Benvingut siga qui a sa casa ve: cupfest i Valencia!
Vi tar en titt på Copa del Rey-finalen från en annan synvinkel; inte från lejonens kula eller culéns Can, utan betraktelser från värdstaden.
Förra årets vinnare Valencia CF stod värd för årets final till kung don Juan Carlos ära. Så vad får man om man samlar 65.000 fans från Athletic Club och FC Barcelona i staden Valencia? En stor fest, både på och utanför plan!
Olyckskorparna kraxade om att det skulle bli sammandrabbningar mellan förenade fascister från Valencia och Barçaultras mot baskiska supportrar, men av det blev det intet. Inte ens hot om svininfluensa och sinande ölkeggar eller en kastad flaska kunde stoppa festen som utspelade sig på Valencias gator och inne på Camp de Mestalla.
1'300 tunnor med öl kan inte ha fel
Vi börjar med räkenskaperna utanför plan: 65.000 liter öl serverades av 50 camareros från ett 70-tal pumpar på drygt 200 meter bar i de två områden à 8'000 m2 som satts i ordning för fansen. Då räknar vi inte med alla de lokala tusentals pubar, tavernor och restauranger som också hade fullt upp att utfodra mångfalt fler hungriga lejon och några enstaka culés. Man hade till och med skapat "Horchata Culé" och "Horchata Blanquiroja" för tillfället, men de var förstås inte lika populära som den maltstinna drycken. På de två områdena fanns även 70 bajamajor för att återvinna vätskorna som flödade. På scener uppfördes musik med bland annat Juliette Lewis & The New Romantics. Hur dom hittat dit vet ingen.
Redan innan matchen kan man säga att Athletic ledde med 1-0 då fansen som invaderade staden dagen innan pyntat ut allt i rött och vitt. Flaggor, banderas, bufandas och tröjor från då och nu syntes överallt. Rena julafton med dryga 40-45'000 baskiska glada rödvita tomtar. Tyvärr fick bara drygt 35'000 av dom biljett till Mestalla, vilket trots allt var en långt större tilldelning än Valencia och Getafe fick vid förra årets final på Vicente Calderón i Madrid. Kritiken från Valencia var hård mot RFEF, spanska fotbollsförbundet, som roffade åt sig en onödigt stor andel själva. Uppenbarligen hade man tagit till sig av detta. Getafe fick också en känga för att de, trots att de inte fyllde upp platserna inte vill sälja biljetterna till VCF.
Lika trist som på Camp Nou
Lika framåt och underhållande som Athleticfansen var, lika trista och frånvarande var katalanerna som hejade på Barca. Inte en käft i det läger som var uppsatt för FCB-fansen dagen innan, knappt någon under matchdagen heller. Alltså lika trist som på Camp Nou under ligalunken. De blott 20'000 katalanska fansen snålade visst in på festen och åkte direkt till Mestalla för att där ta för sig av desserten innan CL- och ligatitlen ska inmundigas. Hade de kommit tidigare skulle de blivit väl omhändertagna. Staden börjar bli van att hålla i stora sportillställningar med F1-stadsbanan, Americas Cup och MotoGP i Cheste.
När Barçaspelarna anlände till sitt hotell var det drygt 200 personer utanför som väntade. Bara 50-talet visade FCB-sympatier, övriga var rödvita som visslade, buade och bad om autografer omvartannat. Spelarna försvann dock raskt in på hotellet.
'Gora Euskadi y Visca Catalunya'
Slagorden ekade i staden, men som ni förstått mest de baskiska. Valenciafansen har genom åren haft stora basker i laget som satt sina spår i historian; Gorostiza, Eizaguirre, Mundo, Iturraspe, Juan Ramón, Epi, Ortuzar, Pasieguito, Zubizarreta och så en av de största med baskisk påbrå: Gaizka Mendieta. Därför vill det sig nog att fler Valencianer höll på Athletic Club än på de Blaugrana, fast även av politiska skäl.
Politiker i alla läger, från ytterligheterna på kanterna och de stora i mittfåran - från de tre regionerna - försökte förstås sola sig i glansen eller slå mynt av kungens cup. Att blanda politik med fotboll är måhända opportunistiskt men mycket effektivt.
Inte bara politiker gör politik av fotboll. Att vissla sönder den spanska nationalhymnen vid inledningen av matchen är mestadels patetiskt när det är en cup till kungens ära. Varför ställer lagen ens upp i cupen då? Fans som visar missnöje på detta sett akterseglar. TVE slätade över det hela genom att eftersända både hymnen samt kungen och drottningens inträde på VIP-läktaren, då några hundra fans vände ryggen till. Visslingarna hade tystats något på eftersändningen. Censur.
Pero por que no te callas?
Kungen själv passade på att vara politiskt korrekt till skillnad mot förra året då han klart uttalade sitt stöd för Getafe. Nu var det andra tongångar: "Till presidenterna har jag sagt att det bästa laget må vinna (...)".
Fast tillbaks till proffspolitikerna: den storvulne katalanske ledaren menade att Canal 9, den valencianska regionalkanalen nu gick att se i hela Katalonien (och även Balearernas IB3), i ett försök att få Valenciaregionen att visa dito katalanska TV3 i hela Valenciaregionen. Vi får väl se hur det går med det.
Valenciaregionens överhuvud Camps var mer reserverad och slätade ut det hela med att det var lite tekniska bekymmer och att beslutet tas någon annanstans. Ett finare sätt att betacka sig storkatalansk suveränitet. Camps passade även på att säga nej till det katalanska erbjudandet att bilda en finansiell europaregion à la Països Catalanes, iklätt ett annat namn.
En annan politiker, iklädd presidentskapet i klubben FCB, menade att Athletic och FC Barcelona representerade en stor social kraft i sina "respektive länder".
Polisen beslagtog 5'000 pamfletter med "Catalonia is not Spain" som ett nationalistiskt katalanskt parti (ungdomsektionen till CDC; JNC) försökte dela ut vid Mestalla. De fick däremot dela ut lika många röstsedlar inför EU-valet.
Valencia is not Catalonia
Inne på Mestalla då? Den här artikeln kanske ger intryck av att det extremt mycket politik. Då tar du miste. I Valencia var det folkfest. Man hade kul, drack bira, åt tapas och pinxos och hade stora förväntningar på matchen. Väl inne på Mestalla var det, förutom busvisslingarna, bara ett fåtal katalanska fans som hade politiska budskap på plakat ("We are nations of Europe. Goodbye Spain" - öh?). I övrigt var det god stämning och mest baskiskt tryck från läktaren, totalt sett. 2-0 till Athletic innan matchen ens börjat!
Men så var det då själva matchen. De moraliska 2-0 som lejonen gick in med blev 3-0 redan efter 8 minuter (1-0 i matchen förstås), men det förbyttes fotbollsmässigt ut mot 1-4 och utklassning, trots att baskerna stod upp och kämpade. Årets Pep Team var alldeles för starka.
Så hände incidenten. Minut 59 fick Dani Alves en flaska "i present" av en idiot som stod i Athleticleden. Rakt i nacken. Polisen kunde snabbt gripa den skyldige som pekades ut av sansade baskiska fotbollsfans runt omkring honom. Skönt att det kunde gå snabbt tillväga. Drägg har inte på läktaren att göra, och de rödvita fansen såg de till att få ut packet så snabbt som möjligt. Lyckligtvis kunde Alves resa sig upp och slutföra matchen utan problem.
Just det, tillbaka till matchen
Efter 1-2 började till och med Barçaklacken att höras, och mot slutet var det var förstås "Campeones" för hela slanten. Det gjordes golazos och rullades boll som i normala fall skulle ha tystat den mest högljudda av publik. Första halvlek var jämn, men i den andra la Pep Team in den där växeln som bara FCB har denna säsong. Kanske har de delat med sig av hemligheten till F1-stallet Brawn? Athleticfansen fortsatte dock att ge stöd till sitt lag matchen igenom.
Tillslut blev det en ren och slät vinst för Barcelona. Hatten av för årets giganter på fotbollsplanen, jag önskar dom all lycka i CL och ligavinsten är i princip redan given. Hatten tas också av för Athletics fans som vann "den andra matchen" lika storstilat som FCB gjorde på plan. När Xavi byttes ut applåderade även de rödvita fansen. Och när matchen var slut applåderades den rödvita sektorn av alla FCB-spelare. Det var så långt man kunde komma ifrån den stämning som rådde sist de två lagen möttes i kungens cup.
¡Enhorabuena! 25 Copa del Rey-titlar gör FC Barcelona till kungar av kungens cup! A por el triplete.
(Källor: TVE, SuperDeporte, Radio 9, Levante-EMV och Las Provincias)
