Krönika: Drömmar och förväntningar
Stormande vindar, krisande läge, obefintliga visioner från ledningen och en osäker spelartrupp. Ja det är inte mycket just nu som går som det borde i Valencia CF.
Det var längesen jag inför en säsong med Valencia CF hade så låga förväntningar som jag har idag. Normalt sett så brukar naiviteten infinna sig under sommaren inför den nya säsongen. Kanske har man byggt samman ett nytt spännande lag, kanske är det en tränare som kommer in med lite nytt friskt blod och revolutionerande ideér eller är det en ägare som visat sin tydliga ambition och vilja med förening. Inför säsongen 2016/2017 så finns inget utav ovan. Truppen är med bara ca 10 dagar kvar till premiär dels ofullständig och dels långt ifrån spikat att vi får behålla de spelarna i truppen som vi vill behålla. Det spretar åt alla håll och det ena rykten är värre än det andra, det är spelare på väg bort och spelare på väg in. Ena dagen hopp – andra dagen förtvivlan.
Samtidigt så har det här börjat bli lite av normalläge när det gäller Valencia, även om denna sommaren nog sätter något slags rekord. Det har verkligen stormat på alla möjliga vis, först var det tränarfrågan som hängde i luften och många ville se ett meriterat och erfaret namn efter flera dåliga val de senaste åren med oerfarna tränare. Istället så fick Pako Ayestaran möjlighet att fortsätta efter sitt lilla inhopp under våren där han tog över efter Gary Neville. Rätt eller fel får framtiden utvisa, vad vi kan konstatera är att det inte var vad många hoppats på där namn som Pellegrini och Mourinho bland annat cirkulerade. Fortsatt är det ett fett stort frågetecken när det gäller styrningen och ledningen av klubben. Det var väldigt längesen jag såg ett uttalande från Peter Lim om Los Ché och det känns närmast som han tröttnat att leka FM med Valencia redan. Hans ditsatta marionettdocka i form av Presidente Lay Hoon gör så gott hon kan men det skriker om brister i såväl uttalade målsättningar, visioner och ambitioner för klubben, såväl på kort som på långsikt. Vad vill man med laget? Vad händer med Nou Mestalla? När då dessutom själva agerandet är än mer passivt och närmast schizofrent så blir man än mer förvirrad och orolig över Valencia CF.
Vi var i stort sett bara en hårsmån ifrån att åka ur ligan förra säsongen och man trodde att det kanske skulle fungera som en väckarklocka för Peter Lim och de rådgivare runt om Valencia CF att verkligen rensa ut och bygga nytt under sommaren, att man lärt sig av tidigare misstag. Men så ser inte ut att bli fallet. Snarare tvärtom. Att vi missade Europaspel ifjol får stora konsekvenser iår med tuffare hantering av Fifa Fair Play – med andra ord har vi inte råd att missa Europaspel igen men samtidigt så har vi en mer ansträngd budget än ifjol när det gäller spelaretruppen. Suso Pitarch handplockades närmast in som sportchef för att hantera detta minsta sagt prekära läget – men har än så länge i sommar knappast imponerat nämnvärt.
Kikar vi på de träningsmatcher som varit så blir man inte direkt lugnare. Försvarsspelet har varit en enda stor röra, för att uttrycka det diplomatiskt. Pako som sagt sig prioritera detta har inte satt defensiven på plats och får det inte enklare utav att två av hans mittbackar, varav den mittbacksgeneralen Mustafi, ser ut att försvinna och två nya mittbackar ska spelas in i laget. På mittfältet har vi Parejo-gate som vi skrivit om mycket tidigare där det nu ser ut som Dani stannar och har bett om ursäkt till klubben, där har vi haft mycket bollinnehav men sagt det kreativa i offensiven och att kunna omvandla vårt bollinnehav till anfallsspel och målchanser. Det är väl egentligen enbart längst fram som det ser relativt bra ut med Paco Alcacer som växer för varje säsong, en Rodrigo som förhoppningsvis är revanschsugen och en Santi Mina som nu går in på sin andra säsong i A-truppen på allvar.
Tränare Pako Aystaran har som vi förstår ingen enkel uppgift och har låtit detta märkas i en del uttalande på sistone. Bland annat drog av ett citat som kan komma att bli en klassiker likt Benitez som lampor och soffor under sin tid som tränare:
- Si vas a comprarte un traje has de mirar lo que llevas en los bolsillos
Slarvigt översatt blir det ungefär “Om du ska köpa dig en kostym, måste du först veta hur mycket du i fickorna”. Andemeningen är enkel, det är omöjligt för Pako att uttalat sig om målsättningar inför säsongen innan han vet vilken trupp han kommer att ha till förfogande och det är såklart så långt från optimalt att stå med så många frågetecken så här nära säsongsstarten och övergångsfönstrets stängning. Å ena sidan kan jag både förstå Pakos frustration och uppskatta hans ärlighet, men å andra sidan så tycker jag att framförallt det senaste uttalandet där han säger att dagens trupp inte är bra nog för att bli topp fyra är att ta det lite för långt. Jag tror inte att många tyckte att Islands trupp i EM var bra nog för att nå kvartsfinal eller att Leicesters trupp ifjol skulle vinna PL. Det gäller dock att frammana en gemensam tro och anda i gruppen att man kan åstadkomma saker. Om tränare Pako redan innan säsongen gett upp målet om CL-spel så gör man det väldigt enkelt för sig att inte riktigt kämpa helhjärtat för att nå det heller. Att sänka förväntningarna utåt är en helt annan sak och förhoppningsvis är det detta som Pako vill ha ut av sitt utspel och samtidigt sätta lite press på Suso inför de sista veckorna med transferfönstret öppet.
