Sandviken - Broberg8 - 2
Valencia-Leverkusen 3-1: Drömmen lever än!
Efter ett av tidernas nästan snabbaste mål i Champions League och en blek inledning lyckades Valencia ta sig i kragen och ordna tre livsviktiga poäng mot ett svagt Leverkusen. Därmed håller vi oss kvar i toppstriden liksom drömmen om avancemang i hög grad lever.
Förutsättningarna inför matchen var enkla: Vinn eller försvinn.
Gästerna från Tyskland låg på en andraplats hela fyra poäng före, och med i ekvationen fanns även den andra matchen i gruppen, Genk mot Chelsea, vilket nog alla kände skulle resultera i en klar bortaseger. Med dessa aspekter i åtanke fanns det som sagt endast en möjlighet som Valencia var tvungna att ta. Såhär i efterhand kan man lugnt säga att vi för en gångs skull hade riktigt flyt.
Pressen var minst sagt stor, både på Emery och på spelarna. Alla visste vilka förutsättningar som gällde och vad som krävdes. Det gick att se på spelarnas ansikten hur pass fokuserade de var när de steg ur spelarbussen vid Mestalla två timmar innan matchstart. Skulle de lyckas ta sig ur den svacka de befunnit sig i de senaste matcherna (Getafe i ligan sist borträknat)? Skulle de lyckas bräcka den tyska maskinen som relativt enkelt vände på matchen i det senaste mötet? Fanns det tillräckligt stor vilja i truppen att haka på i avancemangsstriden eller skulle de falla på mållinjen?
Emery valde att på vanligt vis stuva om i truppen en hel del. Dock märktes det att han ändå ville behålla strukturen från den senaste vinstmatchen borta i Madrid.
Som vanligt intog Diego Alves platsen mellan stolparna. Framför sig hade han Miguel till höger, Rami och Ruiz som mittbackspar och Mathieu till vänster.
I mitten lämnade rutinerade Albelda plats för Topal. På kanten återfanns den mot Getafe tvåfaldige målgöraren Feghouli som gjort bra ifrån sig de senaste matcherna. Förhoppningen var väl att han skulle fortsätta på samma spår även idag.
Den andra kanten upptogs inte av, som man kanske väntat sig, Piatti, utan av Pablo. Här utdelade jag genast ett utropstecken då Pablito tyvärr inte har blivit tillräckligt matchad på sistone och därför i mitt tycke inte borde fått starta. Den ansvarsfulla platsen som mittenmitt fick den på sistone fantastiske Banega ta, helt rätt. Framför sig, bakom kapten Soldado, hittade vi brassen Jonas.
Det största ansvaret i truppen som startade låg på Banega och Soldado. Ett start mittfält var A och O i en sådan viktig match, något vi knappast skulle klara av med en svag länk. Banegas goda form var perfekt inför mötet, och vi hoppades att han skulle spela en lika avgörande roll som i de senaste matcherna.
Soldados mål har vi saknat, och lagkaptenen har inte riktigt hittat tillbaka till gnistan vi såg i början av säsongen. Utan mål kan man inte vinna en match, så Roberto visste nog mycket väl vad som krävdes av honom.
Ett betydligt mindre pressat, dock minst lika fokuserat, Bayer Leverkusen kom till Mestalla med i princip fullt ordinarie manskap. Den tidigare tveksamme Ballack var klar för spel med en Batmaninspirerad mask som skulle skydda den brutna näsan. I mål stod den unge Bernd Leno, 19, i sin tredje raka Champions League-match. Backlinje bildades av Castro, Friedrich, Ömer Toprak samt Kadlec.
Leverkusen har en salig blandning av ungt och äldre i sitt lag. 22-årige Lars Bender tillsammans med 29-årige Rolfes startade som defensiva mittfältare, med Sam, Ballack och Schurrle framför sig. Farlige Stefan Kiessling fanns på topp, och skulle vara den som skulle ge Alves huvudvärk var det tänkt.
