Chelsea - Valencia 0-0

Valencia åkte till Stamford Bridge i London för att spela en till synes betydelselös match. Även om detta inte är en måste-match för vare sig Chelsea eller Valencia, har vårt spanska lag chans att sträcka på sig och börja spela som både de och VI vet, att de kan spela.

Första halvlek

Chelsea tar snabbt tag i taktpinnen och styr spelet redan från början. Cañizares får jobba rätt intensivt då spelare från det blåklädda laget skapar farliga chanser, och framförallt: de spelar snabbt, i jämförelse med vår egen offensiv – som i första halvlek inte ens var befintlig.
I de första 45 minuterna får vi jaga mycket boll, och när bollen väl kommit i vår ägo slår vi ofta felpass, eller passningar som Chelseaspelarna lätt kan genomskåda och därmed också kan bryta.
Cañizares fick en och annan i soffan att dra åt andan, på grund av hans underliga agering i början av matchen; istället för att låta backarna göra jobbet, var han alldeles för långt ute från målburen, vilket skapade en enorm chans för en blåkläddspelare att bli matchens hjälte i London!
Hemmalaget tog hand om chanserna de skapade, och tack! för vår ljushåriga målvakt som jobbade på bra ikväll, med många fina räddningar som bevisar att den 38-årige mannen fortfarande besitter takterna.
När halvtimmen är spelad av matchen, verkar vi bekvämare i kläderna; det vill säga att vi samlas och samarbetar bättre i defensiven då Chelsea kommer stormande med bland annat Schevchenko och Pizarro.
I slutet av första halvlek skapar vi en relativt bra chans, då Silva och Villa samspelar genom bra passningsspel och bra kreativitet – men lyckas tyvärr inte lura in bollen bakom Cech.
Vad gällande anfallsspel under denna första halvlek, kan man inte säga så mycket. När man väl hade bollen och kunde skapa något, var chansen inte stor att du som spelare hade någon att passa till.

Det enorma trycket från Chelsea höll sig kvar, och vi fortsatte tyst att ta deras tryck. Det fanns inga ytor att spela på, ingen spelare att passa till, och hade man tur – hade en medspelare inte 2-3 blåklädda runtom sig. Detta höll i sig tills domaren blåste i visselpipan och det var halvtidspaus.

Andra halvlek
I andra halvlek kan man se ett Valencia som faktiskt spelar som ett lag! Koeman måste ha kastat kallt vatten på sina spelare, för jag vågar säga att vi spelade bättre under andra halvlek än i den första. Vi spelar inte lika mycket individualiserat, vi hjälper istället varandra i defensiven. När vi har bollen, spelar vi runt den mellan varandra i ett relativt lugnt tempo, och Chelsea stressar oss inte lika mycket som i första halvlek.
Sunny är värd en applåd ikväll, då han som i tidigare matcher nämns rätt ofta hos kommentatorerna. Han må spela som mittfältare, men han springer ner i defensiv position och hjälper till.
Trots detta; smet Chelseaspelare ut mot Cañizares vid många perfekta tillfällen och jag må säga; vi blev räddade av centimetrar ikväll.
Stolpträff, ribbträff, stolpe ut – det hade lika gärna kunnat bli en 2-0 förlustrapport du läser! Alternativt även fler mål, om inte Cañizares utfört sådana fina räddningar! 0-0 alltså, känns riktigt bra att vi spelade oavgjort, och inte förlorade.

Det är imponerande vilken bra defensiv vi hade ikväll. Offensiva spelare backade hem och hjälpte defensiven så det var mycket folk i boxen, som tillsammans rensade bort många försök till inlägg och farliga chanser på mål! Riktigt bra Valencia.

I de sista tio minuterna av matchen kom vi igång offensivt i vårt spel, dock ingenting jämfört med vad det en gång varit. Genom snabba passningar mot backlinjen, sedan en smart passning från en spelare bland Chelseas backar till en annan spelare som drar iväg från backlinjen mot mål – sedan ett avslut på mål, är ett spel jag gärna vill se mera av från Valencia i ligaspelet.

Ikväll handlade det inte om vår kära 4-manna offensiv med Silva, Morientes, Vicente och Villa, utan om samarbetet bakåt. De spelare som beordrades att hjälpa till framför muren, och tillsammans förde oss mot en mållös match – (som inte spelade någon roll i Champions League-sammanhang), men sannerligen betydde något för vårt självförtroende, samt för vår illaskadade värdighet, tycker jag är värda en riktig applåd!

Läs gärna Alexander Engmans kommande reseberättelse från England och matchen!

Matchfakta:

Chelsea:
Cech; M. Essien, Schevchenko (Makelele, 46), Lampard (J. Cole, 62), W. Bridge, P. Ferreira (Belletti, 71), Pizarro, Tal Ben-Haim, S. Wright-Phillips, Terry, Kalou

Valencia:
Cañizares; Miguel (M. Fernandes, 64), Albiol, Helguera, Moretti, Vicente (Mata, 74), Sunny, Marchena, Silva, Villa (Arizmendi, 49)

Varningar: Cañizares 89’

Domare: Grzegorz Gilewski
Åskådare: 40.000

Källa: www.valenciacf.es