Krönika inför Real Madrid: Schrödingers katt
Valencia åker idag till Santiago Bernabeu för att ta sig de regerande Champions League-mästarna och världens bästa klubblag Real Madrid. Man gör det med ett abrupt slut på Champions League äventyret i ryggsäcken och en elfteplats i ligan. Är Valencia ett krislag eller inte?
Schrödingers katt. Det är det bästa exemplet som jag kommer på för att beskriva min syn på huruvida Valencia befunnit sig / befinner sig i någon kris eller inte just nu. Schrödingers experiment rent kort beskrivet är ju en katt som är instängd i en låda med mekaniken att den kan ha råkat ha ihjäl sig själv, men den kan också vara levande. Trixet är att man inte med säkerhet kan veta förrän man öppnar lådan. Så i stunden så är faktiskt katten då både levande och död, samtidigt, enligt Schrödingers teori. Lite samma sak känner jag över Valencia, man kan vara mitt inne i en fullskalig storm och kris, men det kan också bara vara lite hack i maskineriet här under hösten innan motorn som spann som en katt under fjolåret, återigen börjar takta igång, kugghjul för kugghjul, match för match.
I nuläget är alltså Valencia både i en djup kris som egentligen bara är en fortsättning på den ökenvandring som vi upplevt i klubben de senaste 7-8 åren och där fjolåret snarare är undantaget än en vändning på riktigt, bull-trap som de kallar det i finanskretsar. Men samtidigt så kan man påstå att Valencia har studsat på botten, fjolåret gav hopp om ljusare tider framöver, det är ingen kris i höst utan mer en kollektiv formsvacka som så småningom kommer vända och över en hel säsong jämna ut sig. Det magiska eller tragiska, hur man väljer att se på det, är att vi inte med säkerhet kan veta vilket utav utfall det är förrän efter åt. Kanske efter denna säsongen, kanske redan i januari-februari. Men idag är det både en kris och det är inte en kris.
Att Valencia skulle vara något enkelt att förklara har jag aldrig påstått. Att de senaste åren är ett perfekt psykologiskt exempel att studera känns som en bra beskrivning över hur Valencia CF fungerat sedan Peter Lim kom in som storägare i klubben. Det enda vi kan förutsätta är att det kommer att bli oförutsägbart.
När vi nu åker till huvudstaden för att ta oss an Real Madrid är det vanligtvis en av de tuffaste bortamatcherna på hela säsongen, jag säger inte att det är en dussinmatch iår, men känslan är att det var längesen man kände att det funnits ett bättre läge att såra Los Merengues i deras egen hemmaborg, än just nu. Det skiljer tre poäng i tabellen och vid en Valenciansk seger så skulla Valencia plötsligt gå om Real Madrid och på allvar vara med i racet om CL-platserna i tabellen. Om krisen i Valencia är en fråga som delar folket, så är nog de allra flesta överens om att krisen i Real Madrid den här säsongen är på riktigt. Efter 0-3 mot Eibar (EIBAR!) förra helgen så var smekmånaden över på allvar för interimstränaren (?) Solari och det börjar blåsa omkring honom och laget återigen efter tillfälligt eld upphör under den första månaden med Solari vid rodret.
Det är två just nu oerhört bräckliga lag som drabbar samman ikväll på Santiago Bernabeu. Kanske de två bräckligaste lagen i Europa just nu. Det är därför helt vanskligt att försöka sig på att förutse hur en matchbild kan komma att se ut. Jag tror det finns lika många scenario för hur matchen utspelar sig ikväll som bortslagna passningar från Parejo den här hösten. Marcelino Garcia Toral har efter att närmast blivit helgonförklarad efter fjolåret och ansetts vara ”intocable”, blivit mänsklig i höst och sitter inte alls lika säkert på sin plats längre. Men vi vet också att gränsen mellan geni och galning, mellan succé och fiasko är hårfin i Valencia. En seger på bortaplan mot Real Madrid skulle säkerligen köpa Marcelino både rejält med tid men även skriva ett nytt kapitel i hans framgångssaga som Valenciatränare och döda en del av dem tvivel som växt fram under hösten och återigen fick näring och liv efter uttåget ur Champions League.
Valencia åker till Santiago Bernabeu, symboliskt nog, utan Rodrigo, som inför säsongen var den stora fixstjärnan i det här ”nya Valencia” men som även under sommaren ryktades länge och intensivt till Real Madrid som Lopeteguis anfallsvärvning. Rodrigo har efter ryktenas sommar inte varit att känna igen under hösten och många har frågat sig hur mycket allt prat egentligen påverkat honom. Ikväll är det istället Santiago Mina som leder Valencias offensiv, krigarhjärtat i truppen som kommit in som en Messias under hösten och varit den ensamt största orsaken till att vi börjat nosa åtminstone på en vändning och radat upp lite segrar på slutet.
Jag hoppas att det är Santi Mina, Carlos Soler och Gaya som blir spelarna man kommer prata om efter matchen. Det är dem här spelarna jag vill se leda revolutionen framåt just nu, det är deras Valenciahjärtan som ska symbolisera det nya Valencia och bryta en 10-årig förbannelse med seger på Santiago Bernabeu.
Schrödingers katt hit eller dit. Naiv och verklighetsfrånvarande eller inte. Jag väljer att tro på det här laget, jag väljer att drömma om att matchen ikväll blir en sån där klassiker som vi inte bara kommer minnas som den stora vändpunkten iår när vi summerar den här säsongen i maj utan en match som skriver in sig bland de stora matcherna som Valencia CF gjort genom sina 100 år. Så Santi, Carlos och Jose Luis vara matadorerna idag – gå nu ut ikväll på Santiago Bernabeu och tro på det här, tro på er själva, tro på Valencia CF – för vi tror på er och vi fortsätter drömmar.
A por ellos!
