Frölunda - Rögle3 - 2
Valencia-Racing 4-3: Galen match gav seger i premiären
Vi bjöds på en minst sagt svängig nagelbitare i säsongens första match, där Soldado nästan på egen hand kunde avgöra matchen för sitt Valencia efter ett 3-1 underläge.
Äntligen dags för ligaspel, en vecka för sent, och oj så härligt det var att slå på TV:n och se Mestallas branta läktare torna upp sig över skärmen.
Emery bjöd på en överraskning i startelvan när han lät väldigt unge Bernat starta i mitten, med Tino Costa på bänken. Samtidigt överraskades jag över att den under försäsongen inte särskilt hårt matchade Guaita tog plats mellan stolparna istället för den betydligt mer matchtränade Diego Alves.
Guaita
Bruno-Rami-Ricardo Costa-Jordi Alba
Topal-banega
Pablo-Bernat-Piatti
Soldado
Knappt hann man sätta sig tillrätta i soffan innan Soldado otroligt nog stänkte in Valencias första mål efter, hör och häpna, 54 sekunders spel! Ett blixtrande passningsspel med påföljande skott och retur friställde 26-åringen som enkelt kunde sätta ettan förbi Toño i bortamålet. 1-0 men det skulle bli allt annat än en lugn stund för spelarna och publiken på Mestalla.
6 minuter senare var det återigen dags för Soldado att frälsa målburen med en boll, tråkigt nog var det fel målbur. Kennedy slog en hörna från vänster som seglade via Soldados panna, otagbart in i målet förbi en ställd Guaita. Självmål och det var utjämnat.
Matchen var välspelad, med snabbt tempo och relativt många chanser, till en början åt båda håll.
Valencia höll taktpinnen, men Racing kontrade. Det var ett misstag i offensivt straffområde som skulle ställa till det för hemmalaget, när bollen tappats satte de grönklädda genast fart på vänsterkanten, till en två-mot-två situation där Arana bröt in och passade en fri Acosta som gav sitt lag ledningen med 1-2 i den 13:e minuten genom att sätta den förbi en utrusande Guaita.
Det går väl inte att säga något annat än att försvaret blev helt ställt och uppträdde katastrofalt med tre spelare som irrade bort sig totalt. Inget bra samarbete där, och värre skulle det bli.
Los Ché fick inte till något bra spel under resten av halvleken. Anfall skapades, men det där sista stämde inte riktigt. Soldado fortsatte ta vara på de bollar han fick jobba på, skott kom och möjligheter skapades, men det ville sig inte, och publiken blev mer och mer missnöjd.
Det man kan notera är att spelet förändrats en del jämfört med förra säsongen. Slut är det med dom där långa löpbollarna mittfältet brukade lägga på kanterna till våra springhästar (Pablo och Piatti i dagsläget), utan spelet byggs upp annorlunda nu, med mycket sidospel, från mitten, utåt och tillbaka. Intressant taktik av Emery som frustrerande nog inte verkade fungera.
1-2 i paus var knappast vad någon Valenciasupporter såg som acceptabelt.
I mina ögon finns det flera förklaringar till att det gick så dåligt. Den första är Bernat. Känns som generalfel av Emery att STARTA, i den första ligamatchen, med en så pass orutinerad spelare. Inget ont om Bernats talang och för sin ålder fantastiska spel, men några träningsmatcher i somras räcker inte för att få den kvalité och rutin en spelare på den centrala mittfältspositionen behöver. Inte i en så pass bra liga som denna. I Allsvenskan kanske det hade fungerat, men nu blev det rätt fel.
Den andra anledningen är mittfältet som inte klarade av att hålla ihop anfall och försvar. En osynlig Topal och för bollkär Banega virrade till det i första halvlek, det blev ingen fart i spelet helt enkelt.. Även försvaret uppträdde väldigt förvirrat, det såg mest ut som att det var väldigt osamspelt.
Vi hoppades självklart på förbättringar i andra halvlek, och Emery verkar ha tänkt i samma banor, för Bernat byttes ut mot Canales och Ricardo Costa mot Tino Costa.
Värt att notera att de tillfällen coachen väljer att göra ett dubbelbyte i paus är otroligt sällsynta.
