Krönika: Kollektivets nya form
"Koeman är holländare och tänker således som en holländare. Det vill säga att förutom goudaost, tulpaner och träskor tänker han på offensiv och 4-3-3. Dylika tankemönster tar tid att vänja sig vid för gemene spanjor."
De flesta som haft bilden av Valencia som det defensiva och tråkiga laget i Spanien som gnetar till sig segrar och poäng har i år brutalt fått sin uppfattning raderad. Tyvärr inte för att Valencia spelat någon bländande teknisk och offensiv fotboll utan snarare för att den tidigare så karakteristiska organisationen totalt rämnat sedan amiral Ayala lämnat skutan.
Lösa antaganden
I somras var det hopp och lek för Los Ché. Allt var en enda lång klang- och jubelföreställning där man med mycket god tillförsikt såg på den kommande säsongen. De maffiga segrarna radades upp. Toppen var nog mot extremt svårspelade Elfsborg då Valencia spelade propagandafotboll, och på den linjen skulle det fortsätta. Man hade ju faktiskt slagit de svenska mästarna…
Men så inträffar vissa händelser ibland som på ett närmast monströst sätt spränger uppfattningar i miljoner bitar. Händelser som får människor att inse att allt det tagit för givet, eller åtminstone hållit för högst sannolikt, bara är lösa förhoppningar byggda på minst lika löst grundade antaganden. Valencia año 2008 är ett praktexempel.
Å andra sidan kan också lösa antaganden inträffa precis, eller åtminstone mer eller mindre, som man förutspått dem att göra. Innan säsongen deklarerade jag min syn på årets Barcelona som ett bygge som inte skulle fungera. Lösa antaganden, men till en början på säsongen såg det ut att vara rätta antaganden. En känsla i magen kan säga mycket men långt ifrån hela sanningen dock. Sista tiden har ju nämligen Barcelonas offensiva spel också börjat komma igång och Fru Fortuna har bytt Santiago Bernabéus läktare emot Camp Nou. De mesta verkar gå Barcelonas väg för tillfället. Återstår att se då imorgon…
Barcelona; detta på pappret världens bästa lag. Kanske är man också på gång nu att under våren också bli det i realiteten också. Men jag vet inte. Jag tror inte riktigt på det. Min mage säger mig att Barcelona blir pokallösa även den här säsongen. Fast å andra sidan kan det också vara den nyss förtärda spaghettin med köttbullar som bubblar runt där nere. Framför allt har jag svårt att se att man kommer satsa på Copa del Rey. Men beroende på hur Rijkaard och Co. tänker så kan ju också Copan bli säsongens pokalmässiga räddning. Vägen till ett guld ligger ju egentligen vidöppen när ett Valencia på halvdekis står för semifinalmotståndet och Getafe eller Racing för ett eventuellt finalmotstånd. Ligan och Champions League lär ju locka mer (helt förståeligt) så frågan är ändå som sagt – har man motivationen för cupen?
En sak är klar. Valencia har det i alla fall. En misslyckad säsong och en dålig inledning av Koeman kan i princip bara räddas med en plats till UEFA-spelet nästa säsong och/eller ett cupguld. Jag har känslan av att Koeman måste uppnå något av det för att på lite längre sikt, eller åtminstone in i nästa säsong, känna att han har ett förtroende i klubben från såväl spelare, ledare och fans. Valencia som det är idag är dock väldigt svårtolkat. Idag kan ju ett oavgjort borta mot Racing framstå som en mindre seger för ett ickefungerande kollektiv.
Kollektivet Valencia
Mellanrubriken ovan anslår rena rama kommunistvibbarna. Valencias kollektiv är ju något av ett intrikat begrepp numera. Det som en gång i tiden var vår starkaste kvalité är idag blott en skugga av vad det en gång var. Hur Koeman organiserar och tränar laget vet jag inte, men känslan är att det inte jobbas på samma sätt som tidigare med att gjuta samman laget och jobba på något taktiskt och defensivt väl sammanfogat system uppställt för effektivt kontringsspel. Koeman är holländare och tänker således som en holländare. Det vill säga att förutom goudaost, tulpaner och träskor tänker han på offensiv och 4-3-3. Dylika tankemönster tar tid att vänja sig vid för gemene spanjor.
Samtidigt tycker jag också att det är synd att vi släppt detta. För det var också Valencias utomordentliga färdighet i tvåvägsspelet som gjorde laget UNIKT i Europa. Inget annat lag behärskade tekniken att så väl spela både en defensivt effektiv fotboll som en rapp och giftig offensiv. Visst har vi sett kontringslag förr, men Valencia kunde ju också under de senaste åren föra matcher och spela en dominant offensiv fotboll. Unikt var det säger jag. Detta är nu begravt. Må minnet av detta spelsätt vila väl i graven tills någon gräver upp liket igen. För det är jag övertygad om att någon kommer göra. Om inte efterföljaren till Koeman så kanske efterföljaren till efterföljaren.
Till dess så lever vi med Koeman och hans idéer. Dem är inte allt för dumma vill jag tillstå. Trots allt så börjar det arta sig. Sedan kan man ju ifrågasätta om det är rätt, men det normativa tyckandet lämnar vi därhän nu. På onsdag kväll blir det holländskt mot holländskt i Copa del Rey; 4-3-3 mot 4-3-3. Åtminstone hoppas jag att Koeman vågar vara konsekvent med taktiken. Skall vi lära oss spela 4-3-3 skall vi spela det i alla lägen mot alla lag. Punkt!
Första mötet av två i semifinalrundan blir ett spännande möte. Klarar Valencia av att täppa till och visa att det trots allt är överskattat med dessa sifferkombinationer inom fotbollen? Klarar man visa att organisationen och hjärtat fortfarande finns kvar och att ingen tränare eller spelsystem helt och hållet kan radera något sådant? Jag hoppas, för mitt hjärtas Valencia behöver klara ett eldprov som detta för att på nytt stadigt kunna stå på benen och bära huvudet högt.
¡Amunt Valencia!
