Morecambe - Crawley Town
Deportivo la Coruna – Valencia: Publikfrieri garanteras
Los Ché reser norrut för att ta sig an ett Deportivo som hamnat i ingenmansland i tabellen och mest har äran kvar att spela för. För Valencias del däremot är matchen, liksom alla resterande matcher i ligan, superviktig. Chansen till ligaguld må vara liten, men den finns där än.
Efter Joaquins sköna formbesked senast och tre tunga poäng, fortsätter jakten på ligaguldet och kampen om Champions League plats. När Deportivo och Valencia drabbar samman brukar alltid något sensationellt inträffa. Mycket mål, drömmål och publik skandaler är bara några av de senaste årens händelser.
Förra omgångens övriga resultat var inget som direkt fick valencianistan att skåla i Horchata de Chufa. Samtliga lag i toppen vann (Zaragoza kryssade) och avståndet upp är fortfarande 6 poäng. Dock så ser helgens omgång mer Valenciavänlig ut. Dels så möts Madrid och Sevilla och dels så har Barca en tuff bortamatch mot Sociedad som kämpar för överlevnad. Så gör Valencia sitt jobb och vinner uppe i Galicien så kan utgångsläget i tabellen se klart mycket bättre ut på söndag kväll.
Veckan som gått har i Valencia mångt och mycket handlat om potentiella nyförvärv inför nästa säsong. Silly season har tydligen redan startat. Ena dagen är en spelare klar för klubben, för att dagen efter inte ens vara nära en övergång, vad ska man egentligen tro. Ta bara det senaste fallet med Arizmendi. Media påstod att han var klar, Carboni spädde på ryktet genom uttalanden om att det var en mycket intressant spelare, medan Soler påstod att det inte fanns varken intresse och än mindre en affär på gång.
Det känns redan som om mycket kommer hända under sommarens transferperiod för Valencias del. En period man ser framemot med ett slags ångestfyllt hat/kärlek. Rädslan för att tappa våra viktigaste spelare är nästan större än hoppet om att vi ska värva något spektakulärt.
Utanför ämnet kan man konstatera att Rafas status i Liverpool bara blir högre och högre. Tar han hem ännu en CL titel, två på tre år, vette tusan om det inte är läge att lämna. Sluta när man är på topp. Om så skulle bli fallet, så vore det rejält tjänstefel av Soler att inte locka tillbaka Dios till Valencia. Det nästan vattnas i munnen av tanken på Rafa tillbaka i klubben. Spelarmaterialet nu är klart vassare än det han arbetade med senast och då lyckades ju han ganska hyggligt.
Förmodligen stannar det vid en utopisk dröm tyvärr.
Men Lippi kanske inte skulle vara helt fel han heller, även om italienska tränare ger en lite kallsvettningar i Valenciasammanhang.
Valencia
Skadeläget inom truppen ser klart ljusare ut nu än det gjorde tidigare i veckan. Tillbaka från skador och tillgängliga för spel igen sägs både Miguel och Morientes vara. Två spelare som är otroligt viktiga för framförallt Valencias offensiva spel.
På tal om att vara viktiga för Valencias offensiv, triangeln Silva – Villa – Joaquins betydelse för los Ché är obeskrivbar, framförallt nu i en period då Vicente och Baraja går skadade och Morientes varit halvskadad. Totalt sett har dessa spelarna gjort 18 mål och 17 assist, med andra ord har de varit inblandade i 68,8 % av Valencias gjorda mål. Tittar man bara på den senaste månaden så har någon av dessa spelarna varit inblandad i vartenda mål. Imponerande.
Quique har tagit ut följande trupp inför matchen:
Målvakter: Cañizares och Butelle.
Försvarare: Curro Torres, Miguel, Ayala, Albiol, Moretti, Del Horno och Marchena.
Mittfältare: Pallardó, Gavilán, Jorge López, Hugo Viana och Joaquín.
Anfallare: Angulo, Silva, Morientes och Villa.
Utanför truppen finns Mora, Vicente, Baraja, David Navarro, Regueiro, Edu och Albelda, som är avstängd.
