Krönika: Donator sökes
En livs levande legend har lämnat. Hjärtat i maskineriet har gängat ur. Navas har lämnat.
Jesús ”Jesusito” Navas har under tio års tid varit Sevilla trogen. Dessutom återfanns han i ungdomsledet från och med millennieskiftet. Tretton år i klubben och som etablerad startspelare sedan 2004 sätter onekligen sina spår.
Han var med och vann UEFA-cupen två år i rad, europeiska supercupen, spanska supercupen, Copa del Rey två gånger och är dessutom regerande europa- och världsmästare med det spanska landslaget.
För många Sevillafans är Navas den största klubblegenden genom tiderna och kommer troligen befästa den platsen under en lång tid framöver.
Om vi beger oss bakåt i tiden då allvarliga rykten kring en eventuell Navas-flytt kickstartade får vi stanna till vid förra säsongens slutskede.
Sevilla hade just avslutat en medioker säsong och hamnade i tabellens mellersta del och missade på så vis att ta en viktig plats till Europa League. Redan vid detta skede hintade ledningen om att Sevilla skulle få svårt att behålla sina spelare till följd av olika skulder. Flera klubbar ryktades vara intresserade av Navas, men klubben vägrade förståeligt nog sälja. Laget värvade in spelare som Cicinho, Maduro, Babá och Kondogbia, vilka såg minst sagt spännande ut och gav ett hopp om att det kanske fanns ett ljus i slutet av tunneln. Men. Precis som alltid lyckas laget på ett eller annat vis snubbla bort poäng efter poäng i höstens ligaspel och snart var man nere och nosade på nedflyttningssträcket. Tidigare hade även Biris Norte portats från matcherna och Del Nido gick återigen ut med nyheten om att vi kan tvingas sälja av spelare för att klara att återbetala våra kortfristiga skulder.
Otroligt nervöst öppnades januaris transferfönster och ingen satt säker i vår sjunkande skuta. Från ingenstans kom plötsligt ett glädjebesked, vilket Del Nido basunerade ut.
”Sevilla behöver varken sälja spelare nu eller i juni månad, men vi måste stämma av klubbens ekonomi. Om vi lyckas undvika att sälja spelare innan 30/6 - 2013 så kommer vi kunna betala av skulderna.”
Även om tongångarna var positiva så bör man inte bygga alldeles för stora luftslott, vilket vi nu fått erfara.
Del Nido tillade att Sevilla var en av fem klubbar som hade minst skulder i La Liga. Då kan man ju fråga sig varför just Sevilla tvingas sälja av för att kunna få vardagen att gå runt.
När säsongens sista match ägde rum hade ryktena kring såväl Negredo som Navas varit igång i drygt en månad. I samband med att Andrés Palop tackades av hissades Navas till skyarna, vilket bara kunde betyda en sak…
Personligen trodde jag aldrig att detta skulle ske, även när ryktena var som starkast. Sevilla och Jesús Navas har varit respektives synonymer och hängt ihop som ler och långhalm sedan många säsonger tillbaka.
Att ha haft möjligheten att följa Navas sportsliga och personliga utveckling har varit en fröjd för ögat. Från att ha varit en liten parvel som knappt klarade att stå emot när vinden använde Sevillatröjan som segel till att bli en kultspelare som bär laget på sina axlar har varit en fröjd att få uppleva. Genom tunga dagar med ångestattacker under kortare bortaresor till att resa till Sydafrika i en månads tid och vinna VM-guld med landslaget säger väl det mesta om hans personliga vilja och utvecklingspotential. Den mentala delen kan ibland vara lönlös att en försöka vända när motvinden är som starkast.
Det är nu officiellt att parveln på pappret är en Manchester City-spelare, men det är likväl officiellt parveln alltid kommer att vara en Sevillista av rang. Navas var Sevillas hjärta och kommer i grund och botten alltid stå skriven i Sevillas trupp.
Nu är det dags att avsluta ett framgångsrikt kapitel och lägga grundstenarna till ett nytt och minst lika spännande kapitel. Till att börja med måste vi hitta det nya organ som skall hålla klubbens ambitioner vid liv.
Tack för allt Jesús Navas! Hasta luego!
