Krönika: Vart är vi på väg?
Näste man för Valencia?

Krönika: Vart är vi på väg?

Lagkaptener sparkas ut, tränare sparkas, klubben sägs vara på väg att säljas och samtidigt så går det sportsliga inte alls som någon förväntat sig. Vad är det som händer i Valencia och kanske viktigast av allt – vart är vi egentligen på väg?

Adil Rami var tänkt axla legendaren Roberto Ayalas mantel och bli den auktoritära och självklara ledaren i defensiven som vi suktat efter i så många år nu. Fransmannen kom in i Valencia väldigt bra men sen har det sakta men säkert dalat. Under hösten kulminerade Ramis missnöje efter flera dispyter med tränare Miroslav Djukic, samma sak hände under Pellegrino förra året. En del mindre lyckade uttalanden senare så var Adil Rami ivägskeppade som en smitsam sjukdom och fick lämna Mestalla med svansen mellan benen. Samma väg och öden ser nu även tidigare publikfavoriten Ever Banega gå efter en tung höst där missnöjet och kanske främst frustrationen hos såväl Ever själv som hos publiken ökat stadigt.
 
På de senaste tio åren så har Valencia sparkat fem tränare. Det är inte världsrekord eller något liknande, inte ens i närheten av Palermo som har samma frekvens under en och samma säsong, men det är inte likt Valencia och framförallt så är det inte värdigt Valencia. Något är såklart väldigt fel när man gång på gång misslyckas i rekryteringen av den som faktiskt ska vara huvudansvarig för Valencia CF´s representationslag. Ex-spelaren Pellegrino fick cirka fem månader på sig förra året innan han fick gå efter en misslyckad höst, man trodde kanske då att ledningen lärt sig något och vara mer noggranna i sin rekrytering av tränare, speciellt om man nu mot all förmodan funderade på att ta in en ny ex-spelare. Men idag, med facit i hand, så kan vi krasst konstatera att så inte var fallet. Visst var en förlängning av Ernesto Valverde förstahandsvalet men alltför struligt omkring presidentposten gjorde att den gode Valverde packade resväskorna och åkte till Baskien istället.
 
Nu är vi tillbaka på ruta ett igen. Samma misstag har begåtts två gånger inom loppet av ett år. Samma ödesdigra höst har upprepats och allt som Valverde återuppbyggde under våren är nu återigen raserat känns det som. Vi är långt efter i ligaspelet med tio poäng upp till CL-plats och samtidigt endast sju poäng ner till nedflyttningsstrecket. Defensiven som skulle förstärkas genom Djukic har svajat värre än en granskog under stormen Sven och med 26 insläppta mål på 16 matcher är Valencia sämre än nästjumbon Valladolid som jämförelse. Man har på ligans 16 omgångar förlorat precis hälften av matcherna, vilket såklart är långtifrån godkänt. Vad som dock är än värre är bristen på spelidé, vi kan inte säga att resultaten är en naturlig del av den utveckling och förändring som sker genom Djukic för det har funnits absolut noll signaler om någon tydlig spelidé, tanke eller konsekvent taktik att tala om under hösten.
 
I samma veva som Djukic får lämna jobbet som huvudtränare så tar sig rykten om att Valencia är ytterst nära en försäljning allt mer och några initierade källor meddelar till och med att det bara handlar om dagarna innan hela paketet avslöjas och bomben briserar. Ett arabiskt baserat investeringsbolag med fäste i London sägs vara den hetaste spekulanten att ta över ägande av våran kära klubb.
 
