Karlskrona - Lindome GIF
0 - 2

Sevilla-Benfica: Trefaldiga mästare!

Den långa resan slutade på bästa möjliga sätt. Sevilla uthärdade en tuff finalmotståndare, och tog hem sin älskade trofé på straffar.

Först och främst kanske vi ska tacka Bonnie Tyler.

Efter att Betis vunnit den första åttondelsfinalen på Sánchez Pizjuán med 2-0, och såg ut att gå vidare mot kvartsfinal, stannade fansen kvar på Gol Norte och sjöng ”échale huevos, Sevilla échale huevos” till melodin för ”It’s A Heartache”. Spelarna svarade på bästa sätt; man vände underläget. Efter den kvällen var Bonnie Tyler mycket mer vanlig än tidigare på läktarna, och betydelsen var signifikansen i att det var i detta ögonblick som samförståndet mellan fans och spelare äntligen återvände efter många års frånvaro.

För fjärde gången i historien har Sevilla vunnit en europeisk final. Fyra av fem möjliga. Endast Milan har bemästrat Sevilla i dessa sammanhang. Till två Uefacuper och en Supercup adderar nu den andalusiska storheten en Europa League-seger. Tillsammans med Liverpool, Juventus och Inter är nu Sevilla delat störst i denna turnering. Allt skedde tack vare nio hjältar vars stjärnor lyser starkare än några andras.

Hjälte nummer ett: Ivan Rakitic. Den kroatiska kaptenen har, i vad som kan vara hans sista säsong i Sevilla, tagit kommando för att hans lag och hans klubb återigen får vingar och utför stordåd. På mittfältet finns det få som bemästrar honom.

Hjälte nummer två till och med fem: Carlos Bacca, Stéphane M’Bia, Coke, och Kévin Gameiro – straffläggarna som var och en var ohövligt kyliga. Bacca, nyligen utburen på bår med befarad allvarlig skada, tystade skeptiker genom att sätta en iskall straff i nättaken. M’Bia, alltid med en busig uppsyn i sitt målfirande, svek inte vare sig på straffen eller firandet, och Valencias överman har grävt in sig djupt bland Sevillasupportrarnas hjärtan. Coke, som befäste en tvåmålsledning i straffläggningen, är en av spelarna som har störst hjärta för laget och som alltid respekterar fansen. Vrålet under firandet och hjärttecknet mot supportrarna har gjort denna ständigt omtvistade spelare en odödlig mästare. Kévin Gameiro. Den franska stjärnvärvningen som var trögstartad, så småningom kom igång men som skadades på träning i lördags och kunde missat finalen, men som slutade som Sevillas bästa målskytt i Europa League, och den som slog den avgörande straffen.

Hjälte nummer sex: Alberto Moreno, den egenfostrade spelaren som så sent som förra säsongen tog det definitiva steget upp från reservlaget i Segunda B till att vara landslagsman, ordninarie vänsterback i Sevilla, och Europa League-mästare. Denna lovande spelare kan försvinna i sommar, men hans namn finns nu i historieböckerna.

Hjälte nummer sju: Nicolás Pareja. Charlie Day-lookaliken, vars resa under säsongen varit lika krokig som kollegan Federico Fazios Sevillakarriär varit, var ikväll, och har under slutspurten av säsongen varit en bjässe i försvaret. Fazio lär försvinna, men vi får åtminstone behålla en argentinare i mittbacksparet.

Hjälte nummer åtta: Víctor Machín. "Vitolo" anslöt i somras från Las Palmas och blev snabbt en viktig pjäs i Unai Emerys lagbygge. Med kapacitet att spela på både vänster- och högerkanten kunde han både vara ersättaren till Navas (i den mån det är möjligt) och det perfekta komplementet till den mer fastlåsta Reyes. Riskerade att missa finalen på grund av skada men startade och kunde spela 110 minuter.

