Om skillnaden på 90 minuter och 93 minuter

Det var ett nedslaget Valencia utan något att spela som åkte till Bernabeu för att ta sig an ett Real Madrid med CL-extasen i färskt minne och som dessutom slåss om ligatiteln. På förhand kunde det här enbart gå på ett sätt. Men Los Ché visade återigen att man aldrig ska räkna ut Pizzis elva krigare.

Tomheten ifrån EL-uttåget tidigare i veckan satt fortfarande fast som en vass pickande nål på näthinnan och det var med mer eller mindre total håglöshet som jag såg framemot Valencias bortmatch mot Real Madrid på Santiago Bernabeu. Los Ché utan något som helst att spela för just nu mer än sin heder skulle ta sig an Real Madrid som jagar ligatiteln och som svävar på moln efter bragden nere i München tidigare i veckan. Det här kunde gå illa var mina tankar inför matchen, riktigt illa om man mina värsta farhågor skulle slå in.
 
Men Valencia gjorde precis som man skulle inför den här matchen, såg det som en förbannat rolig utmaning där man kunde spela helt avslappnat utan något som helst att förlora och dessutom med bonusen att få chansen att förstöra litegrann för huvudstadslaget i liga-racet. Man spelade respektlöst och perfekt enligt sin matchplan och fick den här matchen precis dit man ville där Mathieus ledningsmål på hörna i första halvlek krönte en mer eller mindre prickfri insats. Real Madrid inledde som väntat piggt och bra men mattades av väldigt fort och uppträde sen aningen nonchanlant och inte alls som ett lag som ska spela CL-final om någon vecka och slåss om ligatiteln. Valencia går till pausvila med en fullt rättvis ledning med 1-0 efter att Real Madrid-bekantingen Parejo hittat Mathieu på en hörna.
 
I andra halvlek kommer som väntat Real Madrid ut med mer energi men även frustration ju mer tid som går. Kvitteringen kommer dock ganska så omgående när glödhete Sergio Ramos nickar in 1-1 chanslöst bakom Diego Alves som annars på nytt visar att han är en av ligans bästa målvakter. Santiago Bernabeu vaknar till liv efter kvitteringen och nu anar man att Real Madrid vaknat på allvar och nu enbart ska ösa på framåt när man väl fått vittring. Men stämningen på arenan och nere på planen svänger återigen snabbt tillbaka när Dani Parejo (såklart) stänker dit 1-2 bara minuterna efter Ramos-kvitteringsmål. Valencia återigen i ledningen och tiden börjar så sakta ticka iväg för Real Madrid som ser ut att tappa värdefulla poäng i kampen om ligatiteln.
 
Diego Alves avvärjer det som når fram till honom samtidigt som försvaret framför honom gör ett strålande arbete när man undanröjer de värsta hoten. Klockan tickar upp mot 90 minuter och jag är beredd att skriva in en ny fin skalp den här säsongen, på samma dignintet som seger på Camp Nou tidigare i år. När fjärdedomaren visar upp 5 övertidsminuter känns det som om Sir Alex himself tagit över Maränger och så fort klockar tickar upp mot 93 minuter kommer en svår ångest tillbaka. Ett inlägg från Di Maria ser ut att bli ofarligt när Cristiano Ronaldo med ryggen mot målet, på Zlatan-maner, klackar in 2-2 bakom en ställd och chanslös Alves. Kvitteringen är ett faktum och Bernanbeu exploderar igen, medans Valencia återigen får benen undanslagna i sista skvälande sekunderna av en match. Två gånger 93:e minuten inom loppet av några dagar – det är synnerligen inte enkelt eller skoj att vara Valencianista just nu.
 
Nycklar i matchen
 

• Diego Alves

• Parejo och Keita

• Europa-baksmällan

6 kommentarer

Niklas Hermansson@Nikche2014-05-05 12:44:16