Tre tunga poäng mot Betis efter svajigt spel
Efter att ha förlorat två raka matcher hemma på Mestalla var vinst i matchen mot Betis livsviktig, dels för att tillfredsställa hemmapubliken men kanske framförallt för att hänga med i toppstriden.
Matchen mot Betis visade återigen att Valencias högsta nivå är väldigt hög och att när man spelar bra är man riktigt bra. Samtidigt fick vi i den andra halvleken se prov på hur otroligt lamt och illa det kan se ut när ingen spelare är intresserad av att spela fotboll.
Första halvlek
Det var ett formstarkt Betis som kom på besök till Mestalla på söndagen och förhoppningar om att återvända till Andalusien med några poäng i bagaget var goda.
Men varken Betis fina form eller Valencias stabbiga hemmaform var något man lade märke till inledningsvis av matchen.
Los Ché körde fullständigt över Betis under de första 40 minuterna och visade upp ett anfallsspel som håller högsta klass med hög fart, fin teknik och mycket fantasi. Spelglädjen gick inte att ta miste på hos hemmaspelarna och helt logiskt gjorde hemmapublikens gunstling David Villa 1-0 till Valencia efter 10 minuter spel. Ett inlägg från vänster hittade fram till en helt fri Villa som dunkade dit ledningsmålet på halvvolley. En sak att fundera över är hur Betisförsvaret kan lämna en av världens bästa anfallare så ensam i sitt straffområde. Bara för MaraVilla att tacka och ta emot.
Valencias fortsatte att anfalla med gasen i botten och som ett brev på posten kom även 2-0 för hemmalaget, efter det att Mata fått bollen i djupled, lurat tre Betisbackar och sedan prickskjutit in bollen via stolpen.
Edu och Baraja var strålande tillsammans på innermittfältet och serverade anfallarna gång på gång till farliga lägen och det var mycket närmar 3-0 än det var en Betis reducering till 2-1 under de första 45 minuterna.
När Edu tvingades lämna planen skadad i den 40: e minuten och en ouppvärmd Fernandes ersatte kunde Betis sakta men säkert äta sig in i match och skapade ett visst tryck mot Valenciamålet de sist 5 minuterna av halvleken.
Trots det var det ledning med 2-0 i paus för Valencia och inget i världen verkade kunna stoppa hemmalaget ifrån att ta en stabil hemmaseger.
Andra halvlek
Vad hemmaspelarena rökade i paus eller vilka ord bortatränaren Paco Chapparo sa till Betisspelarna vet jag inte, men en sak är säker: det fick effekt.
Valencia var inte närvarande när den andra halvleken satte igång. Kanske rent fysiskt men absolut inte psykiskt. Man tillät Betis rulla bollen och göra i stort sett vad man ville och när man själv fick låna bollen slutade det ofta med en felpassning. Viljan, glädjen och vinnarmentaliteten ifrån den första halvleken var som bortblåst hos Valenciaspelarna som redan verkade springa och tänka på nästa omgång då man ställs mot Barcelona.
Samtidigt som Betis var lika bra i den andra halvleken som man var dåliga i den första och utdelningen lät inte vänta på sig.
I den 56: e minuten väggar Juanma sig igenom hela Valencialaget och skjuter in 1-0 vid den första stolpen bakom Renan som satt på rumpan och tittade på. Målet gav Betis ytterligare råg i ryggen och verkade som injektion i bortalaget som fortsatte att spela ut Valencia och totalt dominera matchbilden. Bara tio minuter senare kommer nästa kalldusch för Valencia. Efter en väldigt tilltrasslad situationen framför Valenciamålet, som började med ett felpass från Marchena, har domaren blåst straff för bortalaget och visat ut Valencias lagkapten Marchena. En iskall straff senare är det 2-2 och en spelare mindre de sista 25 minuterna för Valencia. Vändingen är ett faktum Betis spelar otroligt bra och Valencia är knockade, inte mycket talade för hemmalaget i det läget.
Men mitt i all Betispress lyckas Valencia vaska fram en offensiv frispark som Fernandes smeker in i straffområdet där Baraja dyker upp och skarvar in 3-2 till los Ché samtidigt som vild glädje utbryter både på planen och läktaren.
Med mycket möda och stort besvär reder Valencia ut stormen och klarar hålla emot sista kvarten och bärgar tre otroligt tunga poäng i toppstriden.
Analys
Vad var det som egentligen hände? Den frågan har säkert de flesta som såg matchen igår frågat sig om och om igen, likaså Unai Emery.