Efter att domare Jonas Eriksson blåst till i sin pipa gick saker och ting så fort att jag ärligt talat inte hängde med. Gästerna började med boll, rullade till back som rullade till målvakt, målvakt gör dålig utspark som hamnar hos en ensam Jonas som avancerar ett par meter och klipper till med en perfekt, halvt skruvad, låg boll som precis smiter IN vid Lenos högra stolpe. Jag drömde inte, det var mål, ett godkänt sådant. 1-0 till Valencia, efter… tio sekunder? Makalöst är bara förnamnet, nästan för bra för att vara sant.
Faktum är att Jonas kan ha slagit till med historiens snabbaste mål i Champions League-sammanhang. Blir detta fakta återstår att se då UEFA måste bedöma den exakta tidpunkten för målet. Enligt hemsidan låg det under matchen på 12 sekunder, vilket i så fall gör honom till historiens näst snabbaste efter Roy Makaay som målade mot Real Madrid säsongen 09/10 efter endast tio sekunder. Dock kan tiden skrivas ner till nio sekunder, vilket i så fall skulle göra honom historisk etta.
Fantastisk tillika tursam inledning som man knappast skulle dra några större växlar av, men tusan vad roligt att se!
De blåklädda gästerna verkade vara chockade, då inledningen var otroligt blek. Valencia rullade boll som att de var ensamma på plan, och jag överdriver inte när jag tror att bollinnehavet måste varit ca. 90% i Los Chés favör under de första 15 minuterna. Gästerna rörde knappt bollen, och allt utom avsluten gick i princip perfekt för hemmalaget. Avsluten uteblev helt enkelt, ingen fick riktigt läge eller mod för att dra till med skott, vilket gjorde att forceringen blev rätt uddlös.
Sakta men säkert mattades pressen av, och tyskarna tilläts på sedvanligt Valenciamanér komma tillbaka in i matchen. Dock var inte de särskilt vassa framåt de heller, vilket gjorde att det dröjde till 20:e minuten innan Alves fick göra en kvalificerad räddning, då på nick från en vänsterhörna, som sånär höll på att gå in, men Alves hade snabba reflexer och kunde stöta ut bollen. Tyskarna var inte nöjda med det utan försökte få det till att bollen hade varit inne, utan att få någon sympati från domarteamet.
Ju längre halvleken led, desto blekare blev hemmalaget och desto starkare blev Leverkusen, vilket publiken tydligt visade sitt missnöje mot genom en bussvisslingskavalkad av sällan skådat like.
Om det berodde på irritation eller trötthet vet jag inte, men tyskarna var otroligt griniga på plan, mot domare och spelare, och var ofta framme hos Eriksson och försökte klaga på beslut. Batman-Ballack, den gamle räven, gick så långt att han mitt framför näsan på den ena extra assisterande domaren försökte sig på en amatörmässig filmning och helt korrekt belönades med gult kort.
Trots det bleka spelet verkade det inte finnas mycket som kunde hota backlinjen spelmässigt. Som en blixt från klar himmel lyckades vår viktiga kugge Banega på något vis dra på sig en självförvållad knäskada vilket tvingade honom till byte så tidigt som i den 24:e minuten. Det kändes då som ett knivhugg, då jag trodde att detta skulle vara dödsstöten för Valencia. Utan vår mittfältsgeneral, med en matchotränad Tino Costa kändes detta inte givande.
Mycket riktigt var det även i mitten man sju minuter senare tappade bollen till just Ballack som framstormande på vänsterkanten kunde slå ett perfekt inlägg till en totalt fristående Kiessling som enkelt kunde nicka förbi en chanslös Alves. 1-1 kändes som ett väldigt naturligt och väntat resultat.
Resten av halvleken var bara en lång pina med en visslande publik och två lag som inte bjöd på spel som ens luktade Champions League-klass.
