Valencia-Levante 3-0
Femte raka segern i ligan, sjätte raka utan förlust. Levante orkade stå emot i en halvlek innan man rasade ihop likt ett korthus mot storebror Valencia.
Man kan lugnt påstå att det går bra för tillfället. Från skadelistan skrivs namn efter namn av och Los Ché och laget har hittat tillbaka till ett vägvinnande spel. Nyckeln till det hela är inte målskyttet som fungerar igen. Nog för att vi tar vara på våra chanser nu, vilket inte var fallet tidigare i höstas men det är i en helt annan lagdel som det fungerar klockrent just nu och som ligger till grund för den gryende storformen.
Backlinjen ja…den ser ruskigt stabil ut för tillfället. Albiol är inte riktigt hundraprocentig ännu i sitt positionsspel som svajat under hösten likt en björk i hård vind, men han är på gång nu när Ayala är lika stadig som en klippa. Försvaret är grunden till allt, speciellt i Valencia, och när denna lagdel fungerar så vet vi sedan gammalt att Valencia är ett ruskigt svårtstoppat lag.
Matchen
Levante fick smaka på just detta. Derbyt på Mestalla ramades in av nästan fullsatta läktare, 52.000, och ett något skumt tifo. Vad det skulle föreställa lyckades jag aldrig klura ut.
Matchen igenom hade hemmalaget ett tydligt bollövertag. Valencia kunde diktera tempot som skruvades upp till mellanfart. Det var inte precis någon vansinnigt bra match i den första halvleken. Spelet blev väldigt låst när Levante kröp hem och Valencia inte hade tillräckligt med fart i sina anfall och omställningar för att slå hål på muren.
Några chanser bjöds det på dock. Silva slog ett mycket bra inlägg mot straffpunkten efter en härlig utmaning på kanten. Morientes mötte ur sned vinkel med skallen och lyckades med konststycket att placera nicken utanför målet. Såg ut som ett givet mål när den gänglige anfallaren gick upp för att skalla. Angulo hade ett öppet läge mot Molina men försökte göra en tunnel på den gamle Depormålvakten. Molina fick ut en fot framför sig själv och styrde undan bollen. Dessa två målchanser var de farligaste som uppstådde i den första trekvarten av matchen. I övrigt var spelet av derbykaraktär till skillnad från den nästan löjligt snälla matchen mot Villarreal. Det smällde tidigt i närkamper, det var armbågar i luftdueller och blodviter efter dessa. Totalt delades fyra gula kort ut i den första halvleken. Två till vardera laget.
Baraja utgick efter en halvtimmas spel. Uppenbarligen något problem med ena låret. Förhoppningsvis inget allvarligt. Hugo Viana kom in istället och tog Barajas plats på mitten rakt av. I ljuset av tidigare Hugo Viana-inhopp kunde man ju bara sucka när han redan vid sin första bollkontakt slog bort ett kontringstillfälle. Men bättre skulle det bli…
Sju minuter in i den andra halvleken var det dags för Viana. Dags för säsongens första ligamål och karriärens första ligamål för Valencia. Hans blott andra mål någonsin i den vita tröjan (första gjorde han i Copans hemma mot Portuense den här säsongen).
Valencia betade sig in från kanten, Villa släppte i sidled till Viana som från 25 meter testade lyckan. Ett hårt och välplacerat markskott susade förbi Molina och man var nästan i chocktillstånd när man insåg att bollen var i mål. En något fördröjd glädje utbrast i undertecknads TV-soffa.
Slumpen och turen har varit med Valencia igen nu de senaste matcherna. Gårdagens derby var inget undantag. Miguel slår ett långt svepande inlägg mot den bortre delen av straffområdet. Silva testar att dra på ett skott men får inte ordning på riktningen. Skottet är emellertid så hårt att bollen rikoschetterar på Morientes fot och går in i mål. Morientes hade förvisso för avsikt att styra bollen i mål när väl läget inträffade men att han fick till det var mer av en slump.
2-0 således och Valencia var med en halvtimma kvar att spela i full kontroll och säker ledning.
Matchen kom att definitivt avgöras när Ayala dryga tio minuter från slutet skarvnickade in en frispark från närheten av ena hörnflaggan. Villa som vanligt med en väl avvägd frispark. Ayalas glädje gick det inte att ta miste på. Ett stort målvrål där han dessutom drog i sin tröja och visade upp den. Jag tolkar i alla fall det som ett tecken på klubbkänsla vilket var extra skönt att se i fallet Ayala då vår mittbacksklippa fortfarande omgärdas av rykten.
Ayala var nära att kunna trycka in ytterligare en boll på en David Silva-hörna. Ingen i Levante lyckades ta Ayala i luftrummet denna afton men Ayalas sista försök ledde bara till en inspark.
Trots en liten forcering av gästerna mot slutet kunde Cañizares hålla nollan. Men det satt hårt åt för det. Inbytte Reggi hade chansen att reducera när han på ett inlägg fick stå omarkerad fem meter från mållinjen och nicka. Målet var givet men från ingenstans kom Cañizares hand upp och tippade bollen över ribban. En makalös räddning som måste bli årets parad i La Liga om inte någon annan gör något minst lika sinnessjukt. Cañi gjorde också en strålande parad på en frispark när Laurent Robert försökte spränga in ett skott. Vilken bössa killen har! Räddningen var bra men returen sämre. Bollen gick rakt ut till Reggi som även denna gång brände. Bollen över när målet var öppet.
3-0 till Los Ché, bara till att buga för insatsen som nu alltså innebär fem raka vinster i ligaspelet. När Espanyol dessutom spöade Barcelona blir chanserna bara bättre och bättre. Ikväll kanske vi får se mer skrällar och se Valencia befästa sin plats i topp-fyra-kvartetten.
Matchfakta:
Laguppställningar:
Valencia:
Cañizares
Miguel, Albiol, Ayala, Curro Torres
Angulo, Albelda (Marchena, 80), Baraja (Hugo Viana, 30), Silva
Morientes (Joaquín, 58), Villa
Levante:
Molina
Descarga, Alvaro (César,53), Alexis, Rubiales (Robert, 61)
Berson, Diego Camacho
Ettien, Riga, Courtois
Nino (Reggi, 67)
Mål:
1-0 Hugo Viana (52)
2-0 Morientes (56)
3-0 Ayala (79)
Varningar, Valencia: Ayala, Curro Torres, Albelda
Varningar, Levante: Diego Camacho, Alexis, César, Ettien
Domare: González Vázquez
Åskådare: 52.000
Spelplats: Mestalla, Valencia
