Nästan alla har roligt i Barcelona
En av säsongens sämst utförda matcher. Finns det något att säga om det?
Det är både motvilligt och med iver jag sätter mig ner och försöker skriva ihop någon slags sammanfattning av intrycken efter den värdelösa insatsen Valencia stod för, framför mina ögon på Cornellá El Prat.
Man vill gärna försöka plocka fram något positivt ur det hela, men gudarna ska veta hur svårt det är. Sittandes mitt bland alla blåvita och skrikande hemmasupportrar kändes det förnedrande att ens försöka klappa fram Barragán, Costa, Pablo och alla andra orangeklädda spelare som stod för sin kanske sämsta insats på hela säsongen, delat med den på Camp Nou mot Barcelona sist.
Sittandes sju rader från planen på ena långsidan mitt i smeten ger lite annat perspektiv än det man får genom att titta på matchen via en stream eller på TV. Det är lättare att analysera spelare var för sig, rättvist och generellt genom att man enklare ser deras fullständiga rörelser över planen och ser dom på bara några meters avstånd.
Jag ska ge de generella intrycken av varje lagdel för sig, där ett par spelare sticker ut genom sin insats.
Guaita i målet hade väl knappast mycket att göra åt de fyra målen som trillade in bakom honom. Visst var det tredje målet en rejäl bjudning då han helt enkelt passade motståndarna, men den situationen var det inte han som skapade från början, utan det var Barragán. Denne Barragán, som jag hade äran att få se på min sida i första halvlek, var den absolut sämste spelaren i sitt lag, om inte på hela planen. Av alla hans passningar i första halvlek tror jag två stycken var bra. Resten var misslyckade, han betedde sig allt för ofta som en juniorspelare som inte visste vad han skulle göra, försatte sig själv i alltför många svåra situationer helt i onödan och bjöd in motståndarna flera gånger. Redan i mitten av första halvlek slog Alba ut med armarna mot Barragán när han istället för att fortsätta med en passning framåt till en helt ensam Jordi, vände om och slog bak bollen till backarna och helt enkelt avbröt anfallsläget. Jag är övertygad, Antonio Barragán är inte en spelare för Valencia, han räcker helt enkelt inte till och jag vill inte se honom på plan fler gånger.
Rami och Costa som mittbackar. Jag såg speciellt Rami som den kanske säkraste spelaren i laget. Han tillsammans med Tino Costa var de som var lugnast och inte stressade iväg bollen så fort de fick tag på den, utan stannade upp, tittade upp och spelade på de bästa alternativen. Sen kan man absolut inte vara nöjd med backarnas bjudningar och otillräckliga spel som ledde till fyra mål bakåt.
Jordi Alba satte sig tidigt in i en dålig sits i och med sitt gula kort för hands (som jag inte hann se), och lite senare en helt onödig tackling vid mittplan som mycket väl hade kunnat resultera i ännu ett gult kort. Domaren var dock barmhärtig idag och ville inte rubba balansen i matchen. Albas kantpartner Mathieu försökte, han sprang hela matchen, offensivt och defensivt, stod för ett par kombinationer med den förste men lyckades inte få till sina patenterade inlägg, och när de väl kom var straffområdet tomt på anfallsspelare.
Vad var skillnaden i dagens match jämfört med den i Madrid för en vecka sen?
Ett av svaren är mittfältet. Valencia blev totalt utklassade på mittplan idag. Jag höll ett extra öga på Topal idag. Han började båda halvlekarna bra, men avslutade sämre. Allmänt rör han sig ganska bra på planen, han tittar upp och kan fördela passnigarna rätt. Någon boll tappade han, men annars tycker jag han var en av de få orangea som får sånär godkänt.
Parejo syntes inte mycket, och detta radarpar är helt enkelt inte den bästa kombinationen när man vill vinna mittfältspositioner.
Det saknas en Banega eller en Canales som kan driva bollen framåt och starta anfall, vara den som trycker upp hela laget. Allra helst hade man velat se Canales från start, men vad vet vi om hur hans fysik skulle klara av 90 minuter redan? När han kom in på plan noterade jag ett visst lyft i anfallsspelet då han genast satte igång att mata fram bollar, bollar som tyvärr inte nådde särskilt många lagkamrater då det inte fanns någon som verkligen kunde springa efter dom (Soldado kom tillbaka!!).
Jonas, fanns han ens på planen? Det var inte man fick se av vår kära brasse. Huggandet uppe i anfallet var i princip obefintligt, och en stor anledning till att Valencia knappt hade några chanser alls i denna match.
Marcus Birro skrev nyligen en i mina ögon värdelöst vinklad, totalt själslös och bittert kritisk krönika kallad ”Ingen har roligt i Barcelona”. Enligt den Italienälskande Birro finns det inget som heter stämning i Barcelona, inget som heter brinnande hjärtan på Camp Nou.
