Var vändningen mot Espanyol, vändpunkten för Valencia?
Valencia tog tre oerhört viktiga poäng hemma mot Espanyol under lördagskvällen. Segern satt hårt år och Valencia vände ett 0-1 underläge till seger efter mål av Raul Albiol och Vicente.
Till att börja med måste jag rikta en del kritik till TV4. När man slog på teven och hade sett framemot att se omgångens match, Valencia – Espanyol, möts man istället av innebandy. Detta trots att TV4: s tablåer så sent som tidigare i veckan visat att man skulle sända fotboll från den spanska ligan. Men i sista stund valde alltså kanalen att prioritera hobbysporten innebandy. Jag vet inte vilket lag Henke var med i eller om killarna från lagret lyckades slå brandmännen eller inte, men lördagskvällen lyckades de delvis förstöra i alla fall. Om man nu anser att innebandyn är viktigare så måste man väl kunna hitta någon annan av sin kanaler att sända den utlovade fotbollen på, jag menar på TV 4 + visades en av de otaliga repriserna på Ensam, desperat bonnjävel söker fru.
Ja jag är en smula bitter.
******
Resumé
Nu tillbaka till det viktiga: en analys av matchen mot Espanyol.
Valencia inledde matchen väldigt piggt och pressade tidigt tillbaka Espanyol, en matchinledning väldigt lik den mot Betis för några veckor sedan. Från matchminut ett så dominerade hemmalaget den första halvtimmen och anföll gång på gång längs kanterna och tillät knappt gästerna att låna bollen alls. Det väldiga bollinnehavet och dominansen i spelet ledde dock inte till några direkta farligheter och det syntes tydligt att det lilla extra saknades, den där sista avgörande passningen som kan öppna upp ett kompakt försvar. Valencias lilla extra satt på bänken, tillbaka efter 3 månaders skadefrånvaro, David Silva!
Men så just som alla bara verkade gå och vänta på ett ledningsmål för los Ché så händer det som inte får hända. Klockan har tickat upp mot 28 minuter och Albelda missar en passning på mittplan och Roman Martinez får avancera helt fritt fram från mittlinjen fram till straffområdet där han avlossar ett skott som tack vare en touch på olycklige Albelda helt ställer Renan i målet och 0-1 var ett faktum. Mestallapubliken blir knäpptyst, förstelnade av chock att inte hemmalaget lyckats utnyttja sitt bollinnehav utan nu istället ligger under, ännu en gång, på hemmaplan.
Valenciaspelarna verkad också bli aning skärrad av målet för den fina inledningen med klar dominans och stort bollinnehav är som bortblåst och hemmaspelarna uppträder mest stressat och ängsligt. I den 38: e minuten byter dock matchen skepnaden ännu en gång. Förre Valenciaspelaren Rufete drar på sig sin andra varning och blir således utvisad. Valencia trycker återigen gasen i botten och tar över matchen igen efter det att Espanyol tillåtits vila ut en kvart. Mata kommer närmast en kvittering innan paus men underläget står sig fram till pausvilan, dock med stora förhoppningar om att hemmalaget ska vända på steken i den andra halvleken.
Valencia fortsätter på samma sätt i inledningen av den andra halvleken som man avslutade den första; stort bollinnehav och en intensiv jakt på mål. Det skulle bara dröja drygt 12 minuter in på halvleken innan Raul Albiol trycker dit det förlösande kvitteringsmålet efter en tilltrasslad situation i Espanyols straffområde på en Valenciahörna. 1-1 med förvissningen att det skulle komma mera.
David Silva får göra comeback när det återstår en halvtimme av matchen och Vicente slängs in i jakten på ett segermål. Det sitter dock väldigt hårt inne, men så i den 81:e minuten hittar Villa fram till Vicente med en magisk passning och hemmasonen Vicente skickar Mestalla till sjunde himlen när han smeker in 2-1 i det bortre hörnet.
Vändningen är ett faktum och Valencia spelar enkelt av matchen och bärgar tre tunga poäng i toppstriden och seglar upp på andra plats i tabellen.
