Valencias moderna legender, #8 Miguel Angulo
Under jul och nyår kommer Valencias redaktion att publicera en artikelserie vars syfte är att lista och hylla Valencias 10 största moderna legender.
Miguel Ángel Angulo är idag den mest trogna Valencianistan. Ingen i truppen har gjort så många säsonger som Angulo gjort för Los Ché. Den hårfagre mittfältaren/anfallaren är säsongen 2007-2008 inne på sin elfte säsong i klubben. Vad som kanske är mest slående med Angulo är att han överlevt tränare efter tränare i klubben. Han har sett flera eror i Los Ché och har varit högst delaktig i dem alla.
Ranieri-eran
Anekdoten om Miguel Ángel startar den 1:e juli 1997. Valencia hade värvat en ny tränare från Italien. En viss herre vid namn Claudio Ranieri. Ranieri kom att starta en helt ny era och anda i Valencia med sitt italienska synsätt på fotbollen. Den blott 20 år gamla Villarrealspelaren Angulo kom att bli en viktig grundsten i det bygget.
Säsongen 96-97 hade varit riktigt lyckad för Angulo som var ett utropstecken i Villarreal där han gjorde 9 mål på 32 matcher. Villarreal slutade mitt i smeten av Segunda División men Angulo fick sig ett lyft. Lokalkonkurrenten Valencia hade fått upp ögonen för denna talang och när transferfönstret öppnades värvades sålunda Miguel Ángel över till storebror.
Angulo blev direkt en tongivande spelare i Ranieris bygge. Han fick spela 28 matcher under sin debutsäsong men succén lät vänta på sig. Det blev inga mål för Angulo som långa stunder var frustrerad över måltorkan. Men något förändrades och under sin andra säsong blev det korken ur. Plötsligt spottade Angulo in mål* och var med i toppen på den interna skytteligan med sina åtta fullträffar i ligaspelet. Det blev ytterligare två i UEFA-cupen.
Ranieri lämnade klubben (med ett cupguld i bagaget) för att ta över ett krisigt Chelsea fyllt till bredden med gamla och unga stjärnor från halva jordklotet. Det var på den tiden Chelsea var en enda stor främlingslegion...Ja just det ja. Det är Chelsea visst fortfarande. My bad!
* Fotnot: Valencia har ju aldrig direkt varit kända för att göra många mål på en säsong så åtta mål är med Valencia-mått ganska mycket.
Cúper-eran
Italienaren som värvat Angulo blev ersatt av en temperamentsfull rökare. Med en bister uppsyn klev Héctor Cúper in i Valencias omklädningsrum och det var nu som saker och ting på allvar skulle komma att förändras hos Los Ché.
Cúper började titta på lite nya spelare men Angulo blev fortfarande en viktig del av laget. Även om det bör tilläggas att Angulo mer och mer fick börja nöta bänk. Valencia hade ju en stor liten stjärna på topp att konkurrera med. Claudio "Piojo" López.
Valencia gick framåt likt en ångvält i både ligaspelet och Europaspelet. Kanske värst i Champions League då man tog sig hela vägen fram till en final, första året med Cúper som tränare. En stor bedrift minst sagt. Angulo fick mycket speltid i Champions League och var med i nästan samtliga matcher. Hur det gick i finalen behöver vi kanske inte nämna, det smärtar fortfarande till viss del.
Cúper tog Valencia året därefter till ytterligare en final i Champions League. Det gick inte vägen den gången heller och då fick inte heller Angulo deltaga. Valencia gjorde två riktigt bra säsonger men den andra under Cúpers ledning skulle innebära en betydligt mer tillbakadragen roll för Angulo då Cúper värvade många och mycket namnkunniga lirare. Eller vad sägs om: Aimar, Baraja, Carew, De los Santos, Ayala, Vicente m.fl.
Benítez-eran
Cúper försvann från tränarposten och den unge Madridtränaren Rafael Benítez blev vald som ny tränare för Valencias stolthet. Rafa fortsatte på den inslagna vägen från Cúpers och Ranieris eror men gjorde sina egna små modifikationer. Det gjorde han med den äran också.
Med Benítez som tränare fick Angulo vara med om att ta två ligatitlar och en UEFA-cuptitel. Fortfarande kunde man konstatera att Angulo trots allt fick nöta mycket bänk. Och så har det fortsatt även efter det att Benítez försvann.
Den pånyttfödde Angulo
Angulo har varit i klubben längre än dem flesta och hållt sig kvar när andra spelare och tränare fått flytta och åkt iväg. Vår ytter har även fått möjligheten att visa upp sina kvalitéer som högerback och fått äran att bära kaptensbindeln när Albelda saknats. Ett stort erkännande för Angulo som kämpat som bänknötare i nu snart ett halvt decennium.
Men det är detta som göra Angulo så stor. Han viker inte ned sig, han börjar inte gnälla om mer speltid. Han har satt sitt lag i första rummet och varit lojal mot samtliga av sina tränare. Han har fått erbjudanden från andra håll, inte minst Arsenal, men har hela tiden blivit trogen Valencia. Därför får Angulo, efter tio års trogen tjänst, äran att bära lagkaptensbindeln mellan varven, och därför är Angulo en riktig trotjänare värd att lyftas fram över kollektivet.
Miguel Angel Angulo
Födelsedatum: 23/06/1977
Födelseort: Oviedo
Moderklubb: CD Mestalla
Debut i Valencia: 08 september 1997 (Hemma mot Barcelona, 0-3)
Titlar i Valencia:
La Liga 2002, 2004
Uefa-cupen 2004
Europeiska supercupen 2004
Spanska supercupen 1999
Copa del Rey 1999
