MAGPLASK

Valencia orkade aldrig att resa sig efter den blytunga förlusten i Gelsenkirchen och laget hann även med under gårdagen att åka på en till smäll, 0-4 mot bottenlaget Zaragoza.

Jag hade en fråga i huvudet inför matchen på La Romareda, skulle Valencia ha någon motivation överhuvudtaget efter onsdagens tragedi i Tyskland? Vad svaret blev behöver jag väll knappast säga, resultatet talar sitt tydliga språk. Jag hade inte förväntat mig att Unai Emerys mannar skulle gå ut och spela skjortan av hemmaspelarna, men jag hoppades att los Ché åtminstone skulle hänga med resultatmässigt. Men varken spelet eller det sistnämnda stämde och nu har Valencias tränare en tuff vecka till mötes. Att slå Sevilla på hemmaplan är definitivt ingen lätt nöt att knäcka, men dessvärre ser det ut som att nöten måste förstöras om Emery ska få behålla jobbet. Jag har annars inget emot honom. Tvärtom, han har gjort en fantastisk säsong med det ”nya” Valencia och jag skulle bli bedrövad om han fick lämna rodret bara för att den senaste veckans matcher inte gick som de skulle. Men jag är inte Manuel Llorente, tyvärr.

Om Valencia inte var på tårna igår så var Zaragoza det omvända. Hemmalagets spelare slet som djur och det märktes att de spelade för ett nytt kontrakt. Planens gigant, Gabi, överglänste både Tino Costa och Mehmet Topal på det centrala innermittfältet. Högerbacken Carlos Diogo raderade ut los Chés vänstersida totalt och den lilla Ander gjorde lite som han ville med bortalagets tröga backlinje.

Ifjol besegrades Valencia på samma arena med 3-0, en match där Valencia var, likt igår, fullständigt uddlösa. Jag skrev inför mötet med Athletic att San Mames är skräckarenan nummer ett i Spanien. Fel, den kategorin tar La Romareda hand om. Åtminstone ur ett Valencianskt perspektiv.

Matchresumé

Det dröjde bara fem minuter innan tjecken Jiri Jarosik nickade in ledningsmålet för hemmalaget. Frisparken som slogs av Javier Paredes var visserligen bra, men någon vidare markering från Mehmet Topal fick han inte. Redan då zoomades Valenciaspelarna in av kameramännen, medvetna om att fullträffen inte kom särskilt lägligt för de redan sårade bortalaget. Efter Jarosiks nickmål kändes matchen förlorad, Valencia hade inget att komma med. De orangekläddas farligheter var lätträknade, ett inspel från vänsterkanten räddades av Zaragozakeepern Toni Doblas med vissa problem samt att Roberto Soldado bommade ett friläge, som dock blåstes av för offside. Mer var det inte för Valencia i den första halvleken. Zaragoza däremot, hade inte bara målkalas den här kvällen, utan de bjöd även publiken på en chanskavalkad. Nicolas Bertolo och Ikechukwu Uche (härlig stavning på den sistnämnda) hade de bästa chanserna, men Bertolos avslut från tre meters håll hamnade tätt utanför samt att Uche (från ännu närmare avstånd) var ett par centimeter från nå ett inspel från vänsterkanten.

Men storpubliken på La Romareda skulle få se ytterligare ett mål från hemmalaget innan halvtidspausen. I en blixtrande omställning chippade Uche fram bollen till Ander som iskallt väntade ut Guaita och slog in bollen mellan benen på honom. Vicente Guaita, som fick mycket kritik mot Schalke senast efter sin svaga utboxning som ledde fram till tyskarna ledningsmål, borde ha kunnat hålla igen benen bättre än vad han gjorde. Oförtjänt var det dock inte och Zaragoza lämnade La Romaredas gräsmatta i halvtid med leendet i behåll.

Unai Emery var tvungen att göra förändringar. Han hade redan i minut 35 tagit ut Ricardo Costa till förmån för Ever Banenga. Att göra en förändring i ett sådant tidigt skede tyckte jag bara var bra i och med att spelet inte stämde. Men att Ricardo Costa försvann och inte Marius Stankevicius sätter jag ett stort frågetecken till. Inte ens Costa förstod själv, utan bara skrattade och skakade på huvudet. Det var alltså inget tal om någon skada på portugisen. Det märkliga var att Topal sattes ner som mittback när Costa försvann och Emery fortsatte med sitt 4-4-2. Att ta ut Costa, flytta ner Topal och sätta in Banega tyckte jag kändes lite krångligt. Varför inte bara byta Topal mot Banega och fortsätta med Valencia bästa försvarsspelare som mittback. Det märktes att Topal inte trivdes där nere och var flera gånger i fel position. Jag hyllade tidigare Valencias tränare, men hans olika laborationer med spelare kan ibland bli för mycket.

