Krönika: Grande Prandelli
Valencia is led by people who understands numbers but not feelings.
Det har inte undgått någon att stormen i Valencia CF nådde ett nytt epicentrum dagarna innan nyårsafton då Cesare Prandelli lämnade in sin avskedsansökan efter bara några månader på posten. Efterdyningarna har ännu en gång tydliggjort vilket fulspel som Peter Lim och hans hejdukar kör bakom kulisserna.
Att Valencia byter tränare har ju de senaste åren inte direkt blivit någon större överraskning, klubben har haft nio olika tränare sedan 2012. Men med handen på hjärtat så har jag nog i de flesta fall ändå sett positivt på de tidigare byten, framförallt då det känts som rekryteringen varit fel och profilen inte passat Valencia CF. Det har varit oerfarna tränare många gånger utan tidigare kunskap om Spanska ligan. När Prandelli då kom in i höstas kändes det som en klockren tränarprofil och människa. Trodde verkligen att Cesare Prandelli kunde vara mannen som tog oss ur mörkret på allvar och hans intentioner kändes äkta.
Det slog ned som en bomb när läget började se någorlunda ljusare ut för Valencia och man var glad för att stänga 2016 och se framåt mot ett postivare 2017 – istället blev situationen än värre och ännu en ny botten är nådd. Att Cesare Prandelli lämnar på egen begäran Valencia CF efter 90 dagar var en chock, men bakgrunden till avgång är varken någon hemlighet eller heller det chockerande. Prandelli kom in i Valencia under hösten när Pako misslyckats kapitalt och före honom Gary Neville som inte alls fått ordning på laget. Italienaren och gentlemannen Prandelli kändes som den perfekta profilen att återigen få ordning på Valencia med sin erfarenhet som tränare men kanske framförallt sin personlighet. Det var en ledare att se upp till och en tränare med tydliga riktlinjer som jag åtminstone uppfattade som helt klart i samma linje som den kultur Valencia CF står för. Åtminstone har stått för under majoriteten av sin 100 åriga historia.
Några veckor innan jul så var Prandelli oerhört tydlig på en presskonferens om vad han ansåg om laget och många spelares inställning i dagens Valencia CF. Det var obevkligen så att spelarna var alldeles för oprofessionella, de var loja, hade attitydproblem och verkade inte riktigt bry sig. Budskapet från Prandelli var tydligt – de som inte var beredda att kämpa för klubbmärket och underkasta sig laget gjorde bäst i att lämna Los Ché. Prandelli satte ord på det som många supportrar skrikit sig hesa om såväl på Mestalla som runtom i världen. Två minuters monolog av Prandelli kändes som en klar vändning, det kändes som äntligen såg någon problemen för vad de var och var inte rädd för att säga sanningen istället för att gömma sig bakom floskler.
- När orden från ägaren ena dagen lovade fyra nyförvärv för att någon dag senare vara ett, ja då är det något som inte går ihopa.
Prandelli vågade utmana den miljön och den sitsen som Lim satt Valencia i. Den där paranoia och panik avlöser varandra, där bristen på övertygelse och äkta engagemang lyser genom, när identiteten gått förlorad eftersom ingen har en aning om vad egentligen Peter Lim vill göra med Valencia. Instabiliteten som han skapat och den misstänksamheten om avsikterna som intåg av Jorge Mendes exempelvis skapat. Klimatet i och omkring om Valencia har förändrats från varmt och familjärt till iskallt och misstänkliggörande. Kulturen som representerat Valencia CF är förstörd. Åtminstone just nu. Och allt detta ville verkligen Prandelli ta sig och ge ett ärligt försök att förändra och förbättra. Han trodde inte det var för sent.
- Jag är i denna stund väldigt ledsen, när ens drömmar krossas så lämnar det en besk eftersmak. Uppdraget i Valencia var tufft, men jag accepterade det med beslutsamhet, mod och engagemang att verkligen få till en förändring.
Prandelli åkte till Singapore för att sätta sig ner med Peter Lim och Lay Hoon och framföra sina ideer men även sina ultimatum som han krävde för att kunna genomföra detta. Han utmanade ledningen att förändra en kultur som skapats som inte är synonym med framgång eller harmoni och rensa bort i truppen de spelare som stod i vägen för detta med sitt egna ego främst. Han ville värva in 4-5 spelare i januari, handplockade av Prandelli själv för att påbörja denna förändring och av allt att döma så fick han också ett ok och godkännande på dessa ultimatum när han flög hem från Singapore. Men i mellandagarna så förändrades allt. Löften är enkla att ge men svårare att fullfölja och än en gång visade Lim att han inte håller sitt ord. Plötsligt var 4-5 handplockade spelare möjligtvis ett nyförvärv i januari och då i samförstånd med Suso Pitarch. Prandelli fick nog, han tänkte inte spela marionettdocka under Peter Lim och Lay Hoon som så många andra gör och har gjort före honom.
- Valencia är en förening som styrs av respekterade och kunnigt folk, men när det gäller affärer, fotbollen är väldigt annorlunda. Där krävs det passion, känslor, engagemang och bredare förståelse. Jag försökte öppna upp Paterna för fansen, men man sa till mig att man var rädd för kritiken och ville hålla det stängt. Man kan inte vara rädd på det viset och inte heller stänga in sig som en diktatur.
Jag tror inte det handlar om Prandellis egna heder som Lay Hoon nu gärna vill vinkla det åt. Det handlar om att Prandelli inte kunde stå bakom de ideal och de planer som Lay Hoon och/eller Lim hade. Man säger en sak – men gör istället tvärtom. Så Prandelli lämnar in sin avskedsansökan och samtalet går till Voro, Valencia CF:s egen Batman som räddar laget i nöd. Faktum är att Voro nu är den sjunde tränaren sedan säsongsstarten 2015 inräknat alla tillfälliga inhopp (Nuno, Neville, Voro, Pako, Voro, Prandelli, Voro). Tillbaks på ruta ett igen. Eller egentligen ännu värre än så. Mörkret är just nu så kolsvart att inte ens den mest enträgna optimisten ens kan skönja tendenser till ljusning.
I min värld ser den bästa och kanske enda lösningen just nu ut att vara Segundan. Ner och börja om, förhoppningsvis släpper Peter Lim taget om klubben, vi kan rensa i spelarledet för att göra oss av med legoknektarna och börja återuppbygga vårt Valencia CF igen. Jag tar heller något eller några år i Segundan just nu, borta från rampljus och titlar, än flera år med Peter Lim och hans destruktiva styre som förstör och misshandlar våran klubb.
- Valencia is led by people who understands numbers but not feelings.
Detta sista citat summerar det hela ganska så väl och säger det mesta om vad Valencia CF med Peter Lim har blivit för slags föreningen – och vad Cesare Prandelli är för människa.
