En kur mot fotbollsabstinens, tack!
Vad göra när ligalunken är slut och det är en evighet tills den börjar igen?
Ligan är över. Champions League och cuperna likaså. Visserligen pågår Copa America men att hålla sig vaken mitt i natten för att se en stream är inget för mig. Att se repriser på nyligen spelade matcher är som att dricka mjölk där bäst-föredatumet gått ut (ej att förväxla med att se matcher från tidigare säsonger av nostalgiska skäl!).
Silly Season är precis vad den heter; löjlig. Det är så mycket pengar, drama, spekulationer och rena lögner att det får löjliga proportioner. Visst kan man se det som en form av underhållning men övergångar är inga matcher man kan titta på.
Jag vandrar genom ett töcken av icke-fotboll, en vit fläck på kartan. Trots att jag vet att det drar igång om någon månad igen är törsten efter ligalunken som att försöka sluta snusa. Ett beroende som den med lite sämre karaktär försöker bli av med länge, men oftast inte kan eller vill motstå.
Mitt i detta töcken dyker en mycket oväntad räddning upp: cykelsport. Du läste rätt, inte cykelspark utan cykelsport. Likt ett nikontinplåster för den-som-försöker-sluta dyker en mästerlig tävling upp. Det är inte vilken tävling som helst, vi snackar Tour de France, le Tour! Den största av dem alla med sina färgglada ledartröjor, sprint, berg och tempolopp som fyller drygt tre veckor att följa och samtala om.
Man kan fnula på statistiken med alla listor över poäng och tider, man kan spekulera i var djävulen ska dyka upp, vilken dopingskandal som ska rullas upp och älta vilken som faktiskt var den bäste cyklisten: Indurain, Merckx, Lemond, Alex Zülle eller Armstrong? Vilken sträcka är den mest intressanta? Kommer någon dumstrut i publiken att stå i vägen för cyklisterna? Vad är mest krävande: tempo eller berg? Frågor som jag aldrig ansåg mig vara manad att sätta mig in i.
För jag har aldrig varit särskilt intresserad av cykel som publiksport i långloppen. En gång i tiden såg jag PostGirots klunga svischa förbi lika snabbt de flestas sexdebut. Velodromerna däremot, särskilt i Danmark och Holland, skulle vara kul att uppleva. Jag har en föreställning om röktyngda, dåligt belysta och högljudda lokaler, fullknökat med ölstinna påhejare på läktarna. Kanske är det den sista utposten i väst som påminner om den romanticerade bilden av asiatiska kampsportstävlingar?
I vilket fall som helst har jag aldrig kommit för mig att besöka en velodrom. Reglerna ter sig fortfarande lika exotiska som ritualerna kring en Sumotävling. Jag skulle vara helt lost utan en expert bredvid som kunde förklara allt för mig. Jag hoppas den levande legenden Robert Vacchi läser det här och har förbarmande över en okunnig stackare.
Cykel på landsväg är däremot enkelt att sätta sig in i och en underbar TV-sport. När touren börjar idag kan TV:n stå och skvala på Eurosport (eller danska TV2 för dom som bor söderöver) i ett par veckor. Det är klass, det är passion och vackra vyer. Det är en förpackning av prestige, kämpatag och finess - allt i ett makligt, sövande tempo som drar ut på tiden och får mig att tänka tillbaka på de eviga sommarloven då allt var bra.
Ju äldre jag har blivit desto mer har jag kommit att uppskatta tourens mäktiga omfattning, alla skandaler till trots.
Och den lindrar faktiskt min fotbollsabstinens något. Alltid något.
Live på Eurosport dagligen, ofta på danska TV2 också.
Start lördagen den 070707 kl 16:00 - Tour de France: Prolog - London 7,9 km
Läs mer:
http://www.letour.fr/
http://sv.wikipedia.org/wiki/Tour_de_France
http://www.eurosport.se/
Fler tips en regnig sommarhelg:
Kolla närmare på Motorsport som F1 och MotoGP. Med lite fantasi får man kampen mellan stallen och förararna till gamla riddarspel.
