Krönika: Tystnaden återvänder till Mestalla
Vårt kära Valencia skall spela matcher igen. Allt är såklart inte som innan Covid-19 men Valencia är ändå ett av ganska få lag som spelade utan publik sista matchen innan pandemin och nu återvänder vi till det vi då klassade som öken med lite glädje. Eller?
Mycket pekar på att Valencias besök till San Siro och norra Italien var starten på den spridning av Covid-19 som satte Spanien i total isolering. Inte nog med att laget kom hem med en jobbig 1-4 förlust, mycket tyder även på att flera av de tusentals fans som reste med laget tog med sig smittan hem till Spanien. Vi lämnar det där. Det finns andra mer initierade källor att följa om man vill veta mer om pandemin och hur den spred sig över Europa.
En turbulent sensommar 2019 med sparkandet av Marcelino fick Valencia strukturellt i gungning. Sportchef och tillika Marcelinos parhäst Alemany var sen hela hösten mer eller mindre en frivillig ”dead man walking” i väntan på första bästa exit från klubben. Och under tystnad klev Jorge Lopez in som tillfällig sportchef utan att ha några egentliga befogenheter att agera i vinterfönstret. 20:e Januari klev så Cesár Sánchez in som permanent sportchef i klubben och fick med sig Miguel Angel Corona som scoutingansvarig efter att Pablo Longoria även han lämnat sin post. Om denna duo kommer att axla rollen lika bra som Longoria/Alemany återstår att se, men det har inte börjat något vidare.
Soppan med Garay är en första indikation på att det finns en hel del att jobba på. Spelare i Valencia skall inte behöva känna sig tvungna att berätta sin version i sociala medier. Valencia skall inte behöva dementera allt via sina kanaler. En kontraktsförhandling sköts mellan 2 parter och det skall vara omöjligt att hamna i denna situation utan att den ena parten ljuger. Att man inte landat i ett nytt kontrakt med Ferran Torres ännu är lite mer komplicerat men en välmående klubb med tydliga planer och ordning på torpet hade löst detta vid det här laget. Nu florerar rykten helt fritt och även om rykten är just rykten så påverkar de situationen oavsett om du vill det eller inte. Det påverkar spelaren, det påverkar fansen och det påverkar truppen. Situationen Valencia nu befinner sig i är inte optimal, långt därifrån, men vi får bara hoppas att man lyckas landa ett kontrakt med Ferran oavsett om han skall säljas eller inte.
Skall vi spinna vidare på rykten så har flera sådana redan talat om att det kommer att bli en rejäl utrensning i truppen i sommar. Om det sen är klubben som väljer att renovera eller spelare som flyktar från kaoset låter jag vara osagt men känslan är att det senare är mer troligt. De flesta tillgångarna är säkrade i minst två säsonger till så som Guedes, Soler, Gaya, Gomez, Rodrigo, Parejo, Coquelin, Kondogbia, Cillessen och Gabriel men samtidigt är många av kontrakten inte längre än just så. Börjar truppen att falla isär är det risk för att väldigt många aktivt söker sig vidare.
Och det är väl just här tystnaden kommer in. Klubben har en kuslig känsla av diktatur hängande över sig. All kritik dementeras såklart direkt när den kommer in men på ett osmakligt sätt och samtidigt kommuniceras inga planer eller strategier utåt. Om situationen kräver kan vi på sin höjd få något enstaka ”Bagdad Bob” uttalande om att allt är under kontroll men den röda tråden lyser med sin frånvaro. Har vi en kompetent ledare för denna klubb? Nej det har vi inte. Ingen av de människor runt klubben i ledande positioner andas kompetens.
Om vi börjar på toppen så saknar Anil Murthy det mesta. Dels så saknar han kompetens för att leda en klubb och som tur är saknar han också befogenheter. Han är Peter Lims knähund som håller ordning på skutan bäst han kan. Några vettiga visioner eller skarpa planer finns inte. Under Marcelino/Alemany eran gav Pater Lim ett längre koppel till just dem två och de nådde framgång på många plan men det föll inte ägaren i smaken. Min känsla är nu att alla sådana koppel är strypta och Anil Murthys uppdrag mer eller mindre består i att anställa ”Ja sägare” under sig som inte svävar iväg och vinner fel pokaler.
Albert Celades har ingen historik som tränare för klubblag och anställdes till synes för att han har en förkärlek till unga spelare. Hans befogenheter sträcker sig till att träna och ta ut laget. Jag har svårt att tänka mig att han kan kräva några spelartyper eller förstärkningar i kommande fönster som passar honom. Han får helt enkelt jobba med det Peter Lim ger honom.
César Sánchez är väl då den som skall bestämma över truppbygget och rusta laget för kommande säsonger. Hans fösta 5 månader imponerar inte. Vi har Garay och Ferran kontrakten olösta och frågan jag ställer mig är om han ens har befogenheter att sköta sitt jobb på ett korrekt sätt. Har han fria tyglar att bygga en trupp inom en viss ekonomisk ram tillsammans med tränaren? Jag tror inte det men hoppas så klart dels att han har det men också att han har kompetensen att göra det. Tiden får utvisa.
Att kapten Parejo fortsätter att slita på som ledare och kapten för laget utan att ens i ett enda andetag ta bladet ur munnen och andas en negativ mening om hur klubben sköts är beundransvärt. Och enligt mig även fundamentalt för att övriga spelare skall fortsätta kämpa på som om att allt är bra. Min uppfattning är att det finns så många stora Valencia hjärtan i truppen att laget som kollektiv gång på gång knyter näven i fickan och fortsätter kämpa för sin klubb trots den inkopetens som våra ägare lägger över dem och fansen som ett blött täcke. Dessa hjärtan som pumpar appelsinjuice i sina ådror är livsviktiga för klubben och utan dem är vi tillbaks på Neville nivåer snabbare än vi anar. Kanske blir Ferran den första som bryter sig ur och hoppas nu bara i sådana fall att fler inte följer efter för då väntar fritt fall.
Tysnad får gärna råda vad gäller Anil Murthy. Så länge han skålar sina cava glas med sponsorer och är tyst i media så är jag nöjd. Men Sánchez och Celades skulle gärna få ta ton och berätta för mig hur det här laget skall se ut i framtiden. Ge mig något att tro på. Ge mig lite puls.
