Krönika: En magisk kväll på Mestalla - bakom kulisserna

Det är nu tre dagars sedan jag kom tillbaka till Sverige efter mitt besök i Valencia och på Mestalla. Ett besök som innehöll många möten och helt magiska ögonblick när jag fick ta del av Valencia bakom kulisserna. Det var presskonferens med Emery, intervju med Soldado, en highfive med Miguel och väldigt mycket mer. Häng med i en reseskildring från Mestalla!

Ett besök på Mestalla är alltid en upplevelse utöver det vanliga, det har jag lärt mig av mina tidigare matcher på plats nere i Valencias tempel. Den här gången fick jag ta hela Mestalla-upplevelsen ett steg längre med pressbiljett, vilket öppnar upp en del dörrar och intressanta möjligheter att följa laget bakom kulisserna och innaför stängda dörrar efter avspark.

Noterat ifrån pressläktaren och bakom kulisserna under besöket på Mestalla:

Valencia stegade in på Mestalla med specialtröjor som hade meddelandet ”Anime Guaje” vilket var ett tydligt uppmuntrande till den förra Valenciaspelaren David Villa efter sin olyckliga skada förra veckan.
Innan matchen sprang jag på Malagas spelarbuss, passade på att sätta ett tydligt Valenciaklubbmärke på ena långsidan. Bienvenido a Valencia!

Malagas spelarbuss.

Valencia har horribla platser till pressen precis under taket i Tribunan. Förvisso bara ett stenkast ifrån presidenternas platser men där man ifrån våra bås inte ens ser övre delen av bortre långsidan. Det märks dessutom Mestalla är rejält slitet och nergånget, det är ytterst välkommet att Nou Mestalla bygget är återupptagit! Utifrån sett är Mestalla faktiskt en sorglig syn.
Llorente saknades idag då han var på annat uppdrag i Kina för att starta ett samarbete med diverse organisationer och företag borta i Fjärran Östern.
Unai Emery är helt otrolig längs sidlinjen, är man på plats och ser en Valenciamatch live rekommenderar jag er att lägga lite tid bara på att följa honom. Han var nere i avbytarbåset i cirka 30 sekunder under hela matchen, helt plöstligt hördes en rejäl smäll i taket på båset och Emery flög upp med sin yviga gester och högljudda instruktioner till spelarna. För Unai Emery är det ingen rast eller vila att coacha laget, ibland tror jag till och med att han tar ut sig mer fysiskt än vissa spelare.

Emery in action

Stämningen den här kvällen nådde aldrig sina riktiga höga höjder, även om de båda klackarna Gol Gran och Yomus förenades i gemensam sång i slutskedet av matchen. Kvällens mest högljudda och populära sång var annars ”Soldado seleccion!”, förståeligt.
Det var med helt olika bemötande som Joaquin och Isco återvände till Mestalla och Valencia. Ximo hyllades (även om vissa få inledningsvis visslade åt honom) med välförtjänta applåder medans Isco buades och visslades ut rejält av Mestallapubliken. Att han dessutom filmade matchen igenom och bråkade med Albelda höjde inte direkt Iscos aktier på Mestalla.

Alla ville prata med Joaquin efter hans återkomst till Mestalla.

Satt och tittade på när Ruud van Nistelrooy värmde upp, blev inte direkt imponerad och tänkte att nu börjar åldern hinna ifatt den gamle måltjuven och var inte nämnvärt orolig när holländaren byttes in för Malaga. Men faktum är att Nistelrooy skapade mer chanser och oro under sin kvart på planen än vad Juanmi och Rondon gjorde på sina 75 respektive 90 minuter. Imponerande vilken näsa för målet Nistelrooy har och hur han har en förmåga att alltid vara på rätt plats vid rätt tidpunkt. Även om hans rörelsemönster idag inte är vad det en gång varit.
Pellegrini såg oerhört bedrövad ut och talade oerhört bittert om matchen efteråt på presskonferens och det var med tunga steg som chilenaren tog sig ut från Mestalla, än en gång lottlös och utan poäng trots en helt ok insats. Det var en tung förlust som Malaga som vid seger endast hade varit 3 poäng bakom Valencia, nu är det istället 9 poäng över juluppehållet.
Unai Emery såg inte riktigt ut att trivas på presskonferens, han lät aningen nervös och skruvade en hel del på sig, då var det ändå efter en seger och inga direkta jobbiga frågor ställdes. Även om han grillades en del angående Miguels återkomst och beslutet bakom att Alves återigen vaktade målet. Emery trivs uppenbarligen bäst nere på planen, något som Joaquin nämnde i intervjun efter matchen. ”- Unai lever för fotboll 24 timmar om dygnet, jag har aldrig träffat en intensivare eller mer passionerad tränare i hela mitt liv.”
De hemmaspelarna som fick ta sig till intervjumikrofon var den här kvällen tvåmålsskytten Roberto Soldado och comebackande Ever Banega, vilket kändes som självklara val. De båda var nöjda med de tre poängen och sina insatser, samtidigt som Soldado passade på att skicka iväg några personliga hälsningar till David Villa och önskade honom ett snabbt återhämtande ifrån sistt benbrott.

