La Historia del VCF - Del 1
Valencia Club de Fútbol är en anrik förening i Spanien men grundad relativt sent. 1919 kom klubben till på baren Torino i centrala Valencia. Här kommer första delen om klubbens historia.
Grundande och de första åren
Året var 1919 och platsen för mötet var en bar vid namn Torino som vid den tiden låg i centrala delarna av Valencia. Under mötet behandlade deltagarna frågan om bildandet av en ny fotbollsklubb, sagt och gjort. Den nybildade klubben behövde en ordförande och urvalet skedde, tro det eller ej via slantsingling. Octavio Augusto Milego Díaz hade fru Fortuna på sin sida i slantsinglingen och blev således klubbens allra förste president. Klubben styrdes till en början från en liten inrättning som låg på gatan vid namn Barcelonina. I staden fanns redan flera fotbollsklubbar men ingen av klubbarna var på något sätt dominant i förhållande till de andra.
Första matchen spelades på bortaplan mot ett annat lag hemmahörande i staden, laget var Gimnástico och platsen för skådespelet var Castellón. Matchen slutade i hemmalagets favör med resultatet 1-0. Valencias första hemmaplan var Agirós som invigdes 7.e december 1919 och var klubbens hemvist fram till 1923, då man flyttade till numer legendariska, Mestalla.
Nyfikenheten och intresset för skådespelet kallat fotboll blev med tiden allt större i staden och med tiden upptäckte också allt fler spelet och lärde sig att uppskatta det. Priset för en biljett kostade under den tiden nätta 25 centimos per åskådare. I regionen med samma namn som staden existerade under dryga 20 år en prestigefylld regionalliga som spelades mellan klubbar hemmahörande i regionen, som alltid när det gäller lokalderbyn så rådde stor rivalitet mellan klubbarna. Fyra år efter klubbens grundande tog man hem sin första titel i regionalligan. Året var 1923 och segern innebar att man för första gången i klubbens korta historia fick delta i den mycket prestigefyllda turneringen, Copa de España. På bara tre-fyra år hade klubben vuxit fram som den mest fruktade i den regionala ligan och framgången lockade till sig fler nyfikna människor, vilket i sin tur ledde till större och mer hängivna supporterskaror som följde laget.
Liksom i de allra flesta andra klubbar rådde delade meningar bland supportrarna om vem som var lagets bästa spelare, två falanger bildades beroende på vilken spelare man tyckte bäst om, Cubellistas och Montistas efter storspelarna Arturo "Montes" Montesinos och Eduardo Cubells. Den sistnämnde var den förste spelaren från Valencia som fick bära sin nations färger i en landskamp för Spanien.
Valencias första match i cupen spelades mot Sporting de Gijón, en match som Valencia vann med 1 mål mot 0 på ett till bredden fullsatt Algirós. Det historiska första målet i cupen gjordes av ingen mindre än Montes. Cup äventyret fortsatte dock inte i samma goda anda som det började, laget förlorade de två påföljande matcherna med 1-6 mot Gijón sedan med 0-2 i den avgörande omspelsmatchen mot Oviedo (avancemanget avgjordes nämligen på poäng).
Mestalla och La Liga
Det ökande intresset för sporten i allmänhet och Valencia i synnerhet ledde till att styrelsen lade upp planer för en ny arena, letandet efter lämplig plats för bygget påbörjades och valet föll till slut på Mestalla. Kostnaden för kalaset gick på 316 439 pesetas och den färdiga arenan rymde till en början 17 000 åskådare. För motståndet i den första matchen stod lokalkonkurrenten Levante U.D. och för första gången fick supportrarna fira en seger på lagets nya arena då matchen slutade 1-0 till hemmalaget. Historisk förste målskytt blev återigen Montes. Påföljande vecka gästade klassiska Dundee United staden och spelade två matchen mot Valencia på Mestalla, båda matcherna slutade i skottarnas favör med resultaten 0-3 respektive 0-1.
Fram till säsongen 23-24 hade Valencia spelat utan tränare som ledde laget i matcherna men inför denna säsong blev tjeckoslovaken Anton Fivber anställd som klubbens förste tränare någonsin. Han införde ett starkt fokus på canteran, något som blev allt mer viktigt då fotbollen höll på professionaliseras på allvar.
Vid tidpunkten gick diskussionen varm i ämnet om Spanien skulle starta en fotbollsliga för de tio bästa lagen i landet. Valencia som nått statusen som regionens bästa klubb hade ett mål: att komma med i projektet. Men på grund av att detta skulle vara en nybildad liga och det faktum att Valencia vid tidpunkten saknade några större meriter ledde till att man fick vänta tre år på sin chans att delta i Primera División. 1928 tillsattes formellt den förste sportsdirektören i klubben, Luis Colina, som innehade positionen ända fram till 1956. Colina är ett viktigt namn i Valencias historia då det var just han som hjälpte laget att värva nya spelare som i sin tur hjälpte laget till dess första större framgångar.
En tidigare seger i Copa España (Athletic de Bilbao, Real Madrid, Barcelona, Real Sociedad, Real Unión de Irún och Arenas de Getxo) garanterade klubbarna en plats i Primera División, tillsammans med tre lag som slutat två i turneringen, Atlético de Madrid, Español och Europa. Sammanlagt alltså nio lag, man saknade därmed ytligare ett lag för att kunna dra igång ligan på allvar. För att utse det tionde laget så startade förbundet en turnering i vilken vinnaren skulle få delta i Primera División. Deltagande lag var Valencia, Betis, Sevilla och Racing de Santander. Dessvärre var det Racing som tog hem turneringen och Valencia fick nöja sig med att börja på en lägre nivå än Primera División.
Lagen som ställde upp i Segunda blev Sevilla, Iberia de Zaragoza, Deportivo Alavés, Sporting de Gijón, Valencia, Real Betis, Real Oviedo, Deportivo de La Coruña, Celta de Vigo och Racing de Madrid. Valencias förste ligamatch gick av stapeln på hemmaplan och Mestalla, för motståndet stod Oviedo, matchen slutade med seger 4-2.
Efter tre säsonger i Segunda nådde laget slutligen det efterlängtade målet, uppflyttning till Primera División. Laget som fortfarande tränades av Fivber, dominerade totalt i Segunda och detta blev också början på klubbens första storhetstid.
*Tack till Adnan Cavka för översättning av Hans Kr. Langes text på Norskefans. Texten baserad på fakta från Valenciacf.es. (Samtliga bilder från samma sida)
La historia del VCF:
Del 1
Del 2
Del 3
Del 4
