Marcelinos trupper marcherar vidare
Det var lördagskväll och dans i folkets park, det var väl dit man skulle gå om man ville bli stor och stark. Utan att gå längre in i raggar-buskis träsket så kan jag så här dagen efter drabbningen mot Sevilla konstatera att det var en del stora och starka män som dansade igår på folkets park, Mestalla.
De fantastiska bussmottagningarna före matcherna börjar redan bli en trevlig vana för årets hemmamatcher. Tusentals supportrar samlas och visar laget sin uppskattning när de anländer till matchen längst Avenida Suecia. Lika välkomnade blir dock inte bortalagets buss som alltid anländer i samma veva och denna kväll fick Sevillas buss veta att de lika gärna kunde åka vidare förbi arenan och hem igen. Som tur var så stannade den rödvita bussen och laget fick sig en lektion i fotboll först innan de for vidare.
Varningsklockorna har ekat länge och jag tror ingen motståndare har missat vad Marcelino håller på att bygga upp. Mestalla har blivit ett ointagligt fort och nu med hela publiken i ryggen så är det nog en av de svåraste bortamatcherna för samtliga La liga-lag. Simeone visste det redan i omgång 3, Malagas Míchel fick reda på det veckan efter och igår kunde en allt mer ifrågasatt Berizzo konstatera att det just nu är nästan omöjligt att ta med sig nåt hem från Mestalla.
En situation som på ett ganska bra sätt illustrerar vilken typ av maskin Marcelino skapat utspelade sig i första halvlek, innan Guedes stal hela showen. Soler dribblar bort några backar på högerkanten och skickar iväg ett inlägg som 3 spelare gör anspråk på. Zaza märker ganska tidigt att han inte kommer att nå bollen och viker av. Gaya kommer med fart och laddar för ett volleyskott men hindras av en Rodrigo som försöker sig på en cykelspark. Avslutet misslyckas men något annat inträffar direkt efter som visar på hur tävlingsinriktade, smarta och sammansvetsade spelarna är.
Gaya visar sin besvikelse över att han inte fick ta avslutet och Rodrigo reagerar starkt. Väl medveten om att han snabbt måste hemåt sätter Gaya fart medans Rodrigo flyger upp och skall springa efter. Zaza ser vad som håller på att hända och tar snabbt tag i en vansinnig Rodrigo som med en björnkram måste hållas fast. Efter några tillrätta visande ord från Italienaren lugnar Rodrigo ner sig och det dröjer inte mer än någon minut innan Gaya och Rodrigo applåderar och tummar upp varandras försök till passningar. Laget framför jaget råder bland Marcelinos soldater och det är många som ser till att upprätthålla ordningen även på planen när vinnarskallar traskar över lik i jakten på framgång.
Men allt handlade tillslut om Guedes. På nära håll kan man se exakt hur snabb han är i vändningarna. Hur blixtsnabbt han rycker och lämnar motståndare bakom sig. Spelintelligensen går knappt att sätta ord på och det gick ett sus genom Mestalla varje gång han fick bollen. Förhoppningarna om magi fick publiken att ställa sig upp gång på gång och det dröjde bara 43 minuter innan man allt tydligare kunde se en ny stjärna tändas. När man tittade upp mot Valencias himmel efter matchen så var den där, stjärnan Guedes. Den lös kanske inte lika starkt som Messis, Neymars och Ronaldos än, men den fanns där så att alla nu kunde se den. Många av oss har redan sett den under hösten och förundrats över dess förmåga att lysa allt starkare för varje gång. Snart lär den nog även synas från Viasatstudion och casa Tuttobalutto.
Jag börjar nu förstå varför Marcelino envisades in i det sista med att ta hit honom och varför Unai Emery envisades med att inte vilja släppa honom trots att han hade all anfallskraft i världen att tillgå. Jag börjar också förstå att Guedes framfart samtidigt för honom allt längre och längre ifrån Valencia. Marknadsvärdet har redan skjutit i höjden och det lär krävas ett mirakel för att behålla honom efter denna säsong. Men det gäller att njuta av stunden så länge den varar för när säsongen är över så fortsätter nog Guedes sin resa mot tronen iklädd någon annan tröjja.
