Söderstadion tur och retur

En poäng kändes som en förlust när man kom hem efter en lång bussresa. Reseskildring samt bilder från årets första besök i Stockholm.

07.00, klockan ringer. Det är den första maj och utanför har inte solen riktigt orkat sig upp. En snabb frukost för att sedan hasta iväg, på cykel, över Götaälvbron. Det är dags för årets första Stockholmsresa. Hammarby står för motståndet och man är orolig inför dels den långa resan och dels för Blåvitt på Söderstadion. Väl framme vid Shell Ullevi så har det samlats ett gäng änglar.

Bussarna avgick som vanligt en kvart efter utsatt tid. Resan upp var väl ingen höjdare direkt. Lite segt men allt eftersom och efter en bra film i videon, I.D, så vaknade större delen av bussen. Ramsorna avlöste varandra ju närmare Stockholm vi kom. Snabbt och smidigt framme vid Fridhemsplan där klubbens bussar mötte upp med privatister, Änglarna Stockholm och andra fraktioner som tagit sig upp. Det sedvanliga följde; snabbt till McDonalds för att
sen gå in på Löwet och spendera de två följande timmarna tills bussarna skulle ta oss till Söderstadion. Det var lugnt runt omkring Fridhemsplan nästan hela tiden. Vid ett tillfälle så kom det dock fram några killar, från ingenstans, och var på väg mot oss från andra sidan vägen. Det flög lite stenar från deras håll som bara kom halvvägs. Polisen var snabbt framme och dom sprang iväg lika snabbt som dom kom.

Massiv poliseskort till Söderstadion väntade härnäst. Väl framme undrade man lite kring säkerheten runt omkring vår sektion. Vid insläppet brevid oss släppte dom in vanlig publik och det skulle inte vara några som helst problem om någon skulle få för sig att bråka. Väl inne på arenan så skiljer det inte mycket mellan bortasupportar och hemmapublik. Att sen hemmapubliken kan sitta och bete sig som svin mot oss som bortasupportrar är jävligt konstigt. Bortaläktarn förresten. Den är inte ens värd att nämnas. Låg läktare bakom mål där du med tur kan se det bortre målet. Storbildskärmen kan du glömma eftersom den hänger bakom dig och vrider du huvudet är ett plåtstaket det enda du ser.

Bajen Fans då? Jo, skapa tryck kan dom ju, inget snack om den saken. Men lite väl överskattade måste jag säga. Snyggt tifo, där dom vänligen nog hyllade oss med en egen banderoll. "Ett Lag I Sveriges Fotbollshuvudstad" kunde läsas på ett skynke, man tackar! Men "trevliga Bajen" är det kanske dags att lägga ner. "Hata, hata, hata Göteborg" hördes inte bara en eller två gånger och när dom inte ens kan applådera sportsligt uppträdande då förlorar jag all respekt.

Besviken över två förlorade poäng gav man sig iväg mot bussen. Efter en lång omväg, det kändes som det i alla fall, var man på väg hem igen. Alla som någon gång åkt med till Stockholm vet vilken helvetes resa det brukar bli hem. Denna gång gick det hyfsat snabbt. Med lite tjo och tjim och blandade barnvisor kunde man gott somna in den sista timmen hem.

01.44 var det sista jag såg på väckarklockan när jag kom hem. 19 timmar tog den här resan. Man börjar redan längta till AIK och Djurgården borta...

Ett antal bilder från matchen och resan finner ni via Galleriet i vänstermenyn på Alltid Blåvitt.

Tomas Olofsson2001-05-02 22:00:00

Fler artiklar om IFK Göteborg

Styrelsen för IFK Göteborg spelar ett högt spel