Krönika: Avgörandets stund närmar sig
Valencia möter på söndag Atletico Madrid på bortaplan i en match som förmodligen är den viktigaste på många år och som kan komma att avgöra klubbens framtid på många sätt.
Jag har ont i magen, känner mig stressad, glömmer saker, har svårt för att koncentrera mig, är ständigt distraherad och frånvarande. Trots detta behöver jag ingen läkare som undersöker mig och analyserar mina symptom. Jag liksom miljontals Valenciafans världen över lider av samma smärtsamma och kroniska åkomma som dyker upp då och då inför viktiga matcher. Den har inget fint latinskt namn och några mediciner eller andra botemedel finns inte så vitt jag vet. En stor mängd alkohol kan dämpa besvären tillfälligt men varning utfärdas för bieffekter som kommer i efterhand. På söndag kväll spelar laget i mitt hjärta, spelarna jag skulle dö för, klubben som kommit att bli en så oändligt stor del av mitt liv, staden jag älskar över alla andra städer: Valencia en match vars betydelse inte går att överdriva. Det är klubbens viktigaste match på årtionden, kanske någonsin. Matchen handlar inte bara om 3 poäng eller en placering i tabellen, det handlar om framtiden, både den närmaste framtiden men kanske även framtiden i ett lite längre perspektiv. Kanske inte så konstigt att man då går med ångest och tittar på klockan hela tiden, analyserar tabelläget, målar upp olika scenarion om hur det kommer att gå i huvudet och bara vill ha söndag idag, samtidigt som man inte vill ha det. För tänk om… Nej, positiva tankar är det enda som gäller. Självuppfyllande profetior har man ju hört talas om på börsmarknaden, när alla tror att det ska rasa ja då rasar det till sist också. Det vill vi inte vara med om när det gäller Valencia.
Det handlar inte om att överleva eller dö eller om att åka ner i den ångestfyllda Segundan som förra våren mest handlade om. Faktum är att ångesten i år är värre än den man kände under Koemans era i Valencia, då fanns hela tiden något inom en som lugnande förklarade att det skulle ordna sig. Valencia var alldeles för bra för att åka ur. Men i år är det desto mer allvar. I år handlar det om att överleva, fast i ett helt annat perspektiv. Det handlar om att vinna eller försvinna för många spelare. Det handlar om framtiden för klubben, vilken väg ska man vandra och vilket ben ska man stå på. Det handlar om en biljett till Champions League.
När Atletico och Valencia springer ut på planen på söndag så kan ni räkna med att det sitter miljontals personer och hyperventilerar med hög puls och nervösa sinnen. Allt från supportrar som följer sitt lag i vått som torrt, till personer med stora ekonomiska intressen i klubbarna. Att ta sig eller att inte ta sig till Champions League nästa år kan komma att bli avgörande framförallt för Valencia men kanske även för Atletico Madrid. En CL-plats skulle innebära att sannolikheten att Villa, Silva, Mata, Albiol stannar i klubben skulle öka rejält. Även om spelarna uttalat sig om att man vill stanna i klubben oavsett, så är det inte alls säkert att klubben har råd att behålla alla sina stjärnor om man missar CL. Som bekant så befinner sig Valencia i en ekonomisk kris, man har stora skulder och under säsongen gick det ett tag t.o.m. så långt att spelarlönerna frös inne och ryktet om konkurs var nog inte alltför långt borta ifrån sanningen. Att delta i CL är oerhört lönsamt för klubbarna och för Valencia skulle det innebära att man kan budgetera högre inkomster för kommande år och kanske kan det rädda klubben från att behöva göra en storrