Bristol City - Hull City1 - 2
Halvt fall framåt
Vi anfaller men träffar inte målet, våra inlägg träffar motståndare. Vi försvarar med tre eller fyra man, med det är motståndarnas anfallare som petar bollen i mål. Valencia 2009 i ett nötskal. Spräckte Pablo Hernández detta nötskal ikväll?
Målskyttar:
0-1 (54) Camuñas
1-1 (82) Pablo Hernández
Varningar, Valencia: Marchena x2, Albelda, Baraja
Varningar, Recreativo: Adrián, Barber, Nayar
Utvisning, Valencia: Marchena (73)
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Det är tungt nu...
Faktum är att ordet "tungt" i dagsläget känns tangerat. Det är mer än tungt. Det är bedrövligt. Vem vill sova på saken? Inte jag i alla fall. Med sömnen kommer fortsatta mardrömmar. Drömmar med dåligt spel, ineffektivitet i offensiven, tafatthet i försvarsspelet, sura gubbar som använder mitt lag likt ett monopolspel och fans efter fans med ledsna och inte minst förtvivlade blickar.
Nåväl. Vi fick 1-1 och det var väl minst sagt välförtjänt. Pablo Hernández lobb ingjöt åtminstone lite hopp i mig. Allt såg ju faktiskt färdigt ut när Marchena fällde ut landningshjulet och plockade ned Recre-anfallaren. En man mindre och en hel del missade målchanser hade föregått denna sekvens. Och ytterligare någon målchans skulle vi hinna missa innan Pablo kvitterade på Mestalla. Kanske vågar jag sova på saken ändå?
Ja rentav borde vi kanske vunnit den här matchen, men Morientes huvudspel är ju inte vad det en gång varit. Snarare får han idag mer spel i huvudet. Som i veckan till exempel när han hasplade ur sig mindre väl valda ord. Eller så kan man ju också tycka att Moros kritik mot reklamjippot för stunden var en sund kritik när laget behöver fokusera på de sportsliga uppgifterna. Och klubben som sådan har ju ett och annat att reda ut.
Recre gjorde ett sjujäkla jobb på Mestalla. Man krigade, man grisade och man tjongade och man hade dessutom ett väldigt påpassligt och lurigt anfallspar som ständigt högg på bollarna framåt. Valencia var inte direkt dåliga men inte heller bra i den första halvleken. Man var bara impotenta. Vi förmådde inte skapa riktigt bra målchanser och vi förmådde inte nå hela vägen fram till straffområdet. Mata höll på att fixa det på egen hand men hans skytte har sista tiden inte varit bra.
Den första halvleken är ganska fysisk och innehåller en hel del dueller och även en del gula kort. Marchena är en av dem som varnas och det skulle stå honom dyrt senare. Fantastiskt hur denna man kan klaga så mycket varje gång han varnas för rent vidriga regelöverträdelser. Varken det första eller det andra gula kortet var något att snacka om. Rentav kan Marchena vara glad att han inte fick ett rött direkt i den första. En lagkapten skall definitivt föregå med bättre exempel och det kanske är dags för Emery att hitta en bättre förebild för laget.
Att ha Marchena som kapten är just nu en avspegling på hur hela laget agerar och presterar: dvs gnälligt och uselt
Rent spelmässigt som sagt gör Valencia totalt sett en ganska bra match. I den första är man bra hela vägen fram till sista tredjedelen och där måste vi nog fundera ut något. Villa är borta ett tag till och att ha Mata som ensam forward är inte ett hållbart alternativ mot bättre motstånd. I den andra halvleken fortsätter spelet se bra ut och det blir dock även bättre i den sista tredjedelen. Men däremellan sticker Recre igenom och gör 0-1. Som en kall hand innanför tröjan kändes det.
Camuñas, omringad av tre-fyra Valenciaspelare samt utrusande César får på något konstigt sätt foten först på bollen som sticks fram emot honom. Bollj*veln rullar också otroligt nog i mål. "Jaja, varför blir man egentligen förvånad?" frågar jag mig själv. Hela altet talar ju för allt eländes logik. När något går åt skogen så går det också åt skogen rejält.
Men Valencia gav inte upp. Offensiven fortsatte komma. Dock inte målen. Silva brände riktigt givna lägen och det kändes som förgjort med en pinne i denna kamp. Skulle vi på nytt torska hemma mot ett mindre bra lag? Ja, det såg ju så ut när Marchena blev utvisad, men inbytte Pablo ville annat. En kylig och perfekt lobb över Recres målvakt utjämnade matchen. Fantastisk kyla från Pablo. Morientes höll som sagt på att ge segern till Los Ché med en nick på ett vasst inlägg från Mata men nicken var milt uttryckt inte bra.
Att Recre sedan är framme vid två tillfällen mot stopptid till och är milimetrar ifrån att ta alla tre poäng glömmer vi snabbt. Usch! Blotta tanken på torsk där får mig att rysa.
Snabbanalys:
- Offensiven stämmer inte riktigt. Visst, mot slutet av matchen skapar vi massvis med lägen, men det berodde inte på vår ökade kvalité. Snarare kanske mer vilja och att Recre tappade orken. Så länge Recre orkade hade vi inte mycket att komma med i offensiven och det oroar mig för resterande delen av säsongen. Vi MÅSTE ha en lösning på offensiven utan David Villa. Vårt anfall kan inte stå och falla med en man, även om han potentiellt är världens bäste anfallare.
- Viljan var det också ja. När segern och poängen vittrades mot slutet var laget som förbytt. Varför spelar man inte med den viljan och intensiteten från början? Det hade gett flera fördelar. En bra start hade försatt Recres djävulska och anti-fotbollsaktiga plan i skiten samt, och inte minst, så hade spelarna fått fansen i ryggen. Alla supportrar på Mestalla är ju där för att de brinner för sitt lag, och det tro fan att man buar när spelarna går ut efter lite halvhjärtade insatser. MER VILJA!!!
- Defensiven...ojojoj, detta har vi sagt några gånger förr, men skall vi vinna matcherna så måste vi sluta tappa in dessa billiga mål. Totalt sett så förtjänade väl Recre ändå sitt mål, men det är målen man gör som räknas, inte antalet missade målchanser. Trots att vi idag hade våra fyra bästa defensiva försvarare så lyckades vi inte hålla tätt. Målet var dessutom ett extremt taffligt sådant. Camuñas skall inte få vara först på bollen när det är tre till fyra man runt honom. Det håller bara inte!