Den andra halvleken började ungefär som den första slutat, med ett vist övertag från hemmalagets håll. Det skapade dock ingenting att glädjas över, och det var nog dags för ett byte. En totalt osynlig Feghouli byttes mycket riktigt ut mot en snabbare och mer kreativ Pablo Piatti en kvart in i halvleken. Tyvärr lyckades Sofianne inte motsvara förhoppningarna utan visade upp en väldigt blek sida, långt ifrån sin insats i de senaste ligamatcherna.
Spelet böljade fram och tillbaka, med halvchanser åt båda håll. Från ingenstans bestämde sig dock Mathieu för att köra på en av sina patenterande löpningar längs med vänsterkanten, där han hade stora ytor, och slå ett suveränt inlägg till framstormande Soldado som äääntligen lyckades få bollen förbi Leno till 2-1. Ett oerhört efterlängtat mål, både för Soldado själv och för den krävande Mestallapubliken. Äntligen kändes Valencia på gång, och mer skulle komma!
Efter målet blev Los Chés press mer och mer ihärdig, och de blåklädda kändes väldigt bleka, utan någon större vilja att ta sig framåt.
Måste påpekas att de ändå lyckades kvittera ledningen, men fick målet bortdömt för offside, något som på de suddiga streambilderna faktiskt såg felaktigt ut, men Wittberg hade höjt sin flagga, så 2-1 stod sig.
Vi som känner till Valencias förmåga att inte kunna behålla sin ledning tuggade på naglarna av nervositet, vilket helt oförväntat en mittback skulle rädda oss från. Adil Rami var starkast på en högerhörna i 75:e där han för tredje gången denna säsong med huvudet gjorde mål och avgjorde matchen med 3-1. Stor glädje för oss och för fransmannen som bjöd på en liten dans som firande.
En duktig Jonas byttes ut mot Jordi Alba, vilket gjorde att Aduriz inte fick komma in, och den fortfarande rätt osynlige Pablo fick vara kvar på plan under alla 93 minuter.
Mycket mer än så var det inte, och Valencia kunde välförtjänt gå segrande ur ”finalen”, samtidigt som resultatet i gruppens andra match inte kunde bli bättre, då Chelsea otroligt nog inte lyckats ta tre poäng från Genk. Detta ger oss ett för tillfället ypperligt läge i grupp E, fortfarande trea men endast en poäng efter Leverkusen och tre efter ledande Chelsea. Teoretiskt sett har vi fortfarande möjlighet att plocka förstaplatsen i gruppen, men då krävs seger mot både engelsmännen och belgarna, samtidigt som de andra lagen spelar oavgjort i sina återstående möten.
Kanske inte helt troligt, men å andra sidan, vem hade trott att Chelsea bara skulle lira oavgjort mot gruppens ”slagpåse” idag?
Allt är möjligt, och vi hoppas på det bästa. Bortsett från en period i slutet av första och början av andra halvlek såg spelet bra ut, och gav oss förhoppningar om en ständig förbättring i kommande matcher, i både ligan och Champions league.
Vi håller tummarna för att Banegas knäskada inte är så farligt som den verkade samt att Emery lyckas i sin matchning och varvar ner ett snäpp med sina ibland onödiga roteringar då vi har spelare som ska klara matchning varje vecka.
Idag var Pablo och Feghouli i mitt tycke underkända, samtidigt som Mathieu, Topal, Rami samt Miguel får högre betyg.
Mot åttondelarna och vidare!
Amunt Valencia!
Matchfakta
Mål: 1-0, Jonas (1’). 1-1, Kiessling (31’). 2-1, Soldado (65’). 3-1, Rami (74’).
Varningar: Tino Costa och Mathieu i Valencia
Ballack, Sam och Toprak i Leverkusen
Domare: Jonas Eriksson (Sverige) som enligt mig stod för en mycket bra insats
Publik: 35.000 betalande åskådare på Mestalla
