Frölunda - Mora3 - 4
Noche de locura på Mestalla
Galen kväll är den mening som bäst summerar gårdagens match, där vår konkurrent om Champions League-platsen Málaga fullständigt kördes över av ett hungrigt Valencia. Med fantastiska fyra mål på sex minuter stod man för en makalös prestation framför en euforisk hemmapublik.
Inför matchen befann sig Valencia i princip i ett vinna eller försvinna-läge, där en förlust mot det då femteplacerade sydkustlaget skulle innebära en stor uppförsbacke till den sista CL-platsen.
Valverde gjorde en del förändringar i starelvan jämfört med förra veckans oavgjorda match mot Espanyol. Guaita fick vila till förmån för Alves, liksom Guardado som bänkades och ersattes av Cissokho. Costas frånvaro gjorde att Mathieu fick bilda mittbackspar med Rami, alltså en nästan helfransk backlinje där endast Pereira bröt mönstret. Glädjeämnet var att Canales återigen fick förmånen att starta. För ovanlighetens skull startade Feghouli på bänken, vilket signalerar om att Ernesto Valverde beslutat sig för att algeriern behöver mer utmaning om sin plats, som under lång tid nästan varit spikad.
Málaga sågs av många som favoriter på Mestalla, och bakruset från uttåget ur Champions League borde ha varit botat. I den förra omgången lyckades man knipa tre poäng mot Osasuna först på tilläggstid, vilket placerade Pellegrinis mannar på samma poäng som Valencia. De för hemmapubliken bekantingarna Isco och Joaquin fanns med i laget, där det återigen är väldigt tydligt vilka publiken fortfarande uppskattar och vem man mer eller mindre avskyr.
Det var folkfest på det fullsatta Mestalla, och den kokande stämningen kändes ända till soffan i Mellansverige. Valencia börjar bäst och tar från första sekund kontroll över matchen, då man blir bollförande och ständigt söker att utmana. Málaga får mest ägna sig åt att jaga boll, och blir nöjda när de väl får tag på den. Genast blir vi varse om att gästernas backlinje är den som kommer svikta ikväll. På några minuter har Los Ché, främst genom kanterna, visat flera intentioner mot att skapa lovande chanser.
Canales glider igenom redan i den andra minuten men Caballero står här i vägen och bollen går ut.
Trots dominansen och bortalagets få uppstick dröjer det till 25:e minuten in i matchen innan utdelningen kommer. Men som den kommer. De kommande sex minuterna uppstår något av en dröm för alla Valenciafans och spelare på plan. Det är nästan som att man inte tror på det man ser, en paradox.
Paraden börjar med att Parejo på något vis lyckas få bollen med sig mellan tre backar i straffområdet, den studsar över Demichelis och hamnar på rätt sida för spanjoren som bara behöver peta in 1-0 bakom Caballero, och glädjevrålet hörs över hela staden.
Tre minuter senare drar Cissokho igång en lång rusch på kanten, rundar retsamt enkelt en sovande Gámez och lägger en hård, låg boll som Jonas missar att klacka men istället hamnar hos en helt fri Soldado som enkelt kan dubbla ledningen.
Knappt hinner reprisbilderna på målet sluta rulla och avsparken slås, innan Valencia återerövrar bollen och genom Canales får fram den till en snabbt rusande Soldado som inne i straffområdet blir fälld av en klumpig Demichelis, ingen åtgärd från domaren även om det var straffsparksberättigat. Málaga har dock inte tur, då samme Demichelis i samma sekvens hinner tackla Banega som fått tag på bollen. Domaren pekar genast på straffpunkten och delar ut en varning till Málagabacken.
Fram till bollen stiger vår straffmästare Soldado och tar revansch för straffmissen två omgångar sen. 3-0 och publiken lever i en eufori.
Men inte är det slut där.
En minut efter att målprotokollet utökats till 3-0 stormar Jonas fram och avfyrar ett skott som Caballero får handsken på, men resultatet blir för honom inte bättre än att Canales får bollen på sig och enkelt kan fullända de magiska minuterna genom sitt 4-0 mål.
4-0. En karamell man kommer kunna suga på länge. Fantastiskt.
På väg mot pausvilan och inte en enda intention till att resultatet kan hotas på något vis får bortalaget en frispark i farligt läge utanför Valencias straffområde. Baptista får genom ett riktigt bra skott med sig ett tröstmål. Onödigt mål att släppa in, och Alves är frustrerad.
Sen efter Valencias senaste mål har även Canales hunnit ådra sig en lättare muskelskada och tvingas byta av mot Feghouli.
4-1 i paus är ett drömresultat som ingen hade vågat ens drömma om, och man mste fortfarande gnugga sig i ögonen för att tro resultattavlan.
Till andra halvlek ser mönstret likadant ut, även om Valverde slagit av på takten något. Málaga visar inga tendenser till förändring i spelet, och försvaret fortsätter vara skakigt. Tio minuter in i andra halvlek är det så dags. Inte för reducering utan för utökning.
Matchens kanske bäste spelare Banega får äntligen utdelning för sitt fantastiska slit och sin speluppbyggnads-geniknöl. Feghouli lyckas med sina många finter och driblar sig fri på kanten. In kommer ett långt inlägg som Banega tar ner, driver fram, lekfullt enkelt tar sig förbi Gámez och trycker in ett väldigt vackert skott i mål. 5-1 och matchen är definitivt avgjord med över en halvtimme kvar att spela.
Det finns inte längre någon anledning till att fortsätta satsa offensivt, så Valencia spelar bara av resten av detta ensidiga möte. Visst kunde Málaga göra något mål till, men Alves är vaken och tar deras farligaste möjligheter, och åt andra hållet kunde även Valencia lämnat arenan med sex-sju gjorda mål.
Alla minns slakten på La Rosaleda i höstas, men efter gårdagens överkörning kan vi med lätthet glömma plattfallet då och känna oss stolta över att Valencia tog revansch med råge, en revansch Málagaspelarna kommer drömma mardrömmar om många veckor framöver.
Segern ger förutom en söt eftersmak ett bra utgångsläge i ligan. La Real tappade idag poäng och ligger därmed endast två poäng före Valencia, vilket innebär att Los Ché i helgen kan gå om baskerna. Det blir en otroligt tuff match på bortaplan, men med en intakt trupp, lika full med självförtroende som efter gårdagskvällen är det inte en omöjlig uppgift. Skulle man förlora skulle saker och ting därmed bli lite jobbigare, även om Sociedad har ett något tuffare spelschema kvar.
Nu laddar vi och alla spelare om för nästa helg då det kan avgöras om det blir vi eller La Real som får spela i Europas topp nästa år!
Amunt Valencia!
