Krönika: Kraschlandning in i julen för Valencia och Marcelino

Valencia avslutade 2017 på sämsta sätt – vilket kan på ett sätt är symptomatiskt för att knyta igen säcken för det här minst sagt stormiga året. Men trots förlusten igår så finns det väldigt många positiva saker att ta med sig och se tillbaka på när vi summerar hösten 2017 för Valencia CF.

Det var ett derby på som förhand gav Valencia ett gyllene läge att befästa sin position i tabellen efter att såväl Atletico Madrid, Sevilla och Real Madrid hade förlorat sina matcher denna omgången. Valencia skulle vid seger gå till julfirande på en andraplats och ha åtta poäng ner till Sevilla och sex poäng ner till Real Madrid. Det fanns med andra mer än bara prestigen på spel i det här derbyt på Mestalla.

Valencia inledde som väntat med ett intensivt spel och det syntes tydligt omgående att idag var inställning och intensiteten påskruvad på maximal nivå – Valencia ville avsluta denna fina hösten på bäst sätt inför sina hemmafans på Mestalla. Mycket gick att säga om denna match men att säga att Valencia inte ville vinna detta eller gjorde allt i sin makt för att bärga tre poäng – det kan ingen påstå. Men det blev dessvärre en sådan där eftermiddag när det inte vill sig, när det känns som hela universum på något sätt bestämt sig för att det inte ska bli tre poäng. Sådana dagar kommer då och då, precis som de motsatta dagarna finns när allting studsar stolpe in och man kommer undan med tre poäng som kan kännas som rena rama rånet.

Valencia skapade målchanser på rullande band över 90 minuter, man vann bollinnehavet på ett övertygande sätt som man inte riktigt visat upp tidigare under hösten, man skrapade fram hela 14 hörnor och hade 22 avslut mot mål. Men det ville inte sig denna lillejulafton. Gabriel nickade i ribban, Zaza schabblade bort frilägen och Sergio Asenjo i Villarreal-kassen gjorde kanske sitt livs match. Samtidigt som Villarreal utnyttjade det i stort sett enda öppna läget som man skapade över 90 minuter när Bacca i misstänkt offsideposition placerade in 0-1 i en kontring.

Det var som en kraschlandning efter en höst där vi närmast svävat fram och känts oslagbar, omutbara i många stunder. Det har inte alltid varit galaföreställning och fotbollsporr men tre poängarna ramlade in i jämn takt under hela hösten. Tills vi kom till den 14:e omgången och Valencia åkte på säsongens första förlust borta mot Getafe. Då kom svackan, då kom verkligheten ikapp Valencia som en käftsmäll likt en baksmälla morgonen efter en riktigt bra utekväll. Valencia avslutar hösten med tre förluster på sina fyra avslutande matcher. Det blev en kraschlandning in i julfirandet och lite smolk i den glädjebägaren som bubblat så fint under hela hösten.

Vad man förtjänar eller icke förtjänar spelar egentligen ingen roll inom fotboll. Det handlar om tre poäng i slutändan. Punkt. För Valencia blev denna match en mardröm på alla möjliga vis, bollen ville inte in, domaren gör en väldigt svag insats och missar mest troligt en solklar Valenciastraff samtidigt som laget drar på sig massor med gula kort. Och dessutom så drar Zaza på sig en utvisning. Mycket kan sägas om Simone Zazas höst, men igår visade han återigen tecken på att han behöver mogna och växa upp. Första varningen kommer (återigen) efter protest och sen bara några minuter senare gör han en idiotiskt satsning i offensivt straffområde och sätter sig lag i en prekär situation med att spela med 10 man mot 11 samtidigt som man jagar kvittering. Här måste Zaza skärpa sig och fokusera på det han ska fokusera på, det känns som med Zaza är allting svart eller vitt, antingen får man den bästa sidan av honom där han sliter för laget och gör mål allt som rör sig, alternativt får man en Zaza som missar de mest uppenbara lägen och är mest grinig. Här får Marcelino fortsätta jobba med Zaza. Vill även nämna Dani Parejo i detta sammanhang, återigen ser vi våran ”kapten” ta en helt onödig och väldigt ful varning på mittplan. Det är inte värdigt en kapten att hålla på som Parejo och bli grinig när det inte går hans väg. Som lagkapten ska du gå i bräschen och leda laget, än mer dagar som igår, och visa ditt ledarskap. Parjeo har växt under hösten men har fortfarande en hel del kvar att bevisa innan han är en riktig lagkapten i mina ögon.

