Vita Hästen - IK Pantern
1 - 3

Tillbaka i förlorarspåret?

Efter något som såg ut som början på en vinnande period slutade med snöplig förlust i derbyt borta mot Levante. Spelet var tafatt och det fanns endast ett lag på banan som visste vad och hur de skulle spela, det laget var inte Valencia. Efter sju matcher och endast åtta inspelade poäng känns Champions League-platserna extremt långt borta.

Valencia reste de få kilometerna till Ciutat de Valencia med ett numera bekant lag. Guaita fick återigen ta plats mellan stolparna med Perreira, Rami, Ruiz och Cissokho framför sig. Gago och Tino Costa blev återigen placerade i mitten, med Guardado och Viera på kanterna.
Då Feghouli är avstängd och kommer vara så de kommande två matcherna var Pellegrino tvungen att göra lite ändringar på kanterna, och med ett flertal skadade spelare var alternativen inte så många.
Längst fram fann vi återigen Jonas och Soldado.

Jonas var den som fick matchens första bra chans efter en snabb kontring när han hamnade nästintill fri med Munúa i bortamålet, men i halvdan vinkel vilket ledde till hörna för Valencia.
Valencia dominerade den första delen av matchen, men oskärpa i avsluten, främst av Soldado som bl.a. totalmissade en nick precis framför mål.

Dock var det hemmalaget som tog över mer och mer, och visade att de ville vinna den här matchen.
Anfallaren Martins skulle vara den som gjorde verklighet av denna vilja när han under en kontring tog en fantastiskt snabb löpning mot straffområdet kunde trycka in ett otagbart skott i nättaket bakom Guaita. Ingen av mittbackarna hängde med här, trots att båda två var på honom. 21 minuter hade gått, och det var långt kvar.

Valencias spel förbättrades ändå inte, utan präglades av tafatt spel med många misstag som istället ledde till farliga lägen för Levante.

Soldados kräftgång fortsätter, och igår fanns det ingen som kunde kliva fram och göra det han själv just nu inte klarar av –mål.
Vi har många gånger förlitat oss på Jonas, och till viss del på Feghouli som blandat kanoner med kalkoner. Igår hade Jonas ingen större skärpa, vilket fick honom utbytt redan i 67:e minuten, och Sofianne var inte med. Kombinerat med alla de skador som fortfarande plågar truppen gick ingenting som vi ville.

Valencia ståtar i dagsläget med en föga hedervärd fjortondeplats, hela elva poäng efter Barcelona respektive Atlético. Jag tror vi har kommit så pass långt i säsongen att vi kan sluta leva på meriten av att ha ”kryssat mot Real borta och nästan gjort samma sak på Camp Nou” i början av säsongen. I matcherna efter det, förutom i den första halvleken mot Deportivo och möjligtvis i segermatchen mot Zaragoza har Valencia visat upp ett spel som inte är värdigt för laget. Det är alldeles för många misstag, för lite intensitet, brist på fantasi. Jag tänker inte gå så långt att jag säger att det fattas vilja, för de tendenserna har inte setts till ännu, utan spelarna vill och vet att de kan bättre än så här.

Detta påpekar Viera i presskonferensen där han lugnar ner de oroliga röster som höjs kring laget.
”Det här är inte hur det börjar, utan hur det slutar”, menar han. ”Atlético ligger elva poäng före oss, vilket vi är medvetna om, och vi vet att de är bra, men det är mycket kvar av säsongen och det finns många poäng att plocka. Vi kommer ta igen avståndet, men vi måste vara lugna, ha tålamod, och arbeta hårt”.

Visst är Banega och Canales fortfarande skadade, samtidigt som spelare som Soldado inte presterat nämnvärt, men frågan är om allt verkligen kommer vända 180 grader när våra två gunstlingar återvänder. Jag tror inte att det enda problemet är mittfältet, utan det ligger mycket i den personliga formen hos många viktiga spelare. Jag tror heller inte att vår nya tränare är orsaken till kräftgången under liga upptakten, utan är tvärtom ganska säker på att det hade gått lika ”illa” med Emery vid rodret.

Truppen har förnyats och många nya spelare har tagits in samtidigt som flera fått gå. Det tar tid att få kugghjulen att rulla friktionsfritt, och eftersom vi redan sett lagets potential under vissa perioder så vet både vi och motståndarna att Valencia fortfarande är farliga och kommer ta igen det vi nu förlorat.

Det är viktigt att vända på skutan och att poängen börjar trilla in regelbundet, snarast möjligt. Vi vet att det är möjligt så jag tänker avsluta med ett klyschigt motto: Ja, vi kan!

Amunt!