Spelet som laget visade upp i inledningen av matchen påminde mycket om det spel som gjorde säsongsinledningen till den mest framgångsrika i klubbens historia. Rosenborgmatchen verkade ha fungerat som en slags vändpunkt och borta var det krystade och krampaktiga spel Valencia visat upp de senaste veckorna och tillbaka var spelglädjen, löpviljan, tekniken, fantasin och vinnarskallarna. Edu och Baraja fungerande exemplariskt på innermittfältet, Joaquin visade upp Betistakter på högerkanten och Mata var strålande på vänsterkanten samtidigt som David Villa var David Villa längst fram i anfallet. Jag räknade till noll Betis avslut på mål under de första 40 minuter, medan Valencia ständigt verkade vara i anfall och hotade Betisförsvarslinje. När Edu gick sönder svor man på sin höjd lite tyst och led med Edu, men att det skulle va inledningen till en scenförändring utan dess like hade nog inte ens den mest hängivna Betissupportern vågat hoppas på.
När Valencia kom ut i den andra halvleken var rädslan för att förlora tillbaka, ängsligheten i spelet och viljan att vinna var tillbaka, lika välkommet som en baksmälla en söndagsförmiddag. Trodde man att det skulle göra sig av sig själv? Räknade man med att någon annan skulle säkert göra jobbet så jag behöver inte? Hade man redan Nou Camp och nästa omgångs toppmatch i tankarna?
Svaren lär vi aldrig få reda på, men jag hoppas att Emery verkligen tar tag i det under veckan och grundligt utreder vad det var som hände med laget under pausvilan.
Jag hade hoppats få se ett Valencia som kom ut i den andra halvleken och fortsatte att spela ut hela sitt register och bjudit hemmapubliken på en stor seger som en liten upprättelse för de mindre bra insatserna på Mestalla mot Gijon och Racing. Men fick istället se ett lag som närmast påminde om något som en gris från Holland styrde förra året. Betis är inget dåligt lag, långt ifrån för tillfället och man fick verkligen igång sitt spel efter paus, men det sättet som Valencia uppträde på i den andra halvleken är oacceptabelt.
Ligan kommer nu in i ett kritiskt läge för Valencia då man först ställs mot Barcelona på Nou Camp, sedan väntar Espanyol på hemmaplan innan man åker till Madrid för att ta sig an Real Madrid på Santiago Bearnebeu. Om Valencia vill vara med och slåss om placeringar längst upp i tabellen har man inte råd att bjuda in motståndarna i matcherna på det sättet man gjorde mot Betis. Leder laget med 2-0 måste man kunna stänga matchen och enkelt ro hem de tre poängen. Lagets lägsta nivå måste definitivt upp ett par snäpp, i sina ljusaste stunder spelar Valencia en strålande fotboll som är otroligt effektiv, medan man i sina mörkare perioder skulle ha problem att ens besegra IFK Norrköping. Fortsätter de här berg-o-banorna för Valencia kommer laget absolut inte att slåss om ligatiteln, man kommer få otroligt svårt att ens greja en CL-plats och man lär åka ut i kvartsfinalen i Uefacupen.
Det är dags för Unai Emery att sätta ned foten och ta ett snack med sina spelare om vad man vill åstadkomma med säsongen och hur mycket man är beredda att offra för att nå sina mål. Vi kan alla se att kvaliteten finns där, både på planen och på bänken, nu krävs det bara att alla går samman och tar ytterligare ett steg i rätt riktning för att undvika de här bottennappen i framtiden. Denna gången klarade vi oss undan med nöd och näppe, mot Racing och Gijon tappade vi sex onödiga poäng.
Fakta
Laguppställningar:
Valencia
Renan
Migul – Alexis (Albiol 48´) – Marchena – Moretti
Albelda – Baraja – Edu (Fernandes 40´)
Joaquin (Maduro 75´) – Villa – Mata
Betis
Casto
Nelson (Segura 86´) – Arzu – Juanito – Monzon
Capi (Pavone 82´) – Mehmet Aurelio – Damia –Juanma
Emana – Sergio Garcia
Mål:
1-0 11 min. David Villa
2-0 20 min. Juan Mata
2-1 56 min. Juanma
2-2 65 min. Emana (straff)
3-2 74 min. Ruben Baraja
Domare:
Velasco Carballo.
Varningar:
Renan, Baraja och Villa i Valencia och Nelson och Juanito i Betis. Rött kort direkt till Marchena i Valencia den 59:e minuten.
Publik:
40 000 på Mestalla, Valencia
Källor: superdeporte.es, valenciacf.com, marca.com