Sex raka segrar och det kommer mera
Valencia ångar på i ligan som den ångvält vi vant oss att se, kanske inte alltid så snyggt utan snarare äckligt disciplinerat och ruskigt effektivt. 10 poängsförsprånget man gav topplagen vid årsskiftet är nästan uppätet och nu har los Ché endast tre poäng upp till serieledarna. Den rafflande kampen om ligaguldet kan börja, med Valencia i ett riktigt fint utgångsläge. Bli inte allför förvånad om det är just Albelda som lyfter bucklan i slutet av maj, både som ligamästare och Champions League segrare.
Många var vi säkert som hoppades att kalifens nyårslöfte inför året skulle vara FLER SEGRAR och än så länge har han lyckats hålla sitt löfte väl. Segrarna radas upp och spelet ser stabilare ut än på ett bra tag. Man har helt plötsligt häng på topplagen i ligan igen och med groende form tar man sig an emot Inter som en lite outsider i CL-kvartsfinalen.
Kanske var det att sticka ut hakan lite för långt när jag antydde att Valencia kan gå så långt som att vinna hela Champions League iår. Man stöter på tuffast möjliga motstånd direkt i kvartsfinalen i form av Italiens och kanske Europas hetaste lag förtillfället; "Zlatans" Inter. Vinst där och alla övriga kvarvarande lag i CL känns överkomliga. Om man dessutom ser till den formkurva som laget ifrån apelsinstaden på östkusten har så stärks bara tron på något stort denna våren ännu mer.
Det blir alltmer tydligt att årets Valencia med en normal skadefrånvaro är riktigt, riktigt bra. Höstinledningen och årets upptakt är glasklara bevis på detta. Den djupa svackan laget hamnade i under vintern kan i största mån förklaras av en enormt skadedrabbad trupp. Inledningsvis kunde man hantera skadorna och då rullade maskineriet av sig själv men efter en längre perioder av ständigt nya startuppställningar och omformeringar så började även en så väloljad poängmaskin som Valencia hacka betänkligt. Med flera viktiga spelare tillbaka i god fysisk form så verkar Quique nu återigen ha fått sin skuta på rätt köl.
Inledningen på ligaspelet efter juluppehållet har säkerligen inte gått någon obemärkt förbi, 6 raka segrar och laget har med raketfart avancerat i tabellen. När dessutom många av de andra toppkonkurrenterna i tabellen inlett minst sagt stabbigt så kunde los Ché sakta men säkert äta upp det försprånget som en gång såg oändligt stort ut till att helt plötsligt vara nere på 3 ynka poäng, dvs en match ifrån serieledning.
Det är inte bara poängskörden och att sjukstugan börjar utrymmas som gör att man får en skön magkänsla inför den stundanden våren när man tänker på Valencia. Nej framförallt är det sättet som laget spelar på, som iallfall får mig att återigen börja tro. Man blandar inte längre toppeninsatser ena helgen för att helgen efter förlora mot jumbolaget, istället visar man upp en betongsäker defensiv och ett återigen effektivt anfallsspel. Valencia får gärna bli kallade tråklag och inte bjuda på någon större underhållning så länge man fortsätter att rada upp sina 1-0 segrar i vår. Det är ju trots allt det som det här med fotboll går ut på; att vinna. Jag tror inget lags supportrar sitter nöjda i maj månad på grund av deras lag spelade "roligt", det är titlarna som räknas, thats it. Dessutom kan väl det här med skönfotboll och underhållande spel diskuteras. Vem säger att bara för att experterna på TV påstår att alla lag som inte rullar runt bollen inom laget lika mycket som Barcelona spelar tråkfotboll, har rätt? Personligen kan jag tycka att Albeldas uppoffrande mittfältsspel som verkligen visar hjärta och vinnarinstinkt, kan vara ren o skär konst. Eller att sitta en hel halvlek och beundra Valencias defensiv när man spelar på en 1-0 ledning. Dessa saker ingår också i fotbollen och är oftast mycket viktigare än en klackspark på mittplan eller ett bicycletas målförsök.
Med en pånyttfödd Villa på topp, en Joaquin som mer och mer kommer in i laget, Vicente ute på vänster som äntligen får va skadefri och med ett fortsatt stabilt försvarsspel så ser Valencia ruskigt starkt ut. Då har jag ändå inte nämnt en av lagets främsta spelare så här långt denna säsongen; Silva som förhoppningsvis kan fortsätta hålla sin höga nivån under våren och inte heller ska vi glömma Morientes som har en förmåga att göra viktiga mål i Champions League.
Nej nu är det mörka halvåret slut, vi går mot ljusare tider och våren ser ut att kunna bli riktigt rolig iår! Står vi utan titel när vi summerar säsongen i slutet av maj kommer jag vara ruskigt besviken och skulle så bli fallet så anser jag att det är dags att leta upp en ny tränare som kan leda laget till titlarna. Förhoppningsvis kommer krönikorna i sommar istället handla om rena hyllningssånger till Quique Sanchez Flores som var den förste tränaren att leda Valencia till CL-guld.
Första etappen i jakten på nya segrar och en bibehållen segersvit går av staplen på söndag när Valencia åker till Sevilla för att ta sig an ett formstarkt Betis.
AMUNT
