- -
Real Valladolid-Sevilla 2-2: Seglivade förbannelser
Valladolid hämtade in ett 0-2-underläge och kvitterade en svårspelad match där mycket stod på spel för bägge lagen.
Den 27 oktober 1996. Den 24 september 2012. Dessa två datum är betydelsefulla för två förbannelser som Sevilla för närvarande lider av. 1996 var den senaste gången Sevilla vann en bortamatch mot Valladolid. Då vann Sevilla med 1-0, och målet gjordes av Onésimo Sánchez, Valladolidsonen som under sin ettåriga sejour i Sevilla gjorde sitt enda ligamål som sevillista mot sin moderklubb. September 2012 var den senaste gången Sevilla överhuvudtaget vann en bortamatch i ligan. Den gången var det en 2-0-seger mot Deportivo, och det var den enda bortasegern den säsongen. Sedan dess har 391 dagar passerat, och Sevilla kommer inte få en chans att upprätta sig i det avseendet förrän den förhatliga 400 dagarsgränsen sprängts. 401 dagar efter matchen i La Coruña står nämligen Real Madrid på Santiago Bernabéu på menyn…
Sevilla var skadedrabbade inför matchen. Ivan Rakitic ådrog sig en belastningsskada i Kroatiens match mot Belgien och reste tillbaka till Sevilla där det konstaterades att skadan inte var allvarlig men att han bör vila mot Valladolid, även om man från klubben utåt hävdade att kaptenens medverkan mot Pucela inte var utesluten. Kévin Gameiro skadades i Sevillas match mot Almería precis innan uppehållet, och kunde inte starta matchen, men kunde ändock göra ett inhopp i matchen. Piotr Trochowski, nyss återvänd från sin allvarliga knäskada, hölls utanför av en skada i hälsenan. Å andra sidan hade man fått tillbaka tre viktiga kuggar i matchtruppen – Víctor Machín, José Antonio Reyes och Daniel Carriço.
Sevilla valde att ställa upp med en synnerligen intressant uppställning. 3-4-2-1 såg det ut som på papperet, men i verkligheten var det närmare en fembackslinje. Beto i mål; Figueiras, Cala, Pareja, Navarro och Alberto Moreno utgjorde backlinjen; Daniel Carriço och Vicente Iborra agerade sittande mittfältare; Jairo och Víctor Machín i centrala understödsroller; Bacca högt upp i banan i väntan på kontringar. Sevillas plan var onekligen att återanvända det recept som hade succé borta mot Real Sociedad; ett tätt spel mellan försvar och mittfält, anfalla på omställningar och med erkänd bollskicklighet hålla bollen inom laget.
Blott 77 sekunder efter avspark på ett halvfullt José Zorrilla tog Sevilla ledningen. En tilltrasslad situation i Diego Mariños straffområde fick resultatet att Víctor Machín kunde peta fram bollen till Carlos Bacca som med ett imponerande avslut placerade bollen säkert bakom Mariño i Valladolids mål. Det var väldigt lik den start man fick mot Real Sociedad; Sevilla chockar hemmalaget med ett tidigt mål, och sedan backar man hem för att vänta på ett nytt läge. Efter målet började Valladolid pressa Sevilla för en kvittering, men några farliga chanser producerade de aldrig. De flesta anfallen som hemmalaget stod för i första halvlek fick abrupta avbrott efter att en avgörande passning nått helt fel, eller att ett inlägg nått läktaren.
Matchbilden som den var skulle stå sig hela matchen – Valladolid försökte sig på många avancemang, men tappade alltför många bollar som blev till farliga omställningar för Sevilla. Just en sådan omställning skulle resultera i en utökad ledning för Sevilla. Efter halvtimmen spelad jobbade Jairo fram en hörna efter en farlig kontring av gästerna. Själva hörnan blev resultatlös men bollen stannade i den sista tredjedelen, och ett misslyckat inlägg av Iborra mot Machín som visserligen förlorade en nickduell mot sin försvarare men vars utfall ändå var att Alberto Moreno, helt fri från cirka 20 meters avstånd kunde skjuta ett oklanderligt skott som smet in till höger om Mariño för 2-0. Det var Albertos första mål i Sevillatröjan, mindre än en vecka efter att han debuterat i Spaniens A-landslag.
