Valencias moderna legender, #3 Fernando Gómez
En legendar för sitt sätt att leverera, för sin kärlek till klubben, för att han tackade nej till stora erbjudanden från andra klubbar och för hans mer än 100 mål för Valencia CF - trots att han var en mittfältare
Fernando var den eleganta kaptenen, en legendar som hamnat i skuggan av sin samtid. Smeknamnet Professorn (el catedratico) kom dels av att han under sin karriär studerade ekonomi på universitetet och dels från hans spelbegåvning, en nästintill akademisk estetik på plan som gav tröja #10 stor innebörd. Vi talar tveklöst om en av Valencia CFs viktigaste spelare genom tiderna, den som i modern tid satt referenserna för kommande kaptener på samma position; Mendieta, Farinós och Baraja.
Trots att han spelade som en balanspelande pivote var hans målproduktion imponerande. På mer än 51811 minuters spel, mest i Valencia genom alla tider, under 15 säsonger för los che gjorde han över 100 mål i ligan. Professorn snirklade sig förbi de flesta mittfält och försvar och han gjorde det utan fult spel. Under alla dessa säsonger fick han ett (1) rött kort och 37 gula. Visst, det delades ut något mindre kort förr, men likt förbaskat vittnar dessa siffor om en finess i spelet som få besitter. Det där enda röda kortet tog han med handen och förhindrade ett mål, trots osportsligheten i det handlade det aldrig om att skada motspelare trots att hans relativt stora kropp skulle kunnat ge honom fysiska fördelar.
Fler rekord och meriter
Fernando Gómez Colomer är, och fortsätter vara för lång framtid, en rekordhållare på många plan. Bland de utmärkande händelserna finns en andraplats i spanska U16 1981, två ligaandraplatser och en andraplats i Copa del Rey. Han spelade åtta gånger med La Seleccion och totalt 15 säsonger i la Primera. Han har spelat flest officiella matcher av alla Valenciaspelare hittills, 459 st matcher i ligan och ytterligare drygt hundra i diverse cuper (553 officiella matcher, 665 om man räknar in vänskaps- och uppvisningsmatcher)! Fernando är fortfarande fjärde bästa målgörare genom tiderna för klubben efter Mundo, Waldo och Mario Kempes - men som pivote, inte anfallare! Faktum är att ingen annan mittfältare i Spanien har kommit upp till denna summa.
Alla fina rekord till trots, som spelare fick Fernando inte uppleva en enda stor titel i Primeran. Han fick dessutom oförtjänt lite speltid med landslaget, trots att han dominerade i ligan. Dåvarande förbundskaptener satsade på mer defensiva krigare, inte eleganter.
Men med en så imponerande karriär, och med så stora insatser för klubben kommer Fernando ändå alltid att förknippas som en vinnare, en sportslig och elegant, tekniskt briljant vinnare som man unnar allt välmående.
Fågel Fernando
Likt fågel Fenix reste sig Fernando och Valencia CF ur askan. Klubben hamnade i en ekonomisk kris efter VM i Spanien 1982 då Mestalla renoverades dyrt. Krisen fick effekten att man så småningom fick sälja storstjärnor som Kempes och satsa på billiga unga talanger. Fernando kom direkt från canteran och det visade sig bli ett alldeles för stort ansvar i den högsta divisionen. Klubben hamnade i en ond spiral och hamnade i helvetssegundan för första gången sedan man spelat i Primeran!
Alfredo Di Stefano fick ansvaret att bygga upp ett lag som kunde ta sig upp igen. Han mixade veteraner med billiga talanger och oprövade kort från canteran, men vågade även ha kvar "loosers" som Fernando. Di Stefanos satsning på Fernando visade sig lyckosam. Fernando var den som bäst personifierade viljan att ta sig upp igen, och därefter kraften att stanna kvar i Primeran. Viljan att vinna och kämpa på tog ingen miste på, och målproduktionen talade sitt tydliga språk.
Ett av Professorns stora ögonblick var ett fantastiskt mål mot Atletico. Det var redan känt att Fernando hade ypperlig bollkontroll och ett bra tillslag, men publiken blev alldeles till sig när målet kom: han lyfte in bollen nära målområdet och skjöt - medan bollen fortfarande var i luften - en strut rakt i krysset. (Den som hittar ett YouTubeklipp får guldstjärna!)
Slutet i Valencia, början på en ny karriär
Hans spelarkarriär i Valencia CF tog slut sommaren 1998 då han blev bortmanövrerad av den dåvarande tränaren Claudio Ranieri efter ett år med lite speltid under Valdano. Alla tidigare år var han odiskutabel i startelvorna i de sex tidigare tränarna Váldez, Paquito, Victor Espárrago, Di Stefano, Guus Hiddink och Luis Aragonés. Fernando kunde inte tänka sig spela i andra Primeraklubber så han hamnade i Premier League och Wolverhampton under en säsong för att sedan återkomma till Spanien och skriva in sig i dåvarande Terceralaget Castellón. Där avslutade han karriären som spelare år 2000.
Fernando sadlade om och spenderade tre år som sportdirektör för samma lag, som han fick följa med upp i Segunda División. Under tiden hann han även extraknäcka som chef för fotbollsskolan 'El Planter' i Valencia.
Han blev sedemera också påtänkt som sportdirektör för Valencia CF, men tillslut blev det för Alicante CF. Detta jobb varade i ett år tills han fick ett erbjudande han inte kunde motstå: jobbet som regionalsportdirektör för Valenciaregionen, vilket han fortfarande är till dags dato.
Som regionalsportdirektör påverkar han inte bara fotbollstalanger. Han rör sig nu över hela sportregistret. Fernando har medverkat till att sätta Valencia på kartan i fler sportsammanhang: Formel 1, Americas Cup i segling, cykel, MotoGP, handboll, basket, pilota med mera. Viktigast av allt är dock ungdomssatsningarna och investeringarna i sportinfrastruktur. Men det skulle inte förvåna mig om vi får se Fernando i Valencia CF igen i framtiden i en ledande befattning.
Fernando Gómez Colomer
Födelsedatum: 11/09/1965
Födelseort: Valencia
Moderklubb: Valencia CF
Debut i Valencia: 4 januari 1984 hemma mot Sevilla (inhopp)
Smeknamn: El Catedrático
Titlar i Valencia: Inga - och en legendar trots det!
Källor: Wikipedia, Histoche, LFP.es samt egna minnesbankar
