De gula ubåtarna torpederade los Ché: Villarreal – Valencia 1-0

Regionen Valencias derby slutade 1-0 efter mål av Figueroa. Ännu en frusterande förlust för los Ché.

Derby på El Madrigal
I Valencia är det vinter nu. Endast 13 graders kvällstemperatur i Castellón och skörden pågår ute bland apelsin- och kronärtskockefälten. Det är nästan varmare här uppe i Sverige!

Valencias två lag i Primera Division, Valencia CF och Villarreal CF, har inte mötts på El Madrigal mer än 7 gånger i ligasammanhang. De flesta gångerna har Villarreal vunnit eller så har det blivit lika, trots att man ur många aspekter är lillebror. Inför denna match hade Valencia CF blott vunnit en gång på El Madrigal. Nu dröjer det ytterligare en säsong till nästa försök. Villarreal har haft en fantastisk utveckling under dessa år, de är helt enkelt i bättre form än vad Valencia är.

Uppställningen
Quique Sánchez Flores ställde upp med en nyklassisk 4-2-3-1 med Villa på topp. Dagens skönaste besked var evighetsmaskinen Carboni som fick förtroendet från start!

Villarreal saknade ett par nyckelpersoner i sin ubåtsbesättning, tyngsta namnet på frånvarolistan var förstås förra årets pichichi, Diego Forlán.

Första halvlek
Trots att den här matchen skulle vara TV-sänd missade vi de första 35 minuterna då det helt plötsligt var en sen italiensk match. Jag tackar internets upphovsmän för att slippa stirra på text-TV med spänd förväntan. Under tiden hann nämligen både Canyete och Vieras ersättare mellan hemmastolparna - Barbosa - göra flera svettiga räddningar.

Båda lagen rullade igång i högt tempo. Vicente, Aimar och till och med Angulo hade ett par fina lägen. Barbosa gjorde inte samma muraktiga intryck som Racings målvakt Auoate. Villarreal spelade å andra sidan lika bra och förvaltade sin bästa chans: anfallaren Figueroa kom förbi omarkerad från en stillastående Marchena i min. 23 när Ayala misslyckades med en nickrensning. 1-0 till de gula ubåtarna. Lika bra att vi slapp se eländet när det hände.

Minut 35 gick Jose Mari ut med skada i foten. In kom Guayre. Sakta men säkert tog los Ché över och höll initiativet. I slutminuten försökte Guayre spela sig til en straff men domare Iturralde var med på noterna och såg rätt. 

Spenat i pastan
Carboni flög fram som en folkilsken iller på jakt efter dominans på vänsterkanten. Han var inte alls så stabbig som TV4 Plus expertkommentator tyckte, trots fåtalet minuter spelade i år.

Quiques mannar fick gå till halvtidspaus med böjda huvuden. Första halvlek bjöd på problem som vi sett tidigare: en alltför offensiv Miguel på högerkanten, en obriljant Baraja och alltför många fel i backlinjen. Vicente var hårt markerad av Venta och Senna var på Aimar som ett hälskavande bihang. Känslan var att Villarreal inte var det bättre laget, men dom ledde ändå. Något är ruttet med den här apelsinen.

Andra halvlek
Villarreal står inte och faller med Riquelme. En som verkligen utmärkte sig var brassen Senna. Inte nog med att han nästan lyckades hålla Aimar i schack, han gjorde även flera fina framspelningar, genombrytningar, skott och en vacker filmning i slutminuten! Riquelme är väldigt viktigt för laget men det är Larssonvarning på honom när man lyssnar på de svenska kommentatorerna - så fort han är nära bollen är det “farligt”.

Istället blev det som väntat mer och mer Valenciaboll. Villarreal kunde ta till taktiken och sätta press på bollhållaren på egen planhalva. I min. 49 gjorde Miguel sin gubbe och kom in med ett fint inlägg i målområdet. Barbosa dock kom sist på bollen. Någon minut därpå passade Carboni långt fram till Villa som höll på att komma loss men blev felaktigt blåst för offside. Minut 57 kommer ett skönspel, igen med Carboni som startadress, via ett par spelare (Aimar näst sist på bollen) fram till Villa som tyvärr skjuter vänster om.

I 67 minuten är det Carboni och Villa i huvudrollerna igen: italienaren gör ett inkast som Villa åter sätter lågt vänster. Dags att kalibrera om siktet, högt höger? Chanser var det gott om. Minut 72 kom Aimar i en straffsituation. Domaren friade, förmodligen korrekt.

Nu hade los Ché spelat med samma mönster ett bra tag utan att något hänt. Visserligen ägde man statistiken på bollinnehav, målchanser, fasta situationer etc. men det stod fortfarande 1-0 till Villarreal. Dags för Míster Flores att justera, men det dröjde ända tills minut 80 innan Angulo fick gå ut för Mista. Situationen därpå är det kaos i ubåtarnas hamn men det slutar med en lätt knockad Barbosa som fortfarande håller bollen utanför.

Nu blev det Villarreal som fick två farliga lägen på kort tid, delvis på grund av det svaga Valenciaförsvaret. Canyete var vaken och kunde avstyra alla farligheter.

Albelda illustrerade frustrationen och kapade Cazorla fult någon minut tidigare. Det gula kortet var helt rätt – och rätt förutsägbart. Kapten Albelda får gula kort i nästan varje match vare sig han förtjänar det eller ej. Han fick gå ut till förmån för Kluivert som inte heller han kunde avgöra för los Ché. Slutsignal.

Ofrivilliga analyser
Villarreal spelade som ett lag med framgång. Det gick vägen fast att de inte var bäst på plan och de tre poängen bärgades av laget med mest självförtroende.

Miguel är inte en back. Han och hans backkollegor gjorde alltför många defensiva misstag. Kanske kan han börja som vänsterytter istället?

Vicente slet men fick inte ut något av det mer än enstaka tillfällen. Aurelio hade kunnat gå in för Vicente i ett tidigare skede.

Tomt i hjärtat. Tomt i maggropen. Jag har tappat smaken. Min enda tröst är att det kändes värre när Ranieri styrde skutan.

0 kommentarer