Lyon - Lille1 - 2
Tredje raka segern för los Ché
Valencia kunde ta sin tredje raka seger i ligan efter att ha besegrat Real Betis med 2-1 på bortaplan. Den stora segerorganisatören var ex-Beticon Joaquin som var på riktigt spelhumör. Med ett mål, en målgivande passning och stundtals briljant spel lämnade Ximo Ruiz de Lopera stadion som segrare, dock en något nedstämd sådan.
Efter en minst sagt knackig premiär verkar nu Valencia ha fått igång sitt väloljade maskineri och levererar segrar som på löpande band, både i ligan och ute i Europa.
Bakom tredje raka 2-1-segern i ligan fanns ett spel som stundtals blixtrade till och såg lovande ut men också perioder utav tempofattigt och fantasilöst passningsspel.
Miguel, Joaquin och stundtals även Silva var de spelarna som låg bakom det mesta av det kreativa spelet offensivt, medan Albiol allt mer växer fram som vår nya försvarsgeneral med ett så moget spel att det är frågan när och inte om, han basar över det spanska landslaget på liknande sätt.
Valencia inledde matchen piggt och som bortblåst verkade det krystade och håglösa spelet, man visat upp i tidigare ligamatcher, vara.
Första möjligheten kom efter cirka 10 minuter då Helguera når högst på en hörna och så när nickar in sitt första mål i den vackra Valencia tröjan.
Valencia fortsätter att trumma på och är det klart piggaste laget inledningsvis och man lyckas också vaska fram en hel del halvchanser, främst genom högerflanken där Joaquin och Miguel fullständigt dominerar.
Första halvlekens klart bästa chans får Arizmendi när han blir helt frispelad mitt i straffområdet av Silva men lyckas att skjuta bollen utanför det tomma målet.
Arizmendi blixtrar till emellanåt, men det syns väldigt tydligt att han är väldigt oslipad än så länge. Med lite bättre skärpa och koncentrationen i avsluten hade Ariz mycket väl kunnat lämna planen som tvåmålskytt.
Lagen går till pausvila med ett mållöst resultat efter en halvlek där Valencia inledde klart bäst men där los Ché sedan lät Betis äta sig sakta men säkert in i matchen.
Valencia såg lite piggare ut än senast mot Valladolid men fortfarande känns det som om det saknas en dimension i spelet mot vad vi är vana vid att få se.
Den andra halvleken inledds med att Betis direkt tar över taktpinnen och verkar vara det laget som vill mest.
Valencia ser väldigt ointresserat ut och lyckas inte alls få till något ordnat eller kreativt spel. Innermittfältet gör ett bra jobb defensivt men understödjer allt för svagt det offensiva spelet vilket gör att vi har väldigt svårt att låsa fast bollen offensivt, med resultatet att våra anfall blir väldigt korta.
Men just som man nästan bara sitter och väntar på att hemmalaget ska ta ledningen så blixtrar våran högerflank till. Joaquin snurrar på kanten och Miguel kommer farande ifrån sin högerbacksplats, får bollen perfekt av Joaquin, avancerar inåt och dribblar bort ett par gubbar innan han iskallt placerar in bollen bakom en chanslös Ricardo i Betismålet.
Gooooooooooool!!! 0-1.
Ledningsmålet fungerade som något av en väckarklocka för los Ché som tog över mer och mer av spelet.
Framåt skapades det några halvchanser men det syntes väldigt tydligt att vi väldigt mycket saknar den giftige David Villa som gör mål på allt. För närvarande är MaraVilla helt ur form och känns väldigt trubbig. När Villa är i form är Valencia ett världslag, med Villa i den nuvarande formsvackan tappar vi en nivå i vårt spel.
Trots att vi kanske inte dominerar matchen så bevakar vi vår ledning på ett stabilt sätt och tillåter inte Betis att skapa några hetare möjligheter att kvittera.
Istället kan vi vända spelet snabbt efter 82 minuter och punktera matchen. Silva springer sig fri på vänsterkanten och serverar (självfallet) dagens huvudperson Joaquin som enkelt kan trycka in 0-2. Ingen målgest utan snarare ett målfirande som såg mer ut som en ursäkt av Ximo, med hänsyn och respekt till sin forna klubb och dess fans. En fin gest av Joaquin, som hyllades som en kung av hemmapubliken.
Nu var det väl helt klart och nu väntade väl en lugn resa fram till slutsignalen?!
