Valencia – Betis 4-0: Los Ché Canalesierade Betis
Höga berg och djupa dalar, det är vad vi fått vänja oss vid Valencia den här säsongen. 4-0 mot Rayo och 0-4 mot Espanyol följdes upp 4-0 mot Betis. Det är antingen eller som gäller för Valencia som återigen kopplade greppet om den så viktiga tredjeplatsen i ligatabellen.
Man visste inte vad man skulle förvänta sig inför Valencias möte med Betis igårkväll. Vi har på väldigt kort tid fått se så många olika ansikten och prestationer av det här laget att jag tappat räkningen. När allting stämmer och inställningen är 100% så är Valencia ett väldigt bra lag, men tummar man på detaljerna och låter inställningen stanna på 80-85% så är man väldigt sårbara. Det här har såväl Espanyol som Atletico visat med tydlig precision den senaste veckan och det var ett skärrat Valencia som tog emot Betis hemma på Mestalla, med två raka förluster och den föga smickrande målskillnaden av 2-8.
Första halvlek
Det är inte ofta, för att inte säga aldrig, jag har hört laget bli utvisslat när man går in på planen till matchen. Så var fallet igårkväll, anledningen är förstås de otroligt bleka insatserna mot såväl Espanyol i ligan förra söndagen och Atletico i EL i torsdags. Under helgens träning stormade dessutom en grupp ultras Paternan och begärde kvartssamtal med lagkaptenerna, Albelda, Soldado och Ricardo Costa tog samtalet med de upprörda supportrarna och inför mötet med Betis så lovade man att från båda sidor ge allt för klubbmärket och försonas.
Valencia inledde väldigt piggt hemma på Mestalla och verkade tydligt revanschsugna, vi fick äntligen se Sergio Canales från start igen och han skulle visa sig bli den stora matchvinnaren den här kvällen. Tillbaka var även Capitano Albelda som bildade mittfältslås tillsammans med Parejo, som verkade trivas utmärkt med Canales tillbaka på planen. Man kunde direkt se att Canales blev den injektion till anfallsspelet som vi saknat väldigt länge, med fantais och öppnande passningar så satte Canales och Valencia tidigt press mot Betismålet. Redan efter sex minuters spel fick vi se kvällens första mål efter en väldigt fin prestation av Parejo på mittplanen så väggspelar sig Soldado och Jonas trixigt genom Betisförsvaret innan brassen kan styra bollen förbi Fabricio och fram till 1-0. Jonas numera klassiska pusskalas firade målet. Nu vaknade Mestallapubliken till på allvar!
Jonas hade en intensiv start på matchen, endast minuter efter sitt ledningsmål träffas han klockrent i huvudet av en frispark och stöper knockad i marken likt en boxare. Det såg en stund otäckt ut då Jonas verkade vara helt borta, men han återhämtade sig väldigt snabbt och kunde återkomma i spel.
Valencia fortsatte att dominera matchen även efter målet och man kom flera gånger runt på såväl höger- som vänsterkanten men där inspelen hade svårt att hitta någon av anfallsspelarna i boxen. Det tidiga ledningsmålet gav laget en viss arbetsro och man kunde bevaka tillställningen utan att imponera. Under slutet av halvleken kom Betis tillbaka något när Valencia släppte taktpinnen och drog ned på tempot något, dock så hade gästerna förtvivlat svårt att skapa några riktigt heta målchanser. I pausvila hade vi ledning för Valencia med 1-0, vilket inte alls kändes särskilt tryggt med tanke på hur ofta laget tappat just den här typen av matcher tidigare under säsongen. Positivt var dock att spelet och framförallt inställningen var klart bättre än de senaste matcherna och där framförallt Parejo och Canales gjort en riktigt bra halvlek.
Andra halvlek
Canales skulle faktiskt bli ännu utmärkande under den andra halvleken där hans känsliga fötter gång på gång skapade oroligheter för Betis. Efter 55 minuters spel smeker Canales fram en frisparks om Rami snyggt kan nickskarva i mål, men dessvärre befann sig fransmannen (helt onödigt och slarvigt) i offsideposition när frisparken slogs och målet döms, helt korrekt, bort. Två minuter senare kommer ett domslut som är väldigt tveksamt och som kom att påverka matchen väldigt mycket. Det är återigen Parejo som står för en fin framspelning till djupledslöpande Feghouli som för det första befann sig i tveksam offsidesituation, Betisbacken Dorado jagar efter Feghouli och när Soso skär in framför Dorado så slår deras ben ihop och Feghouli faller. Domaren Muñiz Fernandez, som så här långt stått för flera märkliga domslut och som vanligt har mer koll på sin frisyr än har på matchen, tar det tuffa och klart tveksamma beslutet att visa ut Dorado och Betis är plötsligt nere på tio man. Ett mer korrekt beslut här hade nog varit frispark och gult kort, då Dorado tveksamt var sista försvare.
