Målkalas på Mestalla och tre poäng för ett pressat Valencia

Valencia avslutade året på bästa sätt genom att besegra Getafe med 4-2 i en fantastiskt underhållande match. I och med detta får klubben lite lugn och ro över jul och nyår innan resan mot tabellklättring börjar på allvar.

Ligaspelet under hösten har knappast varit Valencias melodi. Inför mötet hade laget fler förluster än vinster i ligaspelet, vilket säger en hel del. Gästerna från Madrids utkanter låg dessutom, inför kvällens drabbning, före los Ché i tabellen, vilket också talar sitt tydliga språk.
 
Att det skulle bli åka av från första minut rådde det inget tvivel om. Valverde har på sin korta tid i klubben introducerat ett betydligt offensivare Valencia där pressen påbörjas högre upp i banan. Och åka av blev det, i det kraftigaste laget. Bollen låg nämligen i nät bakom f.d. Valenciakeepern Miguel Moyá efter endast 36 sekunder på klockan, det snabbaste målet på Mestalla sedan 1977. Sofiane Feghouli, som i veckan vann guldbollen i hemlandet Algeriet, snodde bollen och hann motta inlägget perfekt till Soldado som nickade in bollen i bortre. Detta var anfallarens åttonde ligamål för säsongen och sympatierna för sin tidigare klubb såg vi inte mycket av vid målfirandet. Vild glädje med andra ord, både på planen och på läktaren.
 
I samband med Valencias 1-0-mål åkte Mané, vänsterbacken i motståndarlaget, på en skada som tvingade gästerna till ett tidigt byte då Rafa ersatte. Som om inte Getafe råkat ut för tillräckligt sköt Jonas 2-0 efter sju minuter. Efter ett väggspel med Soldado bredsidade brassen elegant in tvåan och äntligen fick Valencia lite välbehövlig medvind.  
 
Den lyckan varade dock inte länge. Sex minuter senare rann Álvaro Vásquez alldeles för enkelt igenom Valencias försvar och gästernas striker kunde rulla in reduceringen. Adil Rami och Alves i målet skällde lite på varandra, men vems fel det var kvittade i det här läget. 2-1 på Mestalla var ett faktum och det hade bara gått 13 minuter av matchen.
 
Valencia visade dock att de inte skulle klappa ihop och tog tag i matchen omgående. Både Tino Costa och Jonas avlossade tunga skott utifrån som tvingade Moyá att jobba rejält. Därefter bjöds Madridlaget på två vassa lägen efter mediokert försvarsarbete av hemmalaget. Först sprang sig Álvaro fri igen, men avslutet gick rakt på Alves. Efterföljande inlägg hamnade framför fötterna på lagets bästa målskytt, Diego Castro, som från fem meter lyckades med bedriften att skjuta högt över. Strax före halvtimmen passerad fick Valencia en hörna från vänster. Tino skruvade in bollen där Rami kom högst, men nicken gick strax över. Bättre lycka hade hans mittbackskollega Ricardo Costa minuten efter, då Tino efter ny hörna från vänster prickade hans namnes panna som snyggt styrde ner bollen vid bortre stolpen.   
 
Tino Costas hörnor var farliga halvleken igenom och det kunde mycket väl ha blivit ännu ett mål efter argentinarens hårda inspel. Gästerna var dock inte ofarliga. Inom loppet av några minuter fick både Michel och Lafita kanonlägen efter inspel från deras vänsterkant, men båda misslyckades med att näta. Att det var Andrés Guardados kant som läckte var inte särskilt överraskande. Mexikanen var extremt offensiv från sin vänsterbacksposition, vilket öppnade hav av ytor bakåt. Med Cissokho/Mathieu på banan hade dessa två möjligheter troligen inte uppstått. 
 
Halvleken slutade 3-1 och detta kan mycket väl ha varit hemmalagets bästa för säsongen. Getafe bjöd, till skillnad från många andra lag som kommer till Mestalla, upp till spel vilket givetvis gynnade ett spelskickligt lag som Valencia. För en neutral åskådare måste första 45’ ha varit rena fotbollsgodiset.
 
Trots tvåmålsledning och fint spel kändes detta långt ifrån klart och givetvis finns tankarna från Deportivo-matchen från i september kvar i skallen. Då ledde laget också med 3-1 i paus, men tappade till 3-3. Om det var nervöst bland oss i TV-sofforna var det varken det på planen eller läktaren i inledningen av andra halvlek. Trots att Mestalla var halvtomt denna afton, ca 25 000 hade tagit sig till arenan, var stämningen på topp. Tacka grabbarna i Curva Nord för det som sjöng – som vanligt – matchen igenom och Valencia har verkligen en tolfte spelare i denna kurva. Som sagt såg det inte särskilt darrigt ut på planen heller. Tio minuter in i andra halvlek frispelades Jonas av Feghouli och det så länge ut som att brassens yttersida skulle rulla in retsamt bakom Moyá, men bollen träffade istället stolpen. Mål där och matchen hade varit avgjord. Istället ringde det på andra sidan planhalvan minuterna senare då Valenciabekantingen Alexis knoppade in hörnan från Barrada och matchen levde mer än någonsin.   
 
Sista halvtimmen blev rena Hawaii-fotbollen där spelet böljade fram och tillbaka. Det var dock hemmalaget som skapade de hetaste målchanserna mot slutet då inhopparen Banega hade ett bra skott från distans som gick centimetern ovanför målställningen. Även Piatti, som startade och var pigg på sin vänsterkant, fick ett bra läge efter att ha serverats av Xavi Torres som fick hjärnsläpp och försökte sig på en rensning i straffområdet. Piattis skott täcktes till hörna i sista stund. Just Piatti fick lämna plats för Valdez när de fem tilläggsminuterna annonserades och samma Valdez satte även spiken i kistan i minut 94. Inhopparen Banega spelade fram inhopparen Jonathan Viera som elegant chippade fram bollen till, juste, inhopparen Valdez, som i sin tur placerade in bollen i öppet mål. Saken var klar och Valencia kammade hem tre mycket viktiga poäng, som nu kan ta siktet mot de andra i toppskiktet av tabellen.
 
 
Topp tre i Valencia (utan specifik ordning)         
 

• João Pereira: Portugisen är högerbacken vi väntat på sedan landsmannen Miguels glansdagar. Pereira är snabb och ettrig, springer upp och ner längs kanten som tjuren Ferdinand skulle ha gjort med ett bi fastklistrat i stjärten samt att han alltid ger 100 %. Vilken skillnad det är att ha honom alternativt Barragán på den positionen.
• David Albelda: Med Gago som ett stort frågetecken är det extra viktigt att den gamla räven Albelda levererar som vattenbärare på mittfältet. I kvällens match var han exemplarisk och gjorde knappt ett misstag i matchen. Med Valencia-ikonen på planen får laget även en riktig ledare.
• Jonas: Det var länge osäkert vem av Jonas och Banega som skulle starta i nummer 10-rollen, men Valverdes val föll på brassen som onekligen levererade. Gjorde det snygga 2-0-målet och kunde mycket väl ha gjort ytterligare ett under den första halvleken. Var bara någon centimeter från att bli tvåmålsskytt, men stolpen stod i vägen för det. I övrigt var han delaktig i mycket.

3 kommentarer

Casper Nordqvistcaspernordqvist@live.se //CasperNordqvist på Twitter2012-12-22 00:19:00