Jag vill personligen bjuda in Birro till en match med Espanyol på Cornellá El Prat.
Det är rätt fascinerande hur en arena som är långt ifrån full kan skapa så mycket ljud och tryck på spelare och speciellt domare, samtidigt som man själv som bortasupporter i minoritet känner sig så nedtryckt utan att någon har sagt ett enda ord till dig personligen.
Det är fascinerande att se vilket stöd 24.205 åskådare kan ge sitt lag, hur ett mittenlag i spanska La Liga kan skapa så mycket förväntan och glädje. Birro kan ju bara inbilla sig hur det är på Camp Nou då, även om säkert hälften av alla besökare på de matcherna är turister. Välkommen till Barcelona (staden). Nästan alla har kul här.
Jag som fotbollsdomare på deltid kunde bara sitta och le åt folkets kommentarer (läs: vrålande) i varenda situation som uppstod på gräsmattan. Det var p*ta hit och c*ño dit, skrik och vrål efter utvisning och straff varenda gång Espanyols spelare hamnade i en närkamp. Jag hade helst velat stoppa matchen, få tyst på hela den blåvita arenan och ge alla en lektion i allmänna fotbollsregler för att skona de stackars domarna från den okunskap som finns bland så många fotbollsälskare (spelar det subjektiva förhållningssättet en supporter har någon roll här? Antagligen, men ändå).
Kan lika gärna passa på att ge en känga till bristen på engagemang hos det hundratalet Valenciasupportrar som satt i ena hörnet. Har ni rest 300 km norrut från klockan sex på morgonen för att inte ens försöka stödja erat lag? Kom igen och visa vilka ni är, trots att spelet är värdelöst!
Apropå domare går det inte att undvika att klanka ner på Herr Villanueva idag. Under hela matchen använde han sig, helt enligt domarnas riktmärken, av fördelsregeln vid en mängd tillfällen. Kan man låta spelet fortsätta ska man så även göra, OM det lag som regelbrottet begåtts mot, VINNER på en sådan fördel.
Minut 30, Parejo har bollen tio meter från sin hörnflagga, på kanten. Blir nästan neddragen, tar sig förbi, blir tacklad, lyckas krångla ut bollen som till slut blir felpassad och hamnar hos en viss Cristian Gómez som sedan sätter ett pangmål i Guaitas kryss.
Domaren? Han hade visat fördelstecknet. Det största misstaget i hela matchen var just den fördelen. I det läget, med en hel drös blåklädda spelare runt honom, så pass nära eget straffområde, ska man banne mig inte ge någon fördel. Blås frispark i andraläget! Ingen hade protesterat då de var solklara, och ditt betyg efter matchen hade varit högre. Förbannat vad ett sådant misstag kan sänka ett lag så pass mycket. Efter 2-0 gick luften ur Valencia helt och hållet, den lilla luft de haft fram tills dess var som bortblåst, och det hängde förlust i luften.
Är det Emerys fel igen? Är det coachningen det är fel på? Delvis. Saken är den att det idag kändes som att Pochettino taktiskt utmanövrerade Valencia. Spelarna såg vilsna ut, anfallsmönster var inte ens att tala om. Alla verkade spela fritt, utan någon som helst spelidé, utan någon tanke på hur de skulle bygga vidare på anfallen. Espanyols positionering var riktigt bra, de visste mycket väl vad de skulle göra och hur.
Mycket av skulden bör man dock lägga på spelarna, inte för att de inte ville kämpa, för energi och vilja hade de, utan för att de inte kunde spela som ett lag.
Fokus låg inte på den här matchen, utan på torsdagens möte i Europa League, alla var redan fyra dagar framåt i sina tankar. Då var det naturligt att det blev pannkaka av det hela, när inget samarbete förutom Mathieu/Alba egentligen fungerade. Allt var som splittrade pusselbitar som Emery inte lyckades lägga ihop.
Två matcher på plats med mitt Valencia den här säsongen, båda har slutat med pinsamt dåligt spel och förlust. Bör jag kanske sluta gå på deras matcher och hålla mig hemma istället?
Så fort man kommer hem börjar telefonen ringa och jag får höra spydiga kommentarer från vänner som sett min så positiva Facebook-uppdatering strax innan match och nu ville ge igen. Ångrar du inte att du betalade 60 Euro för att gå på matchen? Absolut inte. Det var en show och en upplevelse, som trots förlusten och ilskan över spelet var värd pengarna flera gånger om.
All respekt till Espanyols fans och klack som upptog nästan hela kortsidan. All respekt till er som höll igång under 90 minuter och aldrig tystnade i era sånger och rop.
Valencia- gör oss inte besvikna på torsdag, tack.
Amunt!