Jag förväntar mig i stort sett samma startelva som senast med undantagen att Cañizares vaktar kassen, Albiol tar steget upp som pivote och Del Horno får förtroendet på vänsterbacken.
Cañizares
Miguel – Ayala – Moretti – Del Horno
Joaquin – Albiol – Marchena – Silva
Morientes – Villa
En elva som i stort fungerade senast och möjligen passar ännu bättre för denna match. Det finns förmodligen inga större tveksamheter för Flores inför matchen, möjligen med undantaget vänsterbacken. Jag föredrar Del Horno, då han känns något vassare i offensiven. Saknaden av Albelda som härförare på mitten vore vanligtvis stor, men el Capitanos form har inte varit den bästa på sistone. Förhoppningsvis löser Marchena och Albiol det lika bra, om inte så finns Viana att tillgå.
Något som oroar lite grann är alternativen på bänken. Vi saknar en spelare som vi kan slänga in och förändra matchbilden med. Viana möjligen, då han har sina bästa dagar, kan räknas som denna spelare men i övrigt känns det mer som komplement spelare som kommer in när de andra sprungit sig trötta. Saknaden av Vicente och Baraja, framförallt, är stor.
Deportivo la Coruna
Deportivo som för närvarande återfinns på 11: e plats i tabellen, med säker mark nedåt och för många poäng uppåt, är svårbedömda. Lagen i ingenmansland spelar i stort sett utan press vilket kan va till stor fördel, det kan också bli så att de kommer mindre motiverade till matchen. Säsongen för Deportivos del får väl i ärlighetens namn sägas vara lite av en mellansäsong för de blåvita. Ingen hade kanske räknat med att man skulle vara med i absoluta tabelltoppen men en UEFA-cup plats borde ha varit en rimlig målsättning.
Det som har varit Deportivos största bekymmer genomgående under säsongen har varit målskyttet. Faktum är att man gjort minst mål av alla lag i ligan, 23 mål på 32 matcher ger ett målsnitt på ca 0,71 mål/per match. Med andra ord kan vi slappna av i defensiven? Nja riktigt så enkelt är det inte. Tidigare nämnda Arizmendi kan på en bra dag göra mål på vilket lag som helst (han vill säkert gärna visa sig från sin bästa sida mot just Valencia) och i Guineanen Bodipo har man en väldigt irrationell forward. Underskattning i Valencias försvarsspel undanbedes vänligen, men bestämt.
Deportivos formkurva är väldigt svår att sia om, men lutar snarare nedåt än uppåt. Man har på sina 5 senaste ligamatcher tagit fullt godkända 7 poäng, men oftast utan att imponera. Senast spelade man 0-0 borta mot Racing Santander för att i omgången innan mot Osasuna segra med 1-0, målet inslaget i den 92:a minuten.
Capparos har inför matchen mörkat rejält med eventuell startelva och har testat många olika formationer och specialtränat individuella moment istället för att spela in sin startelva. Saknas hos hemmalag gör bland annat Valenciaspelaren Estoyanoff, som i sitt utlåningskontrakt har inskrivit att han inte får spela i matcherna mot Valencia. Men inte alltför vågad gissning är att de elva spelarna Capparos startar med imorgon är följande:
Aouate
Coloccini – Andrade – Lopo - Capdevila
Arizmendi – De Guzmán – Sergio - Cristian
Adrian - Bodipo
Tidigare möten
Som tidigare nämndes så har mötena mellan Deportivo la Coruna och Valencia de senaste åren speglats av händelser utöver det vanliga. I mötet på Mestalla i höstas krossades Deportivo med 4-0 efter fotbollspropaganda ifrån los Ché. Förra årets möte på Riazor minns vi mest för Villas fantastiska mål ifrån mittlinjen medan returen på Mestalla slutade 2-2 efter sprakande fotbollsunderhållning. Cupmötet på Mestalla ifjol minns man tyvärr med bitter eftersmak efter att linjemannen träffats av ett inkastat mynt. Går vi tillbaka två säsonger i tiden så minns vi Ranieris kanske enda triumf, 5-1 seger på bortaplan mot just Deportivo.
Får vi se något liknande på lördag så är jag ganska nöjd.