Analys
Kan vändningen hemma mot Espanyol ha varit något av vändpunkten formmässigt för Valencia?
Min första reaktion är snarare Nja än Ja!. Spelmässigt har man fortfarande långt kvar till det man visade upp i inledningen av säsongen och gårdagens seger kan nästa tillskrivas Espanyols oförmåga lika mycket som Valencias skicklighet. Om inte Rufete hade blivit tveksamt utvisad i slutet av den första halvleken hade vi säkerligen fått en helt annan matchbild. Möjligtvis kan segern trots allt ge laget det lugn och den harmoni som man behöver efter en dålig period och fiaskot på Nou Camp. Nästa vecka väntar Real Madrid på Santiago Bearnebeu, då lär vi få svar på om det var vändpunkten för Valencia eller om seger bara sköt fram problemen i Valencia.
Något som gör att man trots allt ser ljust på framtiden är att Silva är tillbaka i laget. Det har varit väldigt uppenbart under många matcher i höst att laget saknar en kreativ kraft som kan göra det oväntade, en spelare som kan luckra upp ett försvar med en magisk passning och luriga skott. En spelare som avgör matcher, på ett eller annat sätt. Det går inte att lägga allt ansvar på David Villas axlar match efter match. Det är illa som det är att Villa i stort sett måste spela varje match i brist på andra dugliga anfallare i truppen, men det är så illa tvunget att spelare som Silva, Mata, Joaquin och Vicente kliver fram och avlastar MaraVilla emellanåt.
En annan stor positiv förhoppning med gårdagens match är Vicente. Tidigt i höstas verkade han vara tillbaka på allvar när han gång på gång imponerade i sina inhopp och ofta låg bakom mål. Sen kom en dipp för Vicentes del ungefär samtidigt som laget tappade. Nu verkar både Vicente och Valencia var på gång igen. Kan Vicente komma upp i 80 % av den kapacitet han visade upp innan sitt skadehelvete kommer han att spela en oerhört viktig roll för Valencia denna säsong. Mata har gjort det väldigt bra men har i ärlighetens namn sett väldigt sliten ut de senaste veckorna och skulle nog må bra av lite vila för att hitta formen och hungern igen. Det är inte samma omutbara, hänsynslösa Mata som tar för sig oavsett motstånd idag som det var under fjolåret och tidigare i höst.
Innermittfältet är väl det största bekymret (och vänsterback) för närvarande enligt mig. Fernandes är bra och växer alltmer för varje match i Valenciatröjan, men Albelda och Baraja är inte vad de har varit, med all sin rätt. Två spelare som hade sin formtopp under åren 2002-2004 ska inte, teoretiskt sett, kunna ligga på samma nivå 5 år senare. Stundtals blixtrar de gamla rävarna till och man blir påmind om gamla goda tider, men oftast ser det långsamt och slitet ut. Det saknas kreativitet, hunger och entusiasm, ungefär samma hunger, entusiasm och kreativitet som vi hade inom klubben men lämnade ifrån oss alltför enkelt till Atletico Madrid. Det hade varit väldigt intressant att se vad Banega kunnat utföra i årets harmoniska Valencia, med Fernandes bredvid sig som höll ordning på defensiven och två offensiva yttrar i Joaquin och Mata till höger respektive vänster om sig och Silva och Villa framför sig.
Matchfakta
Valencia:
Renan
Miguel – Albiol – Marchena- Moretti
Albelda – Fernandes (Morientes 52´)
Joaquin (Silva 60´) – Baraja – Mata (Vicente 74´)
Villa
Espanyol:
Kameni
Lacruz (Lola 84´) – Jarque – Pareja - Beranger
Hurtado - Martinez (Torrejon 55´)
Rufete - Luis Garcia - Nene
Callejón (Valdo 74´)
Resultat: 2-1 Valencia: Albiol 58´ och Vicente 81´. Espanyol: Roman Martinez 28´.
Varningar: Fernandes och Miguel i Valencia. Martinez, Rufete, Lacruz och Pareja i Espanyol.
Utvisning: Rufete 38´, efter två gula kort.