Med en man mer på planen fick Valencia i allmänhet mer utrymme och tid och Sergio Canales i synnerhet. Detta utnyttjade Santandersonen på bästa sätt när han i den 63 minuten smeker in ett inlägg som Feghouli kan stöta in från när håll och Valencia har dubblat sin ledning. Uppförsbacken för Betis blev allt brantare i det här läget, samtidigt som laget hade haft stora problem med att gå igång spelet under hela matchen. Strax efter 2-0 målet får man dock möjligheten till reducering och sätta lite nerver i matchen återigen. Det är Parejo somdräller med boll på mittplan (återfall i Atleticomatchen) och Beñat snor åt sig bollen och Betis kommer två mot en mot Guaita i Valenciamålet, dock så är Beñats sista passning alldeles för svag och anfallet rinner ut i sanden.
Valencia kan relativt enkelt spela av matchen och med kvarten kvar gör Emery en del byten, in kommer bland annat Piatti och canteranon Bernat i bejublade inhopp. Stora applåder fick även spelarna som gick av Feghouli - som gjorde en pånytt stark arbetsinsats krönt med mål och fina framspelningar, Albelda – tillbaka i startelva efter fem matchers frånvaro och väldig viktig i sin pådrivarroll idag när laget var lite ur balans och Canales – storstilad comeback och kvällens stora artist!
Målskörden denna kväll skulle dock komma att dubbleras under matchens sista minuter. Först var det Piatti som löpte sig ren på vänsterkanten och hittade in till Soldado som äntligen fick göra mål igen och förhoppningsvis kan hitta tillbaka till sin målform från i höstas. Lite senare snappade Piatti upp en lös hemåtpass och kunde själv göra mål den här kvällen fram till 4-0. Det fanns även flera bra lägen att göra ytterligare mål för såväl Piatti, Soldado som Bernat. Betis var frustrerat och besviket, vilket Jorge Molina fick lida för då han snackade till sig rött kort i den 90:e minuten. Mestallapubliken kunde gå hem i söndagsnatten med ett leende på läpparna och laget kan nu fullt fokusera sig på veckans viktiga matcher, först EL-returen mot Atletico och sedan ”CL-finalen” mot Malaga nästa söndag nere på La Romareda.
Nycklar till segern
- Lugnet efter/före stormen
- Sergio Canales
- Kantspelet
Matchfakta
Mål: 1-0 min 6, Jonas; 2-0 min 63, Feghouli, 3-0 min 86, Soldado; 4-0 min 88, Piatti
Avslut mot mål: 8-3
Bollinnehav: 55-45 %
Varningar:
Hörnor: 4-2
Domaren: Muñiz Fernandez, får betyget 4/10 av Marca och gör en väldigt tveksam insats. Noterbart är att Muñiz i sin matchrapport skrev resultatet 1-0 och alltså ”glömde” bort tre Valenciamål, hur nu det är möjligt.
Slutligen
Publiken fick tillbaka hoppet och laget fick återigen visa att han har kvaliteterna för att vara trea i ligan, men även att en vändning av det hopplösa läget från första mötet med Atletico är långtifrån en omöjlighet. Vi ska komma ihåg att hälften av vad vi såg igår räcker på torsdag, målmässigt då alltså, en 2-0 seger mot Atletico och vi kan börja söka visum för en resa till Bukarest. Jag tror inte att Diego Simeone gillade vad han såg igårkväll, även om hans eget Atletico är i bra form så är det ingen önskelott att åka till Mestalla och möta ett heltaggat och desperat Valencia i kampen om en finalplats ute i Europa.
Nu gäller det att, åtminstone tillfälligt, gräva ner stridsyxan och glömma det som varit. Det återstår tre otroligt viktiga ligamatcher där toppstriden för tillfället är ett getingbo och inget kan tas för givet eller firas i förskott. Valencia är idag på tredjeplats med 55 poäng, men det är endast 6 poäng ner till femteplatsen där Levante parkerar. För Valencias del är en tredjeplats en ekonomisk säkerhet och en sportslig självklarhet, jag vill inte ens spekulera i hur mycket som klubben skulle förlora och hur många steg bakåt det skulle vara att hamna utanför CL-spel kommande säsong. Men med Canales tillbaka från skada, formkurvor som pekar uppåt på såväl Parejo, Feghouli och Piatti framförallt så ser det ljust ut offensivt för Valencias del. Dessutom så verkar Ricardo Costa och Adil Rami alltmer finna varandra i mittförsvaret vilket passar bra då Victor Ruiz svajat rejält den senaste tiden. Lägger vi dessutom till Miguel är väldigt nära en comeback på högerbacken så känns det som om även defensiven ska kunna styras upp betydligt till säsongsavslutningen.
Men först väntar Atletico Madrid i vad som har alla förutsättningar att bli en magisk match på Mestalla på torsdagkväll. Valencia har två raka 4-0 segrar hemma på Mestalla och kommer att göra en helt annan match än vad vi fick se i första mötet. Fansen har återigen börjat tro på laget och den där drömmen om Bukarest ska ingen få slå hål på! Igår hördes publiken skandera ”Vamos a pasar! Vamos a pasar!” högt och tydligt flera gånger under slutskedet av matchen, det sände inte bara gåshudsmoment till mig genom tv-rutan utan det borde även ha skickat tydliga signalerna till spelarna om att vi ska klara detta!
Creen en la final!