Årets genombrott: Raul Albiol
Mittbacken som gått från klarhet till klarhet efter en tung höst och ha varit ifrågasatt. En succésäsong kan många göra, men två på raken bekräftar att Albiol etablerat sig som en toppspelare i Valencia och La Liga.
Lång och gänglig. Det är vad ögonen får erfara när man vilar dem på vår mittback Raul Albiol. För bara några år sedan var han utlånad till Getafe. Det är ofta som stora klubbar lånar ut unga och lovande spelare till mindre lag för att dem ska få nog med erfarenhet att komma tillbaka och spela. Detta var precis vad som hände i Albiols fall. Säsongen 05/06 kom han återigen till Valencia med nyvunnen erfarenhet för att vara med och spela med dem stora grabbarna. På säsongen allt som allt gjorde han det bra men han var fortfarande en talang i utvecklingsfas och inte något fullblodigt backmaterial bredvid Ayala. Åtminstone inte än. Men någonting hände. Säsongen som precis avslutats kröp sig allt närmare inpå och Valencia hade en ruskigt vass backlinje med Miguel, Ayala, Moretti och sist men, vad som skulle visa sig allt mer uppenbart, inte minst, Raul Albiol. Säsongen sparkade således igång och förväntningarna på det mesta var skyhöga. Vi inledde mot Real Betis. Pirrigt värre, en förlust i premiären är aldrig bra. Med tanke på den nyliga övergången av Joaquin från just Betis var det honom som strålkastarljuset låg starkast på. Vem hade då trott att, vid dödläget 1-1, skulle Albiol stiga fram och stänka in det vinnande resultatet för hemmalaget? Jag har inte kollat upp det, men känslan säger mig att jag idag hade ägt en lyxkåk på franska rivieran och en Maserati om jag hade satt en tusenlapp på Albiol som sista målskytt.
Allt eftersom säsongen gick visade det sig att vi hade rätt i våra höga förhoppningar, vi gick som en maskin genom gruppspelet i Champions League och låg och slåss i toppskiktet av ligan. Mycket av detta tack vare försvaret som i det närmaste var oklanderligt när vi gled vidare till åttondelsfinalerna för att ställas mot Internazionale. Hitintills hade Albiol gått från synnerligen osäkert kort till tegelmur framför Cañizares. Man kände sig säker när han stod på sin plats. Sällan har jag skådat en spelare vars koordination och tajming är så skarp att han lyckas bryta varenda en mot en-läge som han ges i hans unga ålder. Och hans huvudspel kompenserar det lilla som han saknar i rutin. Det starkaste minnet jag har av Albiol, vilket också är talande för hela hans säsong, är just matcherna mot Inter, särskilt den sista. Även fast vi var grymt nederlagstippade från dem flesta håll lyckades vi ta oss igenom uppgiften. Eftersom att rutin krävdes ställdes Marchena bredvid Ayala och därför fick Albiol ta platsen som defensiv mittfältare, där han inte var helt van vid att spela. Men som den enorma krigaren han är gnällde han inte utan bevisade sin spelkänsla genom att ställa sig i positionen och hindra Inter från att göra mål.
Vårt försvar i år har överlag varit riktigt bra, men vid vissa tillfällen har det vacklat. Många har inte visat sig på sina bästa sidor. Detta även Albiol. Det är naturligt att man inte kan göra varje match till sin bästa hitills. Men anledningen till att jag har valt Albiol är inte bara därför att han är en ruskigt bra försvarare. Det är också på sättet han gör det. Inte många hade räknat med att han skulle vara så underbart stabil som han har varit under säsongen. Och att ställa sig bredvid en erfaren herre vid namn Fabian Ayala på mittbacksposition vid 21-års ålder och stundtals överglänsa denne med sina fantastiska brytningar och sitt följsamma spel som gör honom till den kugge i hjulet Valencia som han är, det kan inte klassas som något annat än ett genombrott, och ett ordentligt sådant. Det talas mycket om att ta chansen när den ges. Många lovande unga spelare blir inte ihågkomna som något annat än just talanger. Andra hoppar på skeppet när det seglar förbi mot högre höjder. Det har Raul Albiol gjort. Han är förmodligen aspirerande kanditat till kapten efter att Ayala slutar. Nästa säsong kommer ett mycket tungt ansvar att vila på hans axlar tillsammans med Alexis men det råder inte ett tvivel i min hjärna om att han kommer att fylla ut den plats som vår argentinska legend har hållit varm i 7 år och om han bara får förtroendet att vara ordinarie nästa säsong (allt annat vore ett skämt) så kommer vi inte bara vara det laget som har släppt in minst antal mål, vi kommer också att stolt kunna presentera La Ligas bästa mittback i vår vita tröja.
