästerna hur enkelt som helst kunde leka med försvaret, och det var bara tur att första halvlek avslutades med en 1-2 ledning för Málaga när Rondón efter en lång frispark och en passning helt fri kunde göra sitt andra mål för kvällen. Los Ché vandrade ut till omklädningsrummet under en visselorkan från läktarna.
Inför andra halvlek skedde något vi sällan brukar se. Emery gjorde inte ett, utan två byten! Jordi Alba lämnade för Soldado och en extremt dålig Dealbert blev ersatt av Banega. Två väldigt bra byten som gav mer fart och offensiv kraft i spelet.
8 minuter in i halvleken fick Pablo stora ytor utanför straffområdet och stod för en perfekt passning till nyinbytte Soldado som med härlig känsla stötte bollen förbi Asenjo och kvitterade.
Tio minuter senare skulle Malagas mardröm förvärras ytterligare, när spelare nummer två skulle få se det röda kortet. Denna gång var det Rosario som efter en hörnsituation och några ord till linjedomaren förvånat fick se sig avskickad från gräsmattan. Det känns som ett mycket kontroversiellt domslut, men samtidigt vet vi inte vad han lät domaren höra för ord, och jag antar att det liksom på Sveriges fotbollsplaner gäller nolltolerans mot grova svordomar, könsord etc. Som en jämförelse kan vi ta Joaquin direkta röda kort efter matchen mot Villarreal i cupen när han förolämpade domaren efter slutsignalen. Men så länge vi inte vet vad Rosario sa så kan vi inte ta utvisningen som annat än ett stort skämt.
Ett bortalag som redan hade kämpat i 50 minuter med en man mindre skulle nu får det ännu jobbigare. Det kändes väldigt tråkigt att se detta, inte bara för utvisningen i sig, utan för att det verkade vara det enda sättet för VCF att kunna vinna denna match. Det kändes som en gåva från domaren, ”-Här, nu är ni två fler, gör mål bara!”, och det är inte så matcher ska vinnas, på orättvisa.
Två minuter efter utvisningen skulle vi även ta ledningen, då Ever Banega efter en hörn höll sig framme och slog in en boll lågt förbi Asenjo och därmed gjorde sitt första mål för säsongen.
3-2 och nu kändes det ändå som att matchen var vunnen, Málaga orkade inte längre hålla igång sitt spel utan fick mest inrikta sig på försvar.
Joaquin kom in istället för Pablo, för första gången på tre matcher, men lyckades inte riktigt tillföra särskilt mycket till spelet.
Med elva minuter kvar av ordinarie speltid hände så det omöjliga. Återigen var backlinjen ute på vift utan tankar på att försvara sig, vilket öppnade för Recio som kunde så en enkel men bra passning till en, hör och häpna, helt fri Julio Baptista som snabbt avancerade och slog en mycket fin boll förbi Guaitas utsträckta händer till 3-3. Ett mål man tillägnar Maduro som tappade bollen på mitten och Miguel som var helt och hållet fel placerad. Undermåligt spel, och det straffade sig.
Domsluten fortsatte hagla emot solkustgänget, vilket skapade reaktioner som ledde till att en tredje Malagueño blev utvisad, denna gång coach Pellegrini. I matchens sista minut kunde en duktig Soldado slå en passning till Aduriz, som ohotad sköt in bollen och därmed även segern till Valencia. Skönt att se, mindre härligt att tänka på. Många heta känslor flammade upp, och Malagaspelarna fick kämpa för att hålla tillbaka sin arga lagkamrater.
Femte raka segern, men ack så orättvist det kan vara. De tre poängen vi fick idag var en sen julklapp från domare Rubinos Pérez, och var absolut inte ett bevis på att vi spelat bra, tvärtom. Emery har väldigt rätt i sin kommentar om att det ”bekymrar mig att de med nio man kunde göra mål”.
Visst finns det mycket att förbättra, mister. Detta är inte acceptabelt, och det ska inte krävas två utvisningar för att Valencia ska kunna vinna.
Även om laget kanske förtjänar att bli särbehandlade nu, efter alla de gånger de blivit rånade på poäng, men det känns ändå inte rätt, och jag hoppas innerligt att detta inte fortsätter. Man vill se sitt Valencia spela bra fotboll och genom sin egna kraft och kunskap kunna slå sina motståndare, inte med en tolfte man.
Det var något fel på domare Pérez igår, och jag anser absolut att han förtjänar att stängas av. Kommentaren han gav Asenjo efter 3-2 målet säger väl ändå en del: ”Lär dig hur man går ut från målet pojke, du är mycket dålig”.
Ska poängskörden kunna fortsätta, och denna tredjeplats kunna behållas måste spelet höjas minst två klasser, dvs. många förändringar göras. Detta duger inte.
All respekt för Malaga och kämpaglöden som uppvisades, ni var värda minst en poäng.
Igår fick Valencia för första gången känna på hur det är att vara ett topplag, men tyvärr inte spelmässigt.
