- -
Málaga-Sevilla 3-2
Det svänger snabbt. Inför matchen talades det fortfarande om Sevilla goda form, och debaclet mot Levante var då en engångshändelse. Nu är Sevilla segerlösa i fyra raka matcher, och den goda formen är helt plötsligt en svacka.
Sevillas goda form, den som varade i åtta ligamatcher, är definitivt förpassad till historien. Nu har Sevilla gått tillbaka till oktoberformen, där spelet är förvillande och försvaret är opålitligt. En stor anledning till det stavas oklarhet i Emerys spelidé. Spelsystem ändras från vecka till vecka. Varken motståndare eller medspelare hänger med, men motståndarna har lätt för att läsa Sevilla eftersom Sevilla visar sidorna och pekar ut meningarna i texten.
Alla var överens om att förra veckans förlust mot Levante skulle vara en isolerad händelse. Sevilla hade ägt spelet och gjort två mål, men Levante lyckades på något sätt själva göra tre. Det var ologiskt, men Caparrós visste precis vad som hänt och varför: han visste att Sevilla är som mest sårbara i sprickan mellan ytterback och mittback. Anledningen till det är att Sevilla spelar med Rakitic på en neddragen position, och kroaten har inte tid att täcka den ytan eftersom han alltid ska finnas tillgänglig för att skapa ett anfall. Dessutom är Sevillas försvarare väldigt lätta i en-mot-en-dueller (annorlunda var det förr).
Bernd Schuster tittade på Sevilla-Levante. Och han visste under vilken dörrmatta han ska titta efter husnyckeln; samtliga fyra försvarare har en kopia. Det var därför överkomligt till och med för ett sargat och nedgånget Málaga att göra tillräckligt många mål på Sevilla för att ta tre viktiga poäng.
Sevilla ställde upp som de brukar på bortaplan, med en ensam anfallare på topp. Beto, som varit småskadad i veckan, och allmänt ifrågasatt i ett par veckor, stod i mål och argentinarna Fazio och Pareja fick bilda mittlås igen – Cala är tyvärr definitivt borta nu, sedan Sevilla på förmiddagen gick ut med att de river hans kontrakt så att han ska kunna skriva på för Cardiff. Fortfarande i avsaknad av Cicinho, emellertid också i väntan på hans återkomst – högerbacken fick i veckan ett tröjnummer som gör att han kan spela så fort han är i form igen, tog Coke ansvaret som högerback, och Navarro till vänster skulle vara silvertejpen över den klassiska sprickan mellan ytterback och mittback, och Alberto Moreno längre upp på vänsterkanten som trekvarts ytterback och en fjärdedels vänsterytter.
Iborra och Rakitic utgjorde det centrala mittfältet – och dessa två herrar skulle bli de enda som var bra under 90 minuter. Víctor Machín startade på papperet som högermittfältare men syntes inte till i den positionen under större delen av sin match – han syntes ej heller till på någon annan position. Reyes, utbytt efter 45 improduktiva minuter, startade bakom Bacca, som endast fick en framgångsrik sekvens i matchen, vilket var kvitteringsmålet.
Första halvlek startade i Málagas tecken, och förblev deras rakt igenom. Redan efter några minuter hade hemmalaget pressat ner Sevilla på egen planhalva och försökte hitta in till det förlovade straffområdet, där Sevilla är som svagast. Just när Sevilla efter en halvtimme såg ut att ha börjat hitta sig själva på plan, drog man för andra matchen i rad på sig en straff. Coke gav Málagakaptenen Duda, efter att ha blivit uppsnurrad av ett väggspel av densamme, tillräckligt mycket av en knuff i ryggen för att det skulle vara en straff. Duda, som inte gjort ett ligamål på nästan två år, och som inte gjort ett straffmål i seriespel på nästan tretton år, slog in första bollen bakom Beto som hade fingrarna på bollen men inte lyckades styra ut den. Resten av första halvlek fortsatte i samma anda; sextondeplacerade Málaga hade väldigt lätt med att hantera sjundeplacerade Sevilla när passningarna nådde fram till Bacca eller Reyes.
