Liten brutto stjälper ofta stora netton
Sevillas skadesituation är svår. Det här är berättelsen om hur missriktade sparkrav har orsakat större kostnader än vad de minskat.
Förra säsongen rullade Sevilla FC med ett underskott på 20 miljoner euro. För att lösa denna situation, och bygga upp den sportsliga organisationen för att återigen bli ett titelvinnande lag, beslutade man sig för att avyttra halva den sportsliga truppen, som man benämnde övervärderad, och återgå till värvningsmottot hombres, no nombres – män, inte namn. Hombres som inte kostar lika mycket som nombres men som presterar på samma nivå. Sagt och gjort. Klubben värvade en halv startelva och man kan inget annat än att lovorda ledningen som sannerligen lyckades få ihop en trupp som i högsta grad kunde producera ett slagkraftigt lag. För i Sevilla FC vet vi att när det kommer till spelare så kan de absolut smaka mer än de kostar. Frågan är emellertid om det gäller den tekniska staben.
Med cirka en vecka kvar innan försäsongen skulle dra igång var den tekniska staben än inte komplett. Man sökte en fystränare. Förstavalet var Bernardo Requena, mannen som hade den rollen under säsongerna 2004-05 och 2005-06. Därefter upptog han en medicinsk universitetstjänst i Sevilla. Till en början tackade Requena nej till erbjudandet då han ville fokusera på sin professur vid universitet. Men när han blev erbjuden ett lukrativt kontrakt ändrade han sig och tackade ja. Klubben gick ut i samtliga medier med att man hade kontrakterat en väldigt välrenommerad fystränare. Några dagar senare, med försäsongen precis runt hörnet, gick man plötsligt ut med att Requena inte kommer att vara Sevillas fystränare. Någon anledning gavs inte. Efter att ha blivit nobbade av flera andra kandidater omplacerade man de tidigare rekuperatörerna Moisés del Hoyo och Sergio Domínguez, varav del Hoyo bara ett par dagar innan blivit uppsagd och var på väg bort, och gav dem ansvar för spelarnas fysiska träning och formhållning. Bägge två saknade erfarenhet för den tjänsten.
Nitton minuter in i Sevillas första tävlingsmatch för säsongen, kvalmötet till Europa League mot Mladost Podgorica, pådrog sig José Antonio Reyes en knäskada som skulle hålla honom borta från fotboll i två månader. Dagen efter kom nyheten att Daniel Carriço blir borta lika länge med en lårskada. Därefter har skadorna bara rullat in, och Sevillas nuvarande skadelista är en dyster läsning; Mbia, Vitolo, Reyes, Carriço, Iborra, Gameiro, Cheryshev och Cicinho. De två sistnämnda har förmildrande omständigheter; Cheryshev anlände skadad och forcerade utan framgång en comeback; Cicinho drog av korsbandet i våras, i sista matchen mot Valencia. Flera av de skadade beräknas vara tillbaka efter nuvarande landslagsuppehåll, vilket är tur för Iborra och Gameiro som inte missar några matcher efter att bägge två tvingades bli utbytta i senaste matchen mot Almería. På det hela är situationen emellertid oacceptabel. Det är uppenbart att spelarna inte förberetts för det intensiva matchandet med spel i både Europa League och La Liga. Sevilla sonar för att man underlåtit att se spelarnas fysiska form som en investering och inte bara en kostnad som man kunde skära i för att eliminera underskottet.
Det visade sig i högsta grad vara en ekonomisk fråga som gjorde att överenskommelsen mellan Requena och Sevilla fallerade. Jesús Alvarado, en frispråkig radioprofil som under nio års tid kommenterade Sevillas matcher på SFC Radio (han stod för det speciella referatet under Puertas berömda mål mot Schalke 04), och som senare tvingades lämna klubbens media efter att hans personliga relation med Sevillas (illa omtyckta) kommunikationsansvarige Manuel Vizcaíno skurit sig, berättade i sitt nya radioprogram Quédate a mi lado förra veckan att den slutliga orsaken till att värvningen av Requena föll var eftersom Sevillas lönebud var brutto, före skatt, och inte netto, som Requena hade tänkt sig. Det handlade desstom inte om några miljonbelopp som skulle skilja i resultatet, utan belopp i tiotuseneuroklassen. Det var allså den enkla skillnaden mellan brutto och netto som har orsakat den här situationen. Ett så litet överskott som vid det här laget säkert ätits upp av de extra kostnaderna, både direkta och indirekta, som skadorna har orsakat.
Spelarnas fysiska form är dålig, så mycket står klart. Det hårda matchandet har slagit hårdare mot prestationerna än vad det får göra. Så mycket har Emery medgett i presskonferenser, att tröttheten hos spelarna har påverkat resultaten. Att en sådan trötthet slår in i början av oktober är anledning nog att vara fortsatt orolig för spelarnas form när flera återvänder från landslagsspel med ”Fifa-viruset”, och då Sevilla i slutet av oktober och i november åter ställs inför intensivt matchande. Vill det smaka, får det kosta. Och det har inte fått kosta. Ett sparkrav från styrelsen har försatt klubben i den här situationen.
Och styrelsens arvoden? De har inte minskat med ett öre.