Statistiskt sett så har Valencia vunnit 13 av 38 möten på Riazor och förlorat 17 gånger.
Matchbild
Valencia är normalt sett inte laget som brukar föra matcher på bortaplan, där säkrar man istället defensiven i första hand för att sedan ställa om i sylvassa omställningar. En liknande matchbild är att vänta på Riazor, i alla fall inledningsvis. Vanligen så brukar Deportivo vilja starta sina matcher i ett högt tempo och ta initiativet direkt på hemmaplan. Skulle matchen dock bli ett rent ställningskrig där La Coruna backar hem och inte alls bjuder upp till dans, hoppas jag att Quique vågar mana fram sina mannar. Varför ska man inte kunna spela samma spel på bortaplan som man så framgångsrikt gjort på Mestalla under hela säsongen?
Allt att vinna inget att förlora är närmast filosofin jag hoppas Valencia tar med sig in på planen. Ett oavgjort resultat vore mer eller mindre som en förlust, i alla fall i mina ögon. Så full fart framåt och då framförallt på kanterna. Där vill jag se Del Horno och Miguel fylla på ständigt så att vi kan pressa tillbaka Deportivo och få ett rejält tryck på dem. Medan Albiol och Marchena täcker framgångsrikt upp bakåt.
Matcher - i - matchen
Villa – Andrade
Jorge Andrade är och har varit under en lång tid en av ligans bästa mittbackar, nu ställs han mot en Villa i god form. En av ligans bästa mittbackar ställs alltså mot ligans bästa anfallare. Villas snabbhet mot Andrades säkra placeringsspel.
Capdevila – Joaquin
Joaquin är just nu i hysterisk form och upplever sin bästa period under sin tid i Valencia tröjan. Två mål senast och han går från klarhet till klarhet, nu börjar vi få se gamla Betistakter av Ximo. Capdevila är normalt sett en klart kompetent vänsterback, men precis tillbaka ifrån skadebekymmer och att ställas mot ligans formstarkaste spelare, lättare uppgifter finns.
Albiol/Marchena – De Guzman/Sergio
Båda lagen ställer, förmodligen, upp med två defensiva innermittfältare, vilket inte direkt lär innebära bolltrollande eller något skönspel på mittens rike utan snarare en fysisk kamp. Det innermittfältspar som bäst lyckas städa upp på mittens rike och säkra ytan mellan backlinje och mittfält vinner matchen.
Tips
Jag tror faktiskt att Valencia tar en ganska så klar seger på Riazor. Efter en något trevande första halvlek exploderar los Ché i den andra. 1-3 slutar det till sist efter 2 mål av Villa och ännu ett av Joaquin.
Hoppet och drömmen om ligaguld fortsätter. Tar vi fullpott resterande matcher så, ja då ser det minst sagt riktigt bra ut!
Fakta
Spelplats: Estadio Municipal de Riazor
Avspark: 22.00, lördag kväll (5 maj)
Domare: Alvarez Izquierdo
TV: TV4 + sändningsstart 21.55
Till sist
Som Danne Stråhed en gång sjöng ”Ge mig hopp, ge mig mod..”. Detta är precis vad vi förväntar oss att få, någonting att tro på, någonting att drömma och fantisera om. Imorgon är det dags igen för ännu en av dessa lååååånga dagar. Förväntan och ovissheten bubblar i magen. Positiva och negativa tankar brottas i huvudet. Ett lidande man inte vill vara utan. Att älska Valencia är som en drog, man vet att det inte alltid är bra för dig, men det är förbannat svårt att sluta. Att älska Valencia framkallar hela känsloregistret, glädje, sorg, hopp, förtvivlan. På lördag sitter man där och mer eller mindre lider i 90 minuter, att njuta av en Valencia match live är i stort sett omöjligt. Alldeles för mycket ovisshet och nervositet spelar in. När jag vill njuta av Valencia plockar jag fram någon av de inspelade matcherna ifrån våren 2004, det ger fortfarande gåshud och framkallar nästan tårar.
Ge oss ännu en oförglömlig vår!
A por ellos, oeee!
Källor: marca.com, lfp.es, superdeporte.es, deportivo-la-coruna.com