Efter 2-0 såg Valladolidspelarna ut att ha tappat modet. De skapade inga farliga lägen, och det var Sevilla som var närmast ett mål när man på övertid i första halvlek fick en hörna som Moreno lade till en omarkerad Cala mitt i straffområdet. Lebrijasonen nickade bollen precis utanför Mariños vänstra stolpe. Med facit i hand hade Sevilla onekligen kunnat avgöra matchen där, men ödet ville annat. Valladolid var rejält nedtryckta och Juan Ignacio Martínez var tvungen att göra något för att ställa saker till rätta för sitt lag.
Åtgärdspaketet som Martínez införde innebar ett byte av vänstermittfältaren Bergdich mot Sevillamardrömmen Manucho. Angolanen har avgjort matcher mot Sevilla förr och var tongivande i Valladolids seger på Sánchez Pizjuán i december förra året. Och hans huvudspel skulle få betydelse för matchens utgång. Matchbilden såg i stort sett likadan ut som i första halvlek, men Manucho, som inte kan ha förlorat en enda nickduell i matchen, skapade flera farliga lägen för Valladolid. Farliga lägen skapades även av Sevilla, men antingen blockerades avsluten till hörna eller så gick de utanför.
Efter att Örebrobekanta Valdet Rama bytts in efter 67 minuter spelade, började Valladolids anfall bli allt farligare. Rama ordnade själv en hörna och ett par frisparkar, och bidrog med välbehövlig energi till ett Valladolid som greppade efter lite mod. Med kvarten kvar fick Manucho ett jätteläge att reducera med en nick på en hörna, men bollen gick utanför. Suckarna gick tunga på José Zorrilla, men några olycksminuter för Sevilla skulle ändra på den saken.
Efter 80 minuter spelade slog Carlos Peña ett inlägg från vänsterkanten mot Manucho, som med en perfekt avvägd nick i duell med en ställd Fernando Navarro ordnade den efterlängtade reduceringen. Bollen smet över en chanslös Beto in bland nätmaskorna, och Sevilla började inse att matchen inte var vunnen än. Direkt efter målet kom Sevilla upp i en farlig omställning där Víctor Machín som hade svårt att hitta ett avslutsläge värt namnet fick till ett blockerat skott som nådde inhoppade Gameiro, men fransmannen fick enbart till ett tamt avslut som gick långt utanför.
Förbannelsen tog snart ut sin rätt. Valdet Rama föll lätt efter en fasthållning av Machín precis utanför Betos straffområde, och domaren Prieto Iglesias, illa omtyckt av José Zorrilla efter några diskutabla beslut, blåste för frispark. Som ett brev på posten ställde sig Patrick Ebert för att ta frisparken, och tysken var stensäker när han vinklade in frisparken bland sidnätmaskorna till vänster om Beto. Valladolid hade vänt ett hopplöst 0-2-underläge till 2-2.
Trots att besvikelsen var påtaglig bland Sevillaspelarna efter kvitteringen gick det inte att ta miste på viljan – de gick för en seger, och var närmast att fixa full pott till laget som mer än någonting annat önskar sig tre poäng från en bortamatch. Men nära skjuter ingen hare, och Sevillas enträgenhet att hålla sig till matchplanen blev deras fall. Nu står los nervionenses på en tiondeplats med tio poäng inspelade från nio matcher. Snart måste det här poängsnittet öka.
Resultat: 2-2
Målskyttar: Manucho 81’ (Carlos Peña), Patrick Ebert 84’ (frispark) – Carlos Bacca 2’ (Víctor Machín), Alberto Moreno 31’
Uppställningar
Sevilla (3-4-2-1): Beto; Figueiras, Cala, Pareja, Navarro, Alberto Moreno; Carriço, Iborra; Jairo (Perotti 78’), Vitolo; Bacca (Gamerio 80’)
Valladolid (4-2-3-1): Mariño; Rukavina, Valiente, Rueda, Peña; Baraja (Rubio 68’), Rossi; Ebert, Omar (Rama 68’), Bergdich (Manucho 46’); Guerra
Varningar
Sevilla: Cala (5’), Carriço (35’), Bacca (53’)
Valladolid: Rossi (21’), Ebert (92’)