Pausen hade en positiv effekt på Sevilla – Gameiro byttes in mot Reyes och fick fart på Sevilla. Redan tre minuter in i halvleken gav det utdelning när Iborra, väldigt vaken när Rakitic vunnit en nickduell, bokstavligt talat höftade sig fram till en bit yta och slog en genomskärare till Bacca som inte hade några problem med avslutet den gången. 1-1 på La Rosaleda, och de i tusentalet tillresta sevillistas började ana att de hade något på gång. Mycket riktigt så, efter en period av Sevilladominans och ett skott av Ivan Rakitic från vänsterkanten som Willy Caballero bara kunde se och hoppas på att den gick utanför (det gjorde den), var Málaga riktigt skakade.
Som ett brev på posten kom ledningsmålet. 20 minuter in i andra halvlek hade Sevilla en frispark på vänsterkanten som Rakitic lade in i straffområdet där den alltid så långe Federico Fazio fanns och kunde nickskarva in den förbi Caballeros högra stolprot. Anfall är det bästa försvaret, och det var det enda försvaret Sevilla hade, och dittills i den andra halvleken hade de inte behövt något annat. Málaga hade fastnat i Emerys världsbild, men så drabbades Unai plötsligt av sig själv och bytte ut Víctor Machín mot Denis Cheryshev för att stärka försvaret. Real Madrid-lånet som varit skadad i fem månader och knappt spelat på åtta månader, och som dessutom inte är en försvarsspelare, hade ingenting att göra på plan eftersom ordern kom att Sevilla skulle backa hem. Varför Unai inte valde att byta in Piotr Trochowski eller Sebastián Cristóforo, innermittfältare som faktiskt vet vad det innebär att försvara ett resultat, får Unais memoarer utröna.
Problemet med att försvara ett resultat är att man måste försvara. Däri låg framgången för Málaga. När Sevilla hade backat hem fick matchens gigant Duda utrymme att göra skada. Från vänsterkanten lade han ett förträffligt inlägg till inbytte El Hamdaoui som klackskarvade bollen till Samu García, som undslapp ordentlig markering av Alberto Moreno, och fick yta för att skjuta ett perfekt skott över Beto, in i sidnätmaskorna för 2-2. Ytterbacksspöket var framme igen för Sevilla. Och det skulle spöka till igen, med Alberto Moreno som syndabock ånyo. Enbart minuter senare hittade argentinska nyförvärvet från Newell’s Old Boys, Pablo Pérez, Duda bakom Alberto Moreno, än en gång helt bortkommen, och Málagas kapten tillika matchhjälte visade prov på otrolig kyla när han fastställde slutresultatet till 3-2 med ett klassmål. Två mål för portugisen som aldrig lyckades i Sevilla. Duda, densamme som inte gjort ett ligamål på två år, inte ett straffmål på tretton, hade nu för första gången på över åtta år gjort två mål i en ligamatch. Sevillas signum i höstas var att de kunde väcka sina motståndare från de döda. Nu har de åter, bland så många andra problem, denna kraft i sin ägo.
Resultat: Málaga CF - Sevilla FC 3-2
Målskyttar: 1-0 Duda (straff) 31', 1-1 Carlos Bacca (Vicente Iborra) 49', 1-2 Federico Fazio (Ivan Rakitic) 66', 2-2 Samu (El Hamdaoui) 77', 3-2 Duda (Pablo Pérez) 83'
Uppställningar
Sevilla (4-2-3-1): Beto; Coke (Diogo Figueiras 46'), Fazio, Pareja, Fernando Navarro; Iborra, Rakitic; Vitolo (Cheryshev 74'), Reyes (Gameiro 46'), Alberto Moreno; Bacca
Málaga (4-2-3-1): Caballero; Gámez, Sergio Sánchez, Flávio, Antunes; Camacho, Tissone (Pablo Pérez 72'); Duda, Amrabat, Eliseu (Samu 64'); Juanmi (El Hamdaoui 72')
Varningar
Sevilla: Coke (29'), Alberto Moreno (34'), Víctor Machín (36'), Vicente Iborra (76'), Carlos Bacca (78')
Málaga: Antunes (41'), Eliseu (45'), Duda (83'), Sergio Sánchez (89')
Domare: José Luis González González (Comité Castellano-Leonés)
Publik: 30 377 (Estadio La Rosaleda)