Detta blev första förlusten på Mestalla denna höst och det känns väldigt olustigt plötsligt att gå till vintervila med denna tveksamma form och avslutning. Men man ska samtidigt komma ihåg att Valencia gjort en klart över förväntan höst sammantaget och att ligga trea i tabellen efter 17 omgångar tror jag inte någon trott på inför denna säsongen.

Sammanfattningsvis kan man summera gårdagens resultat i fem enkla punkter:

Valencia förtjänade mer

Det är svårt att begära mer av laget än vad man visade upp igår. Inställningen, intensiteten och viljan fanns där hela vägen. Men det var mer rent tekniskt som det inte klaffade denna här eftermiddagen, samt den där lilla turen och marginalerna med sig i straffområden. Valencia förtjänade inte att förlora mot Villarreal – på samma sätt som man säkert vunnit någon annan match tidigare i höstas som man inte helt förtjänade då heller.

Trujillo Sanchez är inte en domare för La Liga

Domare Trujillo hade återigen en väldigt svag eftermiddag och det är väldigt märkligt hur pinsamt låg nivå det är på spanska domarkåren. Nu är det inte så att Trujillo förlorade matchen åt Valencia, även om han bidrog, för laget skapade lägen tillräckligt för att vinna denna matchen. Men Marcelino sa det bäst själv när han kommenterade att Barcas bortdömda mål på Mestalla nu har kostat Valencia rejält i efterhand.

4 av 15 möjliga poäng sista fem matcherna är inte godkänt

Valencia avslutar hösten på sämsta tänkbara höst och går till vintervila med besk smak i munnen. Samtidigt kanske det var bra att laget kom ner på jorden just vid denna tidpunkt så att man nu i lugn och ro kan utvärdera hösten på riktigt och se till att komma väl förberedda inför våren för att hitta tillbaka till den vägvinnande fotbollen som man bjöd på tidigare under hösten.

Kampen om ligaguldet är borta

Denna omgången blev omgången då Barcelona seglade ifrån övriga lagen i La Liga och den lilla mikroskopiska möjlighet som vi ändå hållt fast vid under hösten att Valencia kanske skulle kunna utmana om ligaguldet iår – ja den försvann helt efter förlusten igår. Inför mötet mellan VCF och FCB i höstas skiljde det fyra poäng, nu är avståndet 11 poäng.

Valencia behöver förstärka i vinterfönstret

Det har blivit ytterst tydligt den sista månaden att Valencia är väldigt sårbart för skador och avstängningar. Under hösten var vi i stort sett helt förskonade från detta vilket också var en starkt bidragande orsak till de fina resultaten när Marcelino kunde mönstra bästa lag i omgång efter omgång. Los Ché behöver nu i vinstfönstret se till stärka upp denna tunna truppen för att fortsatt under våren kunna vara med och kriga om de ädlaste placeringarna i ligan.

Som för att universum på riktigt ville visa att man fortsatt har makten så var det nästan som ett dåligt filmmanus när man idag på morgonen får läsa om Marcelino som på väg hem till Asturien för julfirande krockat med ett vildsvin och ligger på sjukhuset. Det ska inte vara någon större fara med honom. Men det sägs att Marcelino och familjen hade änglavakt som klarade sig med småskador efter att ha brakat in i en 90 kilos vildsvin. Hela händelsen kändes som en dålig metafor för Valencias höst – man inledde strålande och allting flöt på lite för bra, sen kom kraschen i slutet av hösten – men Valencia mår trots allt efter omständigheterna bra och firar jul på tredjeplats.

Nu vänder vi blad, firar jul och dricker nyårsskumpan och väljer att glädja oss åt det positiva. Valencia är tillbaka. Valencia CF är trea i tabellen, före Real Madrid. Marcelino har förvandlat en klubb i kaos och ett lag i spillror till ett vinnande lag återigen. Mitt Valencia är tillbaka. Vårt Valencia CF är tillbaka. Drömmar och visioner är tillbaka. Ett kokande Mestalla är tillbaka. Fladdermusen har vaknat på allvar. The Pirates of the Mediterranean är tillbaka! Efter år av depression och kaos andas Valencia CF och valencianisnom positivitet och framtidstro återigen. Det kan inte en retlig och orättvis derbyförlust mot Villarreal ändra på.

Amunt Valencia!