Real Madrid – Bäst i världen!
Vad är det som får en del folk att yttra dylika uttalanden som i denna artikels rubrik? Den som tittar in i ett digert troféskåp får ju en del att luta sig mot, men vad var det nu någon kallade det…gamla meriter?
Det är inte sällan som marängerna själva tar orden i munnen. Nu pratar vi inte om spelarna eller ledarna givetvis, för dagens Real Madrid är ju till bredden fyllt med ödmjuka människor. Bara som exempel kan ju nämnas Ruud van ”Haha – din pappa är död” Nistelrooy, Bernd ”Hur vågar du ens stå jämte mig” Schuster och Ramón ”Jag skall köpa Ronaldo, Fabregas och resten av hela världseliten” Calderón. Nej, de maränger som jag i första hand talar om, gud förbjude mig, är de ständigt ödmjuka anhängarna. Min gode vän och kollega Christopher Kviborg är en av dem.
I dessa madridistas ögon uppträder allt i ett glimrande och skimrande vitt filter. När bilden grusas av en förlust kan man alltid hitta en orsak till det. Nu är det goda tider för Real, men något stör mig och retar mig fortfarande. Faktum är att det retat mig ganska länge. Vad? vill då vän av ordning veta. Jo det skall jag berätta. Det är detta ständiga upprepande av frasen ”bäst i världen”, som ni kanske redan anat.
Vi tar den gode Kviborgs inför som exempel. ”Bäst i världen” förekommer i två sammanhang där och det berör de vitas backlinje. Till att börja med så blir Sergio Ramos världens bästa högerback. Detta dock inom ett citattecken. Frågan som man då ställer sig är: Vilken är källan som är citerad? Känner jag min Kviborg rätt så skulle det inte förvåna mig om han citerat sig själv. Förvisso är du en stor kännare av Real Madrid Christopher men än har du inte uppnått den digniteten att hänvisa till dig själv som källa. Vad mer då?
Backlinjen är ju även den bäst i världen. Jaha…spännande!
För en sekund kan vi stanna upp och kontemplera vad detta vill innebära. Sergio Ramos är världens bästa högerback och Real Madrid har världens bästa försvar. Okej!
För det första; Sergio Ramos är väldigt bra men jag håller nog evighetsmaskinen Dani Alves högre. Poäng: Detta är grymt subjektivt och även styrt av tillfälligheter och yttre omständigheter såsom vilket lag man spelar i, vilka man möter, hur formen är, vilken frukost spelarna åt och om benskydden sitter exakt rätt eller tre millimeter för mycket åt vänster.
För det andra; Hur kan ett lag som har världens bästa backlinje, eller för den delen är världens bästa klubb (som man med jämna mellanrum gillar att kalla sig), åka ut i en åttondelsfinal i Champions League för fjärde året i rad? Mycket märkligt! Poäng: Real Madrid är varken världens bästa klubb eller besitter världens bästa försvar. Alla dessa påståenden är bara ett led i att framföra den vita propagandan och ”slå-sig-för-bröstet-mentaliteten” som äts upp och manifesteras hos den vita klubbens lite yngre anhängare. Bland annat som hos några av dem som besöker denna sida. De älskar detta.
Men för tusan, lägg ned den retoriken nu. Den är gammal och tråkig. Vi har hört den förr helt enkelt och tyvärr alla Madridistas måste jag avslöja att den är, för er del, smärtsamt nog baserad på gamla meriter från en tid då klubben faktiskt lyckades ta sig till Champions League-finaler eller motsvarande.
Avslutningsvis
Ikväll drabbar Real Madrid och Valencia samman. Världens bästa backlinje mot världens märkligaste och svajigaste lag. Men allt är ju relativt och tillfälligt och inte minst subjektivt. Jag ger inte mitt Valencia några stora chanser denna afton för av någon anledning har en holländare fått mig att tappa tron. Världens bästa försvar var något som Valencia för något år sedan hade. Idag är inte mycket kvar. Los Ché har fortfarande chansen att greppa det sista räddande halmstrået Copa del Rey. Några kanske får upp hoppet för det, men jag väljer att hålla förväntningarna nere. En sak kan ses som positivt i mörkret. Koeman har ju rensat ut det mesta i klubben som skulle kunna anses leva på gamla meriter. Kvar idag från succéupplagan 2003-2004 är endast Vicente, Marchena och Baraja. Raúl Albiol ingick i truppen men gjorde bara drygt två framträdanden på hela säsongen. Två i ligan och två i UEFA-cupen. Inget som gav honom någon av de två medaljerna.
Så i sann Real-anda presenterar vi här ett gäng vinnare; Ett gäng vinnare som under sin tid kunde sägas ha mycket av vad som med samma Real-retorik idag benämns som ”världens bästa”: Håll till godo – Valencia Club de Fútbol, 2003-2004:
Målvakter: Cañizares, Palop, Rangel
Backar: Ayala, Pellegrino, Curro Torres, Carboni, Marchena, David Navarro, Fabio Aurelio, Garrido
Mittfältare: Albelda, Baraja, Aimar, Vicente, Rufete, Jorge López, Sissoko, Angulo, Xisco, Canobbio
Anfallare: Mista, Oliveira, Juan Sánchez, Carew
Ack vad skönt det är med gamla meriter ändå!
¡Amunt Valencia!
P.S. I stark kontrast och motsträvighet till det som tidigare nämnts ovan passar jag på att redan nu grattulera Real Madrid till sin andra raka ligatitel. La Liga har varit förträffligt usel i år och Real är det laget som varit minst uselt och ojämnt (även om formen svajat det sista).
