UD Logroñés-Valencia 0-3: Komfortabel seger
Äntligen fick Valencia, efter vad som kan kännas som flera månader, inkassera en vinst. Visst kom vinsten mot ett Segunda B-lag, men utspelningen i andra halvlek var ändå ett styrkebesked.
Det var en rätt intressant elva vi fick se på Las Gaunas stadion idag. Då menar jag självklart bortalagets eftersom UD Logroñes fram tills idag var ett för mig helt okänt lag.
Moya fick fortsatt förtroende i målet i och med Césars skada.
Miguel var tillbaka från sin rehabilitering och fick starta tillsammans med Maduro, Dealbert (för en gångs skull) och snabbe Jordi Alba längst bak.
I mitten var glädjande nog Joaquin tillbaka, och fick ersätta Pablo på högerkanten. Banega gavs chansen att fortsätta hitta tillbaka till sin matchform, liksom Mata som även han fick börja på mitten.
Längst fram fann vi Chori som släpande anfallare bakom Aduriz.
Första halvlek var en tråkig och långdragen historia som inte ledde någon vart. Det enda man kan konstatera därifrån är att hemmalaget inte hade ett enda skott ens mot mål, samtidigt som Valencia inte lyckades skapa något kreativt framåt, idéerna fattades helt enkelt. Logroñés försökte sticka upp då och då, men det var stop utanför straffområdet, helt enkelt.
Varnade blev Banega, Chori samt Iñaki i motståndarlaget.
Inga byten i halvtid, men trots det var det ett nytt Valencia som kom in på plan. Jag vet inte om det var något Emery sa i halvtid eller om president Llorente hotade med indragna löner, men helt plötsligt infann sig spelglädjen. Sakta men säkert började Valencia mer och mer börja spela ut sina motståndare. Det var knappt så de lånade ut bollen. Joaquin var på humör efter att ha missat så pass många matcher, och han bytte kant från höger till vänster lite titt som tätt. Choris insats var väl ingen höjdare precis, som vanligt, men han slog några passningar som hittade rätt adress, så visst, godkänd blev han ändå.
I det första bytet för matchen fick en bra Maduro lämna plats för den hittills katastrofala Stankevicius. Hoppades på att få se en bättre sida av Lituanen.
Två minuter efter hans inträde på planen kastade Alba ett snabbt och perfekt inkast till Mata som kvickt avancerade på sin vänsterkant, förbi sin försvarare och slog en perfekt passning i sidled i straffområdet till en helt fri Aduriz som bara behövde lägga till bredsidan för att stänka in 0-1 bakom Rubio i hemmamålet. Första målet för matchen, och det här var bara början på de kommande 10 ”golden minutes”. Bara några enstaka minuter efter målet var det så dags igen. Den här gången var det ombytta roller. Aduriz kom på högerkanten och serverade en helt fri Mata i straffområdet som även han bara behövde stöta till bollen med en enkel bredsida för att utöka ledningen. Tråkigt nog blev målet avvinkat för offside, på håret men antagligen korrekt.
Ingen idé att deppa över det, för minuten efter fick Mata återigen springa på en löpboll, lyckas få med den och slå en nästan exakt likadan passning in mot hemmalagets straffpunkt där en återigen helt fri Aduriz stormade fram och tryckte in dagens andra mål. 0-2 och allting kändes helt klart.
Resten av matchen skulle våra kära Logroñés knappt få röra bollen, men de försökte några gånger ta sig framåt mot mål, men blev alltid förhindrade av vår för dagen eminenta (men inte särskilt svårprövade) backlinje.
Efter sitt mål plockades Aduriz av planen och lämnade plats för Soldado, och mannen som stått för två assist –Mata, byttes av mot Vicente.
Nio minuter efter Vicentes inhopp fick Joaquin återigen fart och sprang ifrån de stackars försvararna, lyckades hålla bollen innanför den förlängda mållinjen,och slog in bollen som stöttes ut till en fristående Vicente som från 15 meter snyggt placerade in bollen förbi hela grytan med spelare. 0-3 och saken var biff.
Resten av matchen blev lika lugn som den var tidigare, och med vinsten säkrad hade Emerys gubbar ingen anledning till att slita ut sig. Helt enkelt en komfortabel seger som verkligen satt perfekt efter två raka förluster i ligan, och en liten formdipp på sistone.
Förhoppningsvis var detta startskottet för en väntad vändning på trenden, en självförtroendeboost som gör att Valencia börjar bli det Valencia det var för så sent som några veckor sen. Ett lag som visar spelglädje och kämpar matchen ut. Det var vad vi fick se idag, och det vi hoppas på att få se i helgen mot Zaragoza samt i returen mot Logroñes hemma på Mestalla.
Amunt