Tråkigt nog började andra halvlek ungefär som första slutade, med ett mestadels pressande Valencia som inte fick till det med avsluten och ett försvarande Racing som satsade på kontringar, fullt förståeligt, hur många lag lyckas vinna på Mestalla under en säsong?
Tio minuter skulle det dröja, innan katastrofen var ett faktum. Ett ännu mer förvirrat försvar betedde sig som yra höns. Ett inlägg stoppades av Topal, via Banega, bollen sköts tillbaka, Topal ramlade i backen och nådde inte bollen som Adrián istället kunde ta med sig och förvalt på bästa möjliga sätt, 1-3 och det kändes nattsvart.
Tankar som ”Åtminstone oavgjort, allt annat är katastrof” började dyka upp. Som tur var fanns det fortfarande tid kvar.
Tankarna skulle suddas ut efter bara en minut, när Pablos hörna fann en svävande Adil Rami som otroligt snyggt kunde sätta pannan till och nicka in reduceringen och sitt debutmål. Stor överraskning men glädjande bevis på att vi nu har minst två spelare i laget som är starka på huvudet. Härligt sätt att presentera sig för hemmapubliken på!
Äntligen började busvisslingarna bytas ut mot applåder. Chanskavalkader radades upp, med ännu ett inlägg som Rami var först med pannan på, men som magnifike Toño i målet lyckades tippa över ribban. Soldado sköt, Soldado nickade, men Toño tog allt. Det blev mer fart, Canales tog laget med sig framåt, Tino Costa skapade passningsmöjligheter, men det ville sig inte. Jonas byttes in, Jonas sköt i stolpen, Banega testade, Banega missade.
Samtidigt hade bortalaget rätt lätt att falla i närkamperna, vilket vid vissa situationer satte käppar i hjulet för Valencia då domaren gick på filmningarna och avbröt anfallen.
Det som först såg ut som en solklar straff, men friades av domaren, visade sig på reprisen mycket riktigt inte ha varit straff på Soldado.
Nagelbitandet kom igång då klockan tickade mot 88:e minuten. Men då kom det där perfekta inspelet från Jonas, förbi alla försvarare till en rusande Soldado som elegant betalade tillbaka för sitt självmål tidigare. 3-3 och det såg riktigt bra ut!
Knappt två minuter senare kom så frälsningen. Banegas skott hamnade hos snabbe Alba som avancerade framåt mot sidlinjen och spelade in bollen till en perfekt positionerad Soldado som otroligt nog kunde punktera matchen med ett hattrick! Fantastisk bedrift av Roberto men även av resten av laget som kämpade in i det sista. Otroligt skön känsla, och lyckan bland publik och hemmaspelare var total. Vem hade trott, vid 1-3 underläge, att en man skulle kunna vända matchen totalt, speciellt när bortalagets målvakt tycktes ta allt?
Det blev ett lyckligt slut, och sammanfattningsvis en riktigt rolig match, med många chanser åt båda håll och en rafflande avslutning.
Vi håller frågetecken främst kring Guaita som hade en långt ifrån lyckad kväll, med endast något enstaka räddat skott. Banega och Topal skärpte sig i andra och stod för en klart godkänd insats båda två.
Det största frågetecknet tilldelar jag försvaret, som trots allt arbete Emery lagt ner fortfarande svajar rejält. Efter alla de matcher de spelade tillsammans i somras borde de ha känt varandra bättre vid det här läget, och inte sjabblat till det som de gjorde vid två av målen. Yra höns är den perfekta liknelsen.
Ska vi fortsätta vinna matcher måste vi täppa till där bak, och det bör gå då vi har väldigt duktiga spelare i starke bjässen Rami, Bruno och Alba med fler.
Kan Unai justera backlinjen och tänka över sitt val av startspelare bättre i framtiden tror jag att vi går en väldigt rolig höst till mötes.
Amunt Valencia och tack för de tre poängen!
Slutresultat: 4-3
Mål: 1-0 Soldado 1', 1-1 Soldado SJ 7', 1-2 Acosta 13', 1-3 Adrián 55', 2-3 Rami 57', 3-3 Soldado 87', 4-3 Soldado 89'
Varningar: Valencia- Banega, Alba, Costa. Racing: Diop, Toño, González
Utvisningar: Racings assisterande tränare
Publik: 35'000 på Mestalla
Innan matchen startade höll en tyst minut för hedrandet av Paco Alcácers fars minne.
