Överkörd i Valencia
Man kan ju bara undra vad som bubblar i vissa personers huvuden för tillfället. Jag ställer mig frågan om Quique Sánchez Flores verkligen sover gott inatt. Jag tror inte det.
Ända sedan såpan Carboni började har Valencia varit en enda stor sandlåda i klubbmaktens korridorer. Man kan nästan se Carboni, Soler och Quique framför sig med vuxna huvuden på babykroppar iförda blöjor och sittandes i en sandlåda med hink och spade.
Det är ju tämligen med hink, spade och sand som Valencia förefaller byggas för tillfället. Det räcker med andra ord att lite hårda vindar drar in och raserar det som byggts eller att en stor, elak typ kommer in och sätter foten i Solers nordöstra sandtorn.
Inga metaforer ämnade att peka på Zigic men kanske är han i alla fall typen som sätter foten i Quiques sandslott. För åter en gång upplever jag att vad som sägs, vad som siktas på och vad som hålls för ambitioner inte når hela vägen fram.
Förra året
togs en rad märkliga beslut. Försäljning av Ayala, köp av Tavano och försäljning av Rufete. Okej, det sista var ett skämt men listan kan göras längre inte minst med att ifrågasätta tillsättningen av Carboni som sportchef, i alla fall med facit i hand. (Alltid lätt att vara efterklok dock). Den här sommaren började positivt med värvning av Arizmendi och Alexis, två unga och talangfulla spanjorer och två värvningar som ligger helt i den linje med det Valencia vi ser framför oss: En talangfabrik som utvecklar egna fina produkter och utvecklar oslipade inhemska diamanter. Sedan späddes det på med värvningar som Mata, Sunny och rutinerade Helguera vilket i sig också var helt rätt på både det långsiktiga och kortsiktiga planet. Unga talangfulla spelare med stor potential att växa och det i en miljö med rutinerade och stabila klippor.
Men någonting känns ändå inte rätt.
Visst är det väl så att man hittar fel om man letar efter dem men personligen upplevde jag att något inte stämde när Zigic idag värvades. För några veckor sedan avslöjade AS att Soler minsann inte alls höll med Quique om att en mittfältare behövdes. Soler tyckte att en back behövdes (men jag utgår ifrån att Quique höll med) och man värvade Helguera. Sedan tyckte också Soler att en anfallare behövdes men Quique fortsatte jaga Sneijder, Källström och Lucho González. Resultatet blev en 2.02 meter lång anfallare. Verkar som om Soler har låtit sin önskan gå först.
Då vill man ju mer än gärna fråga sig nu vad som är i görningen? Quique verkar åter en gång ha blivit överkörd av styrelsens visioner. Nu sitter han i en position då han har för många anfallare; en position där konkurrensen inte är av god natur utan där någon kommer att bli hämmad och inte trivas.
David Villa, Fernando Morientes, Angulo, Mata, Arizmendi och Zigic…lägg därtill en viss David Silva som mer än gärna kommer att operera i ”Aimar-rollen” när Valencia spelar 4-2-3-1.
Villa är självskriven så egentligen pratar vi om fem spelare som skall konkurrera om en (1), jag upprepar; EN, plats. FEM spelare om EN plats.
Angulo – gör troligen inte en lika bra säsong i år och får räkna med att se många av matcherna från sidan. Åtminstone från start. Skulle inte tro att man säljer vice- eller tredjekaptenen som också är en trotjänare.
Morientens – var fram till sommaren ett givet alternativ till 4-4-2 uppställningen. Nu ligger ryktena om försäljning mer nära till hands än någonsin. Men varför sälja någon som trivs bra och var så jäkla bra förra året? Pengar??? Ja, när man köper anfallare som man inte behöver kanske pengarna behöver komma tillbaka in i klubben.
Mata – behöver speltid för att utvecklas och att skicka iväg på lån direkt kanske inte är bästa sättet att säga ”Välkommen till klubben, vi tror och vill satsa på dig”, även om lån kan vara utvecklande och ge effekt (se Silva och Gavilán). I nuläget sist i ordningen för att få spela, ihop med Angulo.
Arizmendi – känns helt plötsligt som alternativ nummer fyra i anfallet efter Villa, Moro och Zigic. Skapligt snabb och skapligt stor men inte snabbare än Villa och inte större än Zigic och definitivt inte bättre på huvudet än varken Moro eller Zigic. Knappast bättre med fötterna heller för den delen. Inte än i alla fall.
Zigic – Ja, vad säger man. Visst är det en spännande värvning. Det kan bli dundersuccé precis som det kunde bli dundersuccé för Carew när han kom. Men jag ser inte hur Zigic på något sätt var pusselbiten som saknades i Quiques bygge. Blir det ”Lex Tavano” av denna värvning månne? Bänkad – utlånad – såld, för att någon annan än tränaren värvat honom.
Tankar, tankar, tankar. Visst kan det vara som så att Quique ändå fått säga sitt om denna värvning och godkänt den, men frågan kvarstår:
– Hur i helvete tänker du karljävel?
Svar väntas för den som följer Valencia och La Liga under hösten.
NU – smälta dessa tankar med en iskall San Miguel.