Hjälte nummer nio: Beto. Sevillas talisman. Portugisen har egenhändigt avgjort de två straffläggningarna Sevilla deltagit i denna säsong. Och som om det inte vore nog, så var det Betos egna förtjänst att Sevilla höll tätt under ordinarie spel. Superräddningar efter varannan.

Dessa nio är de som mest förtjänar tacksägelse för att Sevilla tog sig till, och vann, denna fantastiska final. Dessa sju är odödliga Sevillahjältar.

Det var inte långt ifrån att Benfica bröt sin 52-åriga förbannelse och äntligen tog en till europeisk pokal. Under andra halvlek var det rödklädd dominans som fick heta duga, och slumpen lika mycket som Beto var anledningen till att Benfica inte avgjorde matchen både under ordinarie tid, och förlängning. Inte för att Sevilla saknade lägen – Carlos Bacca borde möjligtvis ha tagit ledningen i första förlängningskvarten på ett friläge som han med en yttersida sköt precis utanför den bortre stolpen. Och José Antonio Reyes hade andra halvleks första målchans, som hamnade utanför, samt Gameiro ett läge ur dålig vinkel som en bättre dag hade slutat med nätkänning.

Benficadominans var enbart ett fenomen från andra halvlek och förlängningen. I första halvlek var det väldigt jämnt. Sevilla lyckades både anamma sin faktiska roll som underdog, och bete sig som de favoriter man själva uppgav sig för att vara. Sett till allmänhetens förväntningar tog Sevilla åt sig mycket mer än vad som kunde väntas av dem.

Av Uefacup/Europa League-finaler har denna varit både den mest jämna och den som haft svårast motstånd för Sevilla. Middlesbrough och Espanyol i all sin ära, Benfica är storheter i sammanhanget, och Sevillas upplagor 2006 och 2007 var betydligt bättre än 2014 års upplaga på papperet. Och även om finalen avgjordes på straffar, där samspel betyder mindre än sammanhållning och mentalitet, höll Sevilla jämna steg med denna hungriga portugisiska gigant. Däri ligger en mångfacetterad bedrift – att vara det motiverade laget som slår, eller åtminstone håller jämnt med laget som håller en högre klass, att ingjuta en vinnarmentalitet som gör att man inte räds för att storma igenom en straffläggning, att komma till final som underdogs, ha en kaxig uppsyn och tala i ordalag om att man är där och hämtar sin pokal, och att leverera.

Festligheterna har i detta nu redan börjat på Puerta de Jerez i Sevillas centrala katedralkvarter, och det är en fest som inte kommer ta slut på många timmar än. Galenskapen som heter Sevilla finns det ingen bot mot, och den tredje Uefacupen/Europa League-titeln är i supportrarnas ögon värd precis lika mycket som den första. Som sig bör.

Resultat: Sevilla FC - SL Benfica 0-0 (4-2 efter straffar)

Straffläggare

Sevilla: Carlos Bacca, Stéphane M'Bia, Coke, Kévin Gameiro
Benfica: Rodrigo Lima, Óscar Cardozo (X), Rodrigo Moreno (X), Luisão

Laguppställningar

Sevilla (4-2-3-1): Beto; Coke, Nicolás Pareja, Federico Fazio, Alberto Moreno; Daniel Carriço, Stéphane M'Bia; José Antonio Reyes (Marko Marin 78' [Kévin Gameiro 104']), Ivan Rakitic, Vitolo (Diogo Figueiras 110'); Carlos Bacca

Benfica (4-3-3): Oblak; Maxi Pereira, Luisão, Ezequiel Garay, Guilherme Siqueira (Óscar Cardozo 99'); Ruben Amorim, André Gomes, Nicolás Gaitán (Ivan Cavaleiro 119'); Miralem Sulejmani (André Almeida 25'), Rodrigo Lima, Rodrigo Moreno

Varningar

Sevilla: Federico Fazio (11'), Alberto Moreno (13'), Coke (98')
Benfica: Guilherme Siqueira (30'), André Almeida (100')

Domare: Felix Brych (Tyskland)

Publik: 33 120 (Juventus Stadium, Turin)