Det var en snabb summering av hösten i Valencia och en kort bakgrund. Vart är klubben egentlingen på väg? Vad är det som händer i Valencia? Dessa frågor har vi ställt oss otaliga gånger över de senaste åren men frågan är om de känns lika allvarliga som nu och samtidigt så står mer eller mindre allt av betydelse mer eller mindre inom klubben på spel och ingen vet vad som kommer hända. Börjar vi i toppen så är det ytterst osäkert vad ett köp av VCF betyder för den sittande ledningen med Salvo i spetsen, vill de nya ägarna ha in sina egna bajonetterna eller tror man på Salvos GloVal-projekt? Allt det här kommer såklart även att påverka byggandet av Nou Mestalla som står som ett skelett och bara tickar kostnader just nu. Salvo har lagt fram en plan med färdigbyggande som är helt ekonomiskt möjlig men frågan är vad som händer där vid ett övertagande av klubben? Klart är väl åtminstone att det lär skjutas lite på framtiden, återigen. In verkar i vilket fall legendaren Roberto Ayala komma, men nej inte som tränare. Efter försvarskompanjonerna Pellegrino och Djukic misslyckats vid tränarposten så tar Ayala istället mest troligen över titeln som Sportdirektör och Rufete blir General Manager för klubben. Det händer som sagt saker nere i Valencia.
 
På tränarbänken ekar det tomt efter Djukic, tillsvidare tar Mestallatränaren Nico Estevez över laget samtidigt som rekryteringen är i full gång. Lite märkligt kan jag tycka att man inte verkar ha scoutat marknaden lite bättre efter nya tränare, det är ju inte som att Djukic suttit säkert de senaste månaderna direkt. Det verkar litegrann som en Plan B har saknats och att Salvos tidigare uttalande om att Djukic sitter kvar säsongen ut har förföljt honom och gjort honom tillfälligt handlingsförlamad. Tidig favorit till att ta över blev en annan ex-Valencianista Juan Antonio Pizzi som gjort succé hemma i Sydamerika och vunnit ligan med San Lorenzo hemma i Argentina. Men det lutar åt att Pizzi vill stanna i San Lorenzo och spela Copa Libertadores med klubben. Då föll det sig naturligt att en annan sydamerikan och argentinare som gick arbetslös blev det hetast namnet – nämligen Marcelo Bielsa. El Loco gjorde som bekant succé uppe i Athletic Bilbao men lämnade laget inför den här säsongen efter två år i klubben. En väldigt speciell och minst sagt avig tränare, med förvisso tydlig disciplin och taktik men har Valencia idag truppen till att kunna anamma Bielsas taktik och stil fullt ut? Det är här jag ställer mig frågande. Bielse kräver mycket av sina spelare, det ska gudarna veta, och Bielsa kör på sin linje rakt av, accepterar inget annat och liknas väl närmast vid en pedantisk, detaljorienterad, diktatorisk tränare på det sättet. Kanske precis vad Valencia behöver nu, någon som går in och styr och ställer och pekar med hela handen, inte accepterar några bortskämda primadonnor eller divafasoner. Men samtidigt så är det såklart en stor chansning, men å andra sidan är utbudet på marknaden av uppenbara skäl inte särskilt stort. Andre Villa-Boas fick lämpligt nog sparken från Tottenham samma dag som Djukic men här är det förmodligen alldeles för dyrt att lösa portugisen. Argentinaren Eduardo Berizzo, kallas ibland för "Bielsas elev" sägs vara budgetalternativet men känns i mina ögon allt för oprövad. Valencia behöver nu en meriterad, rutinerad tränare som kan gå in och styra upp det direkt. Precis så som Valverde gjorde för ganska så exakt ett år sedan.
 
Det lär inte bli någon lugn och skön ledighet över julen i Valencia med andra ord. Mycket har hänt och minst lika mycket förväntas ske inom de närmaste veckorna. Tränarpaket ska sys ihop, en eventuell försäljning ska först godkännas och sedan presenteras med allt som detta kommer innebära och påverka runt omkring, samtidigt som transfermarknaden öppnar igen för såväl inkommande som utgående spelare. Blir exempelvis Ever Banega kvar i klubben nu om vi får en argentisk tränare? Får vi in den efterlängtade strikern i januari som laget skriker efter? Ja på frågan Vart vi är på väg så får jag helt enkelt vänta lite med att dra i nödbromsen och chansa på ett svar. Alltför mycket hänger löst i luften just nu, men vad vi kan garantera är att mer drama är att vänta. Med andra ord är det mesta som vanligt nere i dramadrottningarnas okrönta huvudstad – Valencia.

Niklas Hermansson@Nikche2013-12-18 12:45:00
Author

Fler artiklar om Valencia