I dessa osäkra och något dystra tider får man finna tröst och förtröstan i historien och även ibland påminna sig själv om det inte alltid varit så här och därmed inte heller behöver vara något konstant tillstånd just nu. Den här vackra dokumentären kan man se om och om igen. Kan vara bra att spara och ta fram en tung höstdag när vi kryssat hemma mot Las Palmas på Mestalla.
http://www.vcfplay.com/memory/epoca-ensueno-3896.html
Samtidigt så har det här börjat bli lite av normalläge när det gäller Valencia, även om denna sommaren nog sätter något slags rekord. Det har verkligen stormat på alla möjliga vis, först var det tränarfrågan som hängde i luften och många ville se ett meriterat och erfaret namn efter flera dåliga val de senaste åren med oerfarna tränare. Istället så fick Pako Ayestaran möjlighet att fortsätta efter sitt lilla inhopp under våren där han tog över efter Gary Neville. Rätt eller fel får framtiden utvisa, vad vi kan konstatera är att det inte var vad många hoppats på där namn som Pellegrini och Mourinho bland annat cirkulerade. Fortsatt är det ett fett stort frågetecken när det gäller styrningen och ledningen av klubben. Det var väldigt längesen jag såg ett uttalande från Peter Lim om Los Ché och det känns närmast som han tröttnat att leka FM med Valencia redan. Hans ditsatta marionettdocka i form av Presidente Lay Hoon gör så gott hon kan men det skriker om brister i såväl uttalade målsättningar, visioner och ambitioner för klubben, såväl på kort som på långsikt. Vad vill man med laget? Vad händer med Nou Mestalla? När då dessutom själva agerandet är än mer passivt och närmast schizofrent så blir man än mer förvirrad och orolig över Valencia CF.
Vi var i stort sett bara en hårsmån ifrån att åka ur ligan förra säsongen och man trodde att det kanske skulle fungera som en väckarklocka för Peter Lim och de rådgivare runt om Valencia CF att verkligen rensa ut och bygga nytt under sommaren, att man lärt sig av tidigare misstag. Men så ser inte ut att bli fallet. Snarare tvärtom. Att vi missade Europaspel ifjol får stora konsekvenser iår med tuffare hantering av Fifa Fair Play – med andra ord har vi inte råd att missa Europaspel igen men samtidigt så har vi en mer ansträngd budget än ifjol när det gäller spelaretruppen. Suso Pitarch handplockades närmast in som sportchef för att hantera detta minsta sagt prekära läget – men har än så länge i sommar knappast imponerat nämnvärt.
Kikar vi på de träningsmatcher som varit så blir man inte direkt lugnare. Försvarsspelet har varit en enda stor röra, för att uttrycka det diplomatiskt. Pako som sagt sig prioritera detta har inte satt defensiven på plats och får det inte enklare utav att två av hans mittbackar, varav den mittbacksgeneralen Mustafi, ser ut att försvinna och två nya mittbackar ska spelas in i laget. På mittfältet har vi Parejo-gate som vi skrivit om mycket tidigare där det nu ser ut som Dani stannar och har bett om ursäkt till klubben, där har vi haft mycket bollinnehav men sagt det kreativa i offensiven och att kunna omvandla vårt bollinnehav till anfallsspel och målchanser. Det är väl egentligen enbart längst fram som det ser relativt bra ut med Paco Alcacer som växer för varje säsong, en Rodrigo som förhoppningsvis är revanschsugen och en Santi Mina som nu går in på sin andra säsong i A-truppen på allvar.
Tränare Pako Aystaran har som vi förstår ingen enkel uppgift och har låtit detta märkas i en del uttalande på sistone. Bland annat drog av ett citat som kan komma att bli en klassiker likt Benitez som lampor och soffor under sin tid som tränare:
- Si vas a comprarte un traje has de mirar lo que llevas en los bolsillos
Slarvigt översatt blir det ungefär “Om du ska köpa dig en kostym, måste du först veta hur mycket du i fickorna”. Andemeningen är enkel, det är omöjligt för Pako att uttalat sig om målsättningar inför säsongen innan han vet vilken trupp han kommer att ha till förfogande och det är såklart så långt från optimalt att stå med så många frågetecken så här nära säsongsstarten och övergångsfönstrets stängning. Å ena sidan kan jag både förstå Pakos frustration och uppskatta hans ärlighet, men å andra sidan så tycker jag att framförallt det senaste uttalandet där han säger att dagens trupp inte är bra nog för att bli topp fyra är att ta det lite för långt. Jag tror inte att många tyckte att Islands trupp i EM var bra nog för att nå kvartsfinal eller att Leicesters trupp ifjol skulle vinna PL. Det gäller dock att frammana en gemensam tro och anda i gruppen att man kan åstadkomma saker. Om tränare Pako redan innan säsongen gett upp målet om CL-spel så gör man det väldigt enkelt för sig att inte riktigt kämpa helhjärtat för att nå det heller. Att sänka förväntningarna utåt är en helt annan sak och förhoppningsvis är det detta som Pako vill ha ut av sitt utspel och samtidigt sätta lite press på Suso inför de sista veckorna med transferfönstret öppet.
I dessa osäkra och något dystra tider får man finna tröst och förtröstan i historien och även ibland påminna sig själv om det inte alltid varit så här och därmed inte heller behöver vara något konstant tillstånd just nu. Den här vackra dokumentären kan man se om och om igen. Kan vara bra att spara och ta fram en tung höstdag när vi kryssat hemma mot Las Palmas på Mestalla.
http://www.vcfplay.com/memory/epoca-ensueno-3896.html
Niklas Hermansson@Nikche2016-08-11 15:35:31