Nja, årets Valencia är så här långt inte kända för att låta sina fans njuta och slappna av. Istället bjuder man in Betis i matchen när Hildebrand hamnar på mellanhand och mittförsvaret släpper loss Sobis som i den 86:e minuten kan reducera och skapa nervositet i matchen igen.
Los Ché tar sig dock samman och reder ut stormen. Tre poäng bärgades och efter Real Madrids poängförlust i Valladolid är vi nu bara en poäng efter serieledning.
En ganska så hygglig inledning av ett lag som ännu inte imponerat.
På onsdag väntar Getafe hemma på Mestalla och kanske firar vi lill-lördag som serieledare.
Ögongodiset
Joaquin får idag de största rubrikerna i de flesta medierna, men jag vill gärna passa på att framhäva en annan lirare.
Miguel, Grande Miguel, finns det någon ytterback i världen just nu som kan mäta sig med den elegante portugisen? Han sopar rent i defensiven och ligger dessutom bakom mycket av det som los Ché skapar i anfallsväg. Det är en ren fröjd för öga att se Miguel svepa fram längs kanten och fullkomligt dominera hela korridoren, match efter match.
Käre Quique Sanchez Flores, Miguel ska spela VARJE match!
Frågetecknet
Vad har hänt med David Villa? Fyra ligaomgångar är spelade och ännu har inte MaraVilla visat upp något av sin magi. Målet i veckans CL–match blev inte den injektionen för Villa som vi hoppats på.
Vi vill ha tillbaka den hänsynslösa avslutaren, den underbara kreatören, den outtröttlige kämpen, den iskalla straffskytten, den underbara liraren och våran största crack, Kom tillbaka David Villa!
Las Estrellas del Partido
* * *
Miguel. Som tidigare nämnts var portugisen tillbaka i startelvan med besked, briljant i offensiven och betongsäker i defensiven, weltklasse!
* *
Joaquin. Valencias högerkant var utan tvekan matchens behållning och frågan är om något lag kan mäta sig med vår offensiva högerflank. Ximo var tillbaka på Ruiz de Lopera och bjöd sin gamla hemmapublik på det ena konststycket efter det andra och var matchen igenom fenomenal.
*
Albiol. Ingen av hans större matcher kanske men Albiol visar i år upp en jämnhet som vi tidigare inte sett. Han radar upp stabila insatser på hög och styr försvaret med järnhand på ett så imponerande sätt att ingen, än så länge, saknar Ayala.
Matchinfo
Mål: 0-1, min 68 Miguel. 0-2, min 82 Joaquin. 1-2, min 86 Sobis
Varningar: Betis: Ilic och Somoza
Domare: Clos Gómez
Stadion: Ruiz de Lopera
Publiksiffra: 35 000 åskådare
Reflektion
Valencia gör i år det man de senaste säsongerna haft svårt för; man vinner utan att imponera. Men tar de här viktiga och tunga uddamålssegrarna utan att spelet stämmer till 100 %, ett fenomen som ofta brukar prägla ett mästarlag.
Ifjol såg vi Valencia spela strålande stundtals men för att sedan ibland klappa igenom totalt när man ställdes mot ett, på pappret, sämre lag.
I år har vi inlett med att ta nio poäng mot två nykomlingar och ett förväntat bottenlag. Matcher där vi inte ska tappa poäng men tidigare ändå gjort, poäng som i slutändan kan bli förbannat viktiga.
Spelet kommer poco a poco för varje match och jag tycker man i Betis matchen och även mot Schalke kan se klara indikationer på att los Ché är på gång. Man börjar hitta rätt i positionerna och spelidén börjar sätta sig, samtidigt som våra nya spelare kommer bättre och bättre in i tänkandet och spelsättet.
Något som dock oroar mig lite grann är att vi släppt in sex mål på fyra matcher och ännu inte hållit nollan i årets ligaspel. En detalj som jag hoppas vi kan ändra på redan på onsdag mot Getafe.
Offensivt är jag inte ett dugg orolig, när Villa är ur form kliver andra spelare fram och vi har ett stort antal matchvinnare med väldigt goda offensiva kvaliteter. Vad sägs om spelare som Joaquin, Silva, Vicente, Villa, Morientes, Zigic, Arizmendi, Gavilan med flera. Då nämnde jag ändå inte frisörens bästa vän Angulo, som såg riktigt pigg ut i sitt inhopp.
Kan vi klara oss utan lika stora skadebekymmer som drabbades oss förra hösten/vintern så är jag inte ett dugg orolig.
Jag tror att vi i år har något stort på gång. I år ska vi vara med hela vägen. I vår kommer bucklan hem.
A por ellos, ooooeee!
