Krönika: ”Det skulle smaka mumma med brittisk nötmix”
Sevilla ställs mot Manchester United i Champions League. Det står klart efter åttondelsfinalerna lottats i schweiziska Nyon tidigare under måndagen.
När jag började följa Sevilla i mitten på 00-talet var det sådana här matcher man var ute efter att få uppleva. De dubbla (!) Europa League-titlarna back to back säsongen 05/06 och 06/07 med kapten Juande Ramos vid rodret i all ära. De tre raka (!) Europa League-titlarna back to back 13/14, 14/15 och 15/16 med Unai Emery vid rodret i all ära; men det har alltid varit spel i världsfotbollens absoluta finrum som varit det stora målet.
När vi åkte ut i Champions Leagues åttondelsfinal mot Fenerbahce säsongen 07/08 – och detsamma i åttondelsfinalen mot CSKA Moskva två år senare – så har klubben sannerligen kämpat ordentligt för att ta sig tillbaka hit. När vi då under fjolårssäsongen fick den överkomliga lottningen Leicester City i åttondelsfinalen så var glädjen stor och svansföringen minst sagt hög.
Men efter att ha dominerat den första matchen fullständigt mot Premier League-mästarna hemma på Sanchez Pizjuan – där ett bottenlöst uselt Leicester City helt och hållet rånat Sevilla på resultatet – så åkte det rödvita laget över till de brittiska öarna inför returen med en uddamålsledning och en dröm; en dröm om att nå en rekordplacering i Champions League-slutspelet. Drömmarna gick i kras lika fort de sett medvetandets ljus; detta trots ett enormt spelövertag mot ett då formsvagt och decimerat Leicester City. Succétränaren Claudio Ranieri fick nämligen lämna skutan efter den första matchen i dubbelmötet och det charmiga ”dilly-ding-dilly-dong”-spektaklet ersattes av Shakespeares vinternattsdröm.
Wes Morgan knäade in bollen bakom ett försvar så trött.
Samir Nasri tappade huvudet och såg kortet rött.
Sevilla, rödvita Sevilla, står för ett ras.
Och det är allt som krävs för Champions League-drömmarna ska gå i kras.
I årets omgång av Champions League har Sevilla alltså chans att revanschera sig mot det brittiska imperiet. Manchester United står alltså för motståndet och det är minst sagt ett stjärnspäckat lag som kommer stå på andra sidan planen i mitten av februari. David De Gea, Eric Bailly, Paul Pogba, och så miljardmannen Romelu Lukaku förstås. Och så får man såklart inte glömma bort svenskduon Victor Lindelöf och Zlatan Ibrahimovic.
Manchester United är en av de svåraste lottningarna – och ett av de bästa lagen i världen när de får spelet att fungera. Men det ska ske. Och det måste ske. Ska man ta sig hela vägen till Champions League-finalen – och ska Champions League-pokalen höjas mot den ukrainska vårhimlen i slutet av maj – ja, då ska man bannemig ta sig förbi varenda hinder som försöker obstruera klubben mot fortsatta framgångar i Europaspelet.
Det gäller att vara realistisk. Manchester United kommer att bli en tuff nöt att knäcka. Men visst tusan skulle det smaka mumma med lite brittisk nötmix i slutet av feburari.
Jag längtar redan.
