Krönika: Dags att släppa handbromsen!
Valencia denna säsongen kan sammanfattas så här: kryss, kryss och återigen kryss. Svårbesegrade men ännu svårare att själva segra. Den här veckan går laget in i en avgörande perioden där denna säsongen på många sätt och vis kan komma att defineras. Det väntar ett dubbelmöte till att börja med i Champions League mot Young Boys från Schweiz som helt och hållet kommer att avgöra om Valencia ska ha någon möjlighet att spela CL-fotboll även efter nyår, om det blir Europa League eller om kan packa ner Europa-passen i magväskan igen.
Valencia är inte ett så pass mycket sämre fotbollslag den här hösten än vad man var för ett år sen när laget radade upp 8 raka segrar och såg helt oövervinnliga ut – snarare tvärtom är man ett betydligt bredare och spetsigare lag, men man har inte fått till det än ute på planen. Vi har ännu inte sett Marcelinos Valencia denna säsongen genomföra en enda bra match över 90 minuter, vi har långt ifrån få se det bästa utav det här laget. Det är sånt som ändå ger mig lite hopp under gråa dagar, inte för att jag naivt lutar mig tillbaka och inte känner mig de minsta orolig, men för att jag vet att om laget fortsätter att arbeta metodiskt och tro på sina ideer så kommer det också att resultera i framgångar och poäng ute på planen.
Fotbollen är inte alltid logiskt i det korta perspektivet, men över lite längre cykler så brukar det allt som oftast jämna ut sig. Ifjol hade vi en höst där vi kanske tog lite mer poäng, gjorde lite fler mål än vad som var helt berättigat och normalt. Vi hade en Simone Zaza som plötsligt gjorde mål på varenda touch, en Santi Mina som såg ut som Ole-Gunnar Solskjaer i sina inhopp och en Rodrigo som visade upp en målhunger vi inte tidigare sett maken av i dennes karriär. Under våren kom verkligheten lite mer ikapp laget, målen ramlade inte in i samma takt, poängskörden var inte lika fruktbar som under hösten. Iår får vi förhoppningsvis se motsatsen med en tveksam inledning men där Valencia hela tiden växer under året och får lite mer stolpe in och momentum i senare delen av säsongen.
Läste lite förlösande statistik om säsongen 99/00 där man också hade en medioker start på ligaspelet och bara samlat ihop 11 poäng efter 10 omgångar, men där man till sist slutade 2:a i ligan efter en formidabel andra halva av säsongen. Sånt ger mig också hopp och visst lugn i dessa tider.
En förlösande seger kan va den enkla lilla katalysator som behövs och då tror jag att vi kan få en enorm utväxling och hävstångseffekt av detta. Statistiken backar upp min känsla här, det populära Expected goals (xG) till exempel menar på att Valencia borde legat på omkring 14 poäng just nu istället för de 10 poäng man har. Det går att se Valencia tio inledande matcher ur den ena vågskålen och konstatera att man enbart har en förlust trots matcher mot såväl Atletico Madrid och Barcelona, men ur andra vågskålen kan man konstatera att det enbart är en seger på tio matcher trots matcher mot exempelvis Leganes och Levante.
Det är dags att slänga av sig hängslena som verkar hålla tillbaka det där lilla sista, det är dags att släppa handbromsen, sluta fundera så mycket ute på planen och bara låta det komma naturligt. Skaka av sig alla onödig press som verkar tynga flera spelares axlar, svälja bort den där klumpen i magen som den svaga inledningen ofrånkomligt har skapat och bara gå ut och njuta igen. Jag tror att mycket av förklaringen till det haltande spelet och knackiga poängskörden nu sitter rent psykiskt hos många spelare. Det låser sig, man vill för mycket, man tänker för mycket och då går det lätt troll i sakerna.
Ikväll möter man ett Young Boys som inte ska kunna störa Valencia i Champions League, ett YB som efter en hysterisk inledning på ligaspelet med nio raka segrar nu har ett kryss och en förlust på sina två senaste och som blivit nollade både mot Juventus och Man United i CL under hösten. Med andra ord perfekta förutsättningar för Valencia att studsa tillbaka, att få en efterlängtad seger, få igång offensiven och bygga upp lite självförtroende – samtidigt som man skapar förutsättningar för att få den där drömmatchen mot Manchester United på Mestalla den 10:e december som blir helt avgörande. Bara tanken på det ger mig flashbacks till tidigt 2000-tal och alla magiska avgörande matcher i Champions League på Mestalla.
Med minnen om forna glansdagar i Champions League, Cañizarez tårar och magiska Mestalla på näthinnan så ser vi nu framemot att få se Valencia mot Young Boys, spanska hombres mot schweiziska unga pojkar. Det är nu det vänder. Det är nu fladdermössen vaknar till liv på riktigt. Det är dags för The Pirates of the Mediterranean att återigen erövra Europa!
https://www.youtube.com/watch?v=zqZHferGikU?
A por ellos!
