Säsongen 2013 från A till Ö
Det är sommar och säsongen är över. Samtidigt som Silly Season pågår för fullt och klubbarna rustar inför den kommande säsongen så passar vi här på Valenciaredaktionen på att summera säsongen som varit med en klassisk från A till Ö att njuta av i hängmattan, under toabesöket eller närhelst det passar. Disfruta!
Albelda, först ut är givetvis kaptenernas kapten, legenden, ikonen, myten David Albelda som gjort sin sista match i Valenciatröjan. Efter 15 år i klubben har sagan tagit slut och vi kan se tillbaka på en fantastisk karriär på Mestalla för den gode Albelda. La Pobla Llarga-sonen har varit en nyckelspelare under klubbens mest framgångsrika era någonsin med dubbla ligasegrar, två CL-finaler och en Uefacup-triumf för att nämna några av hans meriter och titlar. David Albelda kommer att bli ihågkommen som en av de allra största som spelat för Valencia CF.
Banega. En sån här listan får/kan/borde aldrig göras utan att nämna Ever Banega som nu är den spelaren i Valenciatruppen som varit längst i klubben. Ever hade stora problem med skador under hösten men när han väl kom tillbaka i form så fick vi se prov på hans kvaliteter och var långa stunder fullständigt briljant när Valencia dansade fram som ligans starkaste och roligaste lag under våren. Blir en nyckelspelare i Djukic Valenciabygget kommande år, det är jag övertygad om.
Champions League-äventyret den här säsongen tog plötsligt slut på Parc des Prince där Valencia var ytterst nära att vända det tuffa 1-2 underläget från första matchen hemma på Mestalla. En dålig halvlek över två matcher blev Valencias fall i CL den här säsongen, men ack så nära man var att välta miljardmaskinen PSG och vem vet hur det då kunde slutat för Valverdes gäng som toppade formen under våren. Nästa säsong får vi se framemot att kämpa om slutsegern i Europa League istället.
Derbyn var det ont om den här säsongen där två hyfsat avslagna matcher mot Levante aldrig riktigt nådde upp till den där speciella derbystämningen. Nästa säsong blir det annat när den gula u-båten Villarreal återvänder till Primeran tillsammans med ett annat Valencialag i form av Elche. Valenciaregionen kan alltså ståta med hela fyra lag i Primeran nästa år, grande valenciano!
Emerys arv, ja det var många som var nyfikna, skeptiska och även kritiska till hur det skulle gå för Valencia efter det att Unai Emery lämnade over tränarrollen förra sommaren efter fyra år vid posten. Pellegrino misslyckades kapitalt under hösten men Valverde visade hur stor potential det finns i dagens Valencia när han lyckades kräma ur betydligt mer ur materialet än vad hans båda föregångare lyckats med. Nu återstår det att se om Djukic kan fortsätta på Valverdes inslagna väg och återföra Valencia till toppen av spanska ligan och samtidigt vara med och slåss om titlarna i de båda cuperna eller om vi får börja om från ruta ett igen.
Floppen i årets Valencia måste jag säga har varit nyförvärvet och yttermittfältaren Jonathan Viera som värvades in som ett underbarn och den nya David Silva men som inte alls övertygat när han fått chansen och sedan hamnat i frysboxen. En del ganska så ogenomtänkta uttalande efter säsongen har inte direkt stärkt Vieras aktier i klubben. Konkurrensen om årets flopp får gå till Adil Rami som vi hade så stora förväntningar på men som mestadels gnällt och beklagat sig känns det som den här säsongen och inte alls levt upp till förväntningarna på planen.
Guaita är Valencias bäste målvakt i mina ögon och helt riktigt så verkar det som om klubben bestämt sig för att satsa på Vicente och istället sälja brassen Alves då man inte anser det nödvändigt eller snarare ekonomiskt försvarbart att avlöna två förstemålvakter. Valenciasonen Vicente Guaita har alla möjligheter att bli en landslagsmålvakt om han får hålla sig skadefria och utvecklingen fortsätter.
Humor visade nyanlände tränaren Miroslav Djukic omgående prov på, när frågorna på hans första presskonferens kom över på eventuella nyförvärv så sade Djukic så här ”- Vi ska inte köpa spelare bara för att, vi kom in lite sent gällande Neymar men vi ska nog ändå se till att få ihop ett bra lag innan säsongen drar igång”. Glimten i ögat direkt alltså från Djukic.
Illarramendi heter han i efternamn Asier i förnamn, Real Sociedads mittfältsmotor som var den enskilt största anledningen till att La Real snuvade Valencia på CL-platsen i ligaspelet. Oj vad gärna jag hade sett Illarramendi på Valencias innermittfält nästa säsong, men ja jag vet, det är nog dessvärre ingen rimlig värvning. Men ni måste erkänna att han vore den perfekta generalen på mittfältet?!
Joao Pereira! Oj vilket bra nyförvärv portugisen Pereira visade sig vara, i mina ögon har Pereira varit hela ligans bästa högerback och visat upp en jämn och hög nivå över hela säsongen. Vi har funnit Miguels ersättare ute på högerbacken och lyckligtvis nog är den här portugisen betydligt lugnare än sin föregångare med nattklubbsbesöken. Utan tvekan en stark kandidat till årets spelare i Valencia.