Goldado i en hög person.

Träffade på Guatia efter matchen i den mixade zonen och kan avslöja att han bar ett ganska så avancerat skydd på sin högerhand även när han kom ”civilt” klädd. Vilket tyder på att han inte riktigt är 100% återställd från sin tidigare skada.

Guatia med handskydd.

När samtliga Valenciaspelare kom i likadana vita Valencia-overaller så kändes det ganska självklart vem som skulle sticka ut från mängden. Jodå, portugisen som har en förmåga att alltid åka fast med handen i kakburken - Miguel. Att han istället bar en annan sorts tröja som dessutom var svart istället för vit kändes inte alls oväntat utan ganska så talande och symboliskt. Men han var väldigt symptatisk och trevlig våran högerback! Får vi bara hoppas att han sköter sig även utanför planen i fortsättningen.

En skön kille - Miguel!

På tal om symptatisk och trevlig så skulle det kunna vara en bild på Jonas om vi slår upp de begreppen i en ordlista. Otroligt jordnära och tillmötesgående tog han sig tid att svara på en del frågor och dessutom ställa upp på bild.

En väldigt trevlig men något blyg Jonas

Man får en viss uppfattning av vilka olika personligheter som döljer sig bakom spelarna som vi ser på planen när man ”träffar” de så här utanför. Där Jonas och Miguel höjdes i mina ögon och verkade vara supertrevliga killar så var det väl snarare tvärtom för Pablo Hernandez som passerade allihopa utan att reagera på tillrop och såg allmänt dryg och divig ut. Nu ska man inte döma någon efter ett tillfälle men det var ingen bra bild han visade upp där!

Kvällens drygaste var Pablo Hernandez.

Turken Topal såg ut som en liten skolpojken när han passerad den mixade zonen med stor ryggsäck och mössa. Dock med ett leende på läpparna hela vägen.

På väg till skolan?

Fransmännen Mathieu och Rami samåker ofta till matcher och träningar fick jag reda på. Att Rami som ankom till Spanien i somras pratar spanska flytande medans Mathieu fortfarande kämpar med knackig spanska säger en hel del om deras intresse att lära sig språket. Rami vinner dessutom priset som klart mest stylade Valencia-spelaren efter matchen, med perfekt plockade ögonbryn och en frisyr som såg ut att vara orkansäker. Proffsig rakt igenom för övrigt, Rami då alltså. Mathieu fick jag inte många ord ur då min franska är minst sagt begränsad.

Mest stylad efter matchen var utan tvekan Rami. Mathieu smet före för att varmköra bilen.

Kuriosa är att Valencianska sporttidningen Superdeporte tyckte att det var väldigt intresserat och fascinerande att vi hade något som Svenskafans med en Valenciasektion uppe vid Nordpolen (=Sverige). Att det fanns så mycket intresse för laget så pass långitfrån Valencia var man väldigt imponerad av och det hela slutade med att undertecknad blev fotograferad och intervjuad, så ni som är i Valencia får hålla utkik i tidningen efter en blondin den närmaste tiden kring jul när det kommer publiceras!

Det finns otroligt mycket mer jag skulle kunna skriva om ett besök på Mestalla på i allmänhet och definitivt kring mötena med spelarna i synnerhet. Men samtidigt så känner jag att ord och bokstäver aldrig riktigt kan beskriva de här ögonblicken eller fånga stämningen helt rättvist. Detta är något man behöver uppleva själv, jag kan lova er att det spelar ingen roll om man sitter högt upp i Gol Xicotet eller platserna närmaste planen vid Sillas Gol. Stämningen är elektriskt på Mestalla oavsett plats och garanterad ståpälsvarning utfärdas. Åtminstone om man håller på rätt lag och Valencia har en bra dag, för gudarna ska veta att det är en krävande och kräsen hemmapublik som Los Ché spelar inför. Lika mycket stöd som laget får när de ger allt på planen, lika mycket busvisslingar kan det bli när man inte är nöjda med spelet, för att inte tala om utvisslade domare och motspelare, som exempelvis Isco i söndags.

Valencia pulserar fotboll och Mestalla är det stora dunkande hjärtat i staden. Här bli drömmar sanna, här föds hjältar och sagor skrivs. Mestalla är mitt Mecka, Valencia det närmast gud som jag kommer komma. Valencianista är jag, frågan är om jag nånsin varit stoltare över att vara det än vid mitt besök med likasinnade på Mestalla.