Andra halvleken började precis som den första, med Zaragozadominans. Att Mathieu och Jordi Alba fortsatt fick förtroendet att operera ute på vänstersidan är för mig en gåta. Om laget ligger under med 2-0 ska väll inte två vänsterbackar vara på planen samtidigt. Nu är Alba förvisso omskolad som ytterback, men det var ju han och inte Mathieu som spelade vänsterback igår kväll. Om jag vore Emery skulle jag tagit ut Alba i paus, satt ner Mathieu som vänsterback (varför var han mittfältare?!) och tagit in Juan Mata som överraskande började på bänken. Det är inte säkert att det blivit bättre för det, men det är i alla fall ett mer offensivt tänk.

Los Ché kom knappt till någon målchans i den andra halvleken heller. Det mest anmärkningsvärda från Valenciahåll framåt var att Tino Costa dundrade en frispark som knockade Ander i huvudet. Stackars lilla Ander, att få en stenhård boll i huvudet av Tino Costa kan inte vara det roligaste.

Nej, detta var inte Valencias kväll. I den 64 minuten fixade Nicolas Bertolo straffspark efter att ha blivit fälld av Stankevicius. Straffen var solklar, när anfallaren var på väg igenom sträckte litauern ut armen och hindrade därmed Bertolo från att rinna igenom. Stankevicius fick sitt andra gula kort i matchen och om Valencia hade några sista förhoppningar om poäng på La Romareda dog de nu. Guaita gick åt höger, Gabi placerade bollen stenhårt i vänstra hörnet.

Jag brukar aldrig längta tills matcherna är slut när Valencia ligger under, igår var dock ett undantag. För det fanns inget hopp i bortalaget. Allt var bara svart, lika svart som den spanska natthimlen var över La Romareda igår. Innan helvetet var över satte Gabi ytterligare en straff i samma hörn. Inhoppande Albelda kapade Braulio bryskt och det kunde lika gärna ha blivit en frilägesutvisning av det hela. Vilken lättnad för Zaragoza att vinna med 4-0, samma lättnad var det för Valencia som äntligen fick lämna eländet.

Valencias prestation var pinsam. Det finns inga andra ord för det. Men vi ska inte ta bort äran för Zaragoza, laget hade passion medan Valencias spelare lika gärna kan gå i pension. Skämt åsido, men Zaragoza var riktigt bra igår och jag gläds verkligen med dem. Ett lag som har runt 30 000 åskådare på sina hemmamatcher ska inte åka ur La Liga, det vore tråkigt för hela Spanien. Dessutom har Zaragoza en hög högstanivå och ska inte behöva befinna sig i bottenstriden.

Till sist: Champions Leaguespöket brukar drabba de flesta lagen i nästkommande omgång i ligaspelet. Dessvärre tror jag inte att Gelsenkirchentragedin bara kom att påverka gårdagens match, utan jag är rädd för att Valencia inte kommer att hämta sig från det på ett tag, kanske inte under hela säsongen. Att en ynka förlust kan ge en sådan bitter eftersmak… Men sådan är fotbollen.

Zaragoza

4-2-3-1: Doblas - Diogo, Jarosik, Contini, Parades - Ponzio, Gabi - Lopez, Ander, Bertolo - Uche

Byten: Braulio in - Uche ut (60´)

N´Daw - Gabi (80´)

Da Silva - Diogo (87´)

Avbytare för övrigt: Edmilson, Lanzaro, Obradovic och Franco

Valencia

4-4-2: Guaita - Bruno, Stankevicius, R.Costa, Alba - Joaquín, Topal, T. Costa, Mathieu - Soldado, Jonas

Byten: Ever Banega in - Ricardo Costa ut (35´)

Juan Mata - Mathieu (57´)

David Albelda - Jonas (67´)

Avbytare för övrigt: Cesar, Aduriz, Dealbert och Hernandez