Klantskallen den här säsongen blir inte Ever Banega som annars haft en vana att skada sig på märkliga sätt eller hamna i trubbel av andra anledningar vid sidan av planen. Nej istället skulle jag vilja ge dumstruten den här gången till den spanska domarkåren som ännu en säsong skämt ut sig. Det är tråkigt att det fortfarande finns för många domare som vill vara i centrum ute på planen och förstör fotbollsmatcher istället för att enkelt ta till sig av frasen – verka utan att synas. Skärpning till nästa säsong tack!
Lllorente (Manuel) tog över presidentklubban i Valencia när läget var som allra sämst och konkurrenshotet log som ett mörkt moln alldeles omkring hörnet. Det visade sig att Llorente var rätt man för det här uppdraget och han lyckades få ordning på finanserna samtidigt som den sportsliga satsningen inte helt och hållet tvingades lida då laget spelade Champions League-fotboll den tre senaste säsongerna. Samtidigt så har förtroendet för Llorente minskat allt mer de senaste säsongerna och det var nu rätt tid att lämna över till någon ny president för att leda Valencias utveckling vidare med de förutsättningarna som finns idag.
Mathieu inledde säsongen med att gå skadad hur länge som helst kändes det som och spelade inte mycket under hösten. När våren sedan kom så fick plötsligt den långe och blyge fransmannen finna sig i att agera nödlösning som mittback, vilket innebar given succé och Mathieu spelade upp sig till en av vårens bästa spelare i Valencia på sina nya position. Prestationen har gett eko ute i Europa och det har talats om att såväl Barcelona som Monaco är intresserade av Mathieus tjänster, men det mesta lutar dock åt att han istället förlänger kontraktet med Valencia. Grande Mathieu!
Naranja eller orange som vi säger på svenska har länge varit en färg som förknippas med Valencia CF. Vi minns det orangea bortastället i början av 2000-talet och de orangea perukerna på läktarna bland fansen. Inför nästa säsong kan jag gladeligen meddela att klubben nu ryktas att ta tillbaka det orangea bortastället igen! Ska bli väldigt intressant att se den nya designen.
Orosmolnet omkring vem och kanske framförallt hur Valencia ska ledas efter det att Manuel Llorente avgått som president har legat som en våt filt över hela klubben under våren. Den här ovissheten var även en stor anledning, enligt uppgifter, till att Valverde till sist valde att inte stanna kvar i klubben. Dess bättre så har det inte alls påverkat den sportsliga biten ute på planen och spelarna har inte sett det som en ursäkt för att prestera sämre. Amadeo Salvo ser ut att vara ny president men det har inte direkt kommunicerats särskilt tydligt utåt från klubben ännu. Det är en nödvändighet att det blir tydligt hur/vem Valencia ska styras vidare i framtiden, för såväl ledare, spelare som supportrar.
Pellegrino. Om inte Mauricio Pellegrino vore en gammal hjälte ifrån sin spelarkarriär så är jag övertygad om att han hade blivit betydligt hårdare dömd och även lynchad på vissa ställen efter sin period som Valenciatränare. Inte mycket fungerade under hösten dessvärre och det var ganska tydligt att Valenciakostymen var aningen för stor i det här skedet av Pellegrinos tränarkarriär.
Quique Sanchez Flores är ledig som tränare igen efter att hans korta tränarkarriär tagit lite märkliga vägar. Efter sina 3 år i Valencia blev det kortare sejourer i Benfica och Atletico Madrid där han var relativt lyckad inledningsvis framförallt i Atletico där han vann Europa League och nådde finalen i Copa del Rey, innan han styrde kosan mot Dubai och Al-Ahli. Efter 1,5 år i arabvärlden står han nu alltså utan jobb, ska bli intressant att se vart den gode Quique hamnar härnäst. Jag trodde att Malaga kunde vara lämpligt men det verkar som om Bernd Schuster hann före dit.
Roberto Soldado är en spelare jag förmodligen aldrig riktigt kommer att förstå. På fotbollsplanen har han även den här säsongen varit oerhört viktig för Valencia och stått för hela 30 mål totalt den här säsongen vilket är nytt rekord för Goldado. Samtidigt så hade han som vanligt sina djupa svackor, en i september/oktober med sju mållösa matcher och en i januari/februari med ett mål på sju matcher. Vid sidan av planen har han blandat uttalande som om han ville stanna i klubben han älskar till han slutar spela fotboll, från att nu senast uttala sig väldigt positivt om en flytt till såväl Bundesliga, Premier League som Atletico Madrid. Soldado har alla möjligheter att bli en legend i Valencia och är den självklara ikonen, kaptenen och ledaren att ta över efter Albelda men då måste han hålla sig i skinnet såväl på planen där han drar på sig på tok för mycket varningar för att vara anfallare (15 stycken den här säsongen, majoriteten helt onödiga) som utanför planen med sina mindre genomtänkta uttalande.
Silly Season coming up och vi kan säkerligen, som vanligt, räkna med en hel del trafik i de båda riktningarna. Redan har Albelda lagt av och Tino Costa tackat för sig och flera kommer säkerligen att försvinna och tillkomma innan truppen spikas nångång i slutet av augusti. Häng med i våran Silly Season blogg här på Svenskafans för de senaste skvallret. Vem är eran drömvärvning i sommar? Min läser ni om under bokstaven I lite längre upp.
Tandläkaren (eller är han kanske rentav apotekare?) Jonas gjorde kanske sin bästa säsong för Valencia där han kom upp i hela 18 mål. Var spelaren som klev fram i många matcher med viktiga mål, framförallt när Soldado hade en svacka. Fick svårare att hitta sin roll under Valverde som föredrog Banega som släpande anfallare. Intressant att se hur Djukic ser Jonas roll i laget
USA kommer att bli ett av de länderna där Valencia kommer att spendera sin försäsong. Laget är inbjudna att deltaga i Guiness International Champions Cup tillsammans med LA Galaxy, Chelsea, Real Madrid, Juventus, Everton, AC Milan och Inter Milan. Valencia inleder turneringen med att möta AC Milan på Mestalla den 27:e Juli för att sedan fortsätta turneringen i Miami med ett slutspel mellan den 3:e och den 7:e Augusti då finalen spelas på Sun Life Stadium i Miami.
Valverde kom litegrann som en akut nödlösning men lyckades förvandla Valencias depression till ren och skär euforin på några månaders tid. Valencia innan Valverde var ett lag utan själ, utan liv och framförallt utan någon tydlig idé. Valencia under Valverde såg plötsligt ut som ett topplag igen och man var kanske hela ligans bästa lag under den sista tredjedelen av säsongen. Tyvärr så förstörde en dålig domare mycket av detta i den sista omgången nere i Sevilla, samtidigt som Valverde meddelade att han inte förlänger med klubben. Vi tackar för en kort, intensiv och väldigt succéartad tid i Valencia!
X är kanske inte något som man vanligtvis är nöjd med på hemmaplan, men det finns väl åtminstone i efterhand vissa oavgjorda matcher man är mer nöjd med än andra. Barcelona åkte på en 0-3 förlust exempelvis mot samma motstånd på hemmaplan. Men när Valencia mötte Bayern München i höstas så slutade matchen alltså oavgjort och lagen delade på poängen efter 1-1, då ska vi ändå komma ihåg Barragan idiotiska utvisning i första halvlek som tvingade laget att spela med en man mindre.
Yttermittfältet var länge lite av Valencias signum, med kvicka, offensiva yttrar som kontrade briljant och var ett av lagets vassaste anfallsvapen. Vi minns namn som Vicente, Kily, Rufete, Angulo, Mata, Joaquin och Silva för att nämna några och det kändes som det kom fram nya ytterstjärnor på löpande band. Men på senare år har det varit tuffare Guardado, Feghouli, Piatti är några som försökt att axla detta arv men misslyckats. Är Bernat månne våran nästa ”Vicente/Mata/Silva”? Jag hoppas på det!
Zlatan Ibrahimovic besökte Mestalla den här säsongen med sitt PSG, inledde bra och låg bakom en hel del i offensiven, men fick lämna planen i förtid till ljudet en visselkonsert signerad den så (ö)kända Mestallapubliken efter en onödig utvisning. I Paris var Valencia ytterst nära att skrälla men PSG kom undan med ett nödrop den här gången.
Ångesten som det innebär att följa slutomgången där Valencia efter en totalt bedrövlig säsong har plötsligt allt i egna händer igen när det gäller CL-platsen efter en magnifik avslutning, men där en spansk domare återigen kliver in i huvudrollen och inom loppet av några minuter förstör allting för Valencia. Det var tungt då, oerhört tungt. Champions League har varit lite av en livboj ekonomiskt för Valencia de senaste säsongerna och nu får man budgetera stramare och annorlunda inför nästa säsong.
Älskade och för alltid respekterade David Villa sägs äntligen vara på väg bort ifrån Barcelona som i mina ögon på många sätt behandlat skyttekungen dåligt. Jag önskar att ekonomin fanns i Valencia och att Villa själv skulle sagt att han vill inget hellre än att återvända, men den starka kärleken verkar dessvärre inte vara helt ömsesidig utan det ser ut som om Villa hamnar i England istället.
Önskelistan inför nästa säsong må vara lång men om vi ska prioritera och vara lite rationella och realistiska så är nog det viktigaste för mig att man sätter en tydlig Valenciaidentitet och att man fortsätter med samma inställning som vi såg under våren där laget aldrig gav upp utan krigade i varje match, hela vägen in i kaklet. Något som jag ofta saknade under såväl Emery som Pellegrino i höstas. Den här moralen och Valenciastoltheten är oerhört viktig. Sen hade det såklart inte varit fel med en titel heller kommer säsong, det hade inte gjort ont alls. Det är nu fem år sedan vi sist fick fira Copa del Rey triumfen, kanske ett fint 10 års jubileum våren 2014 med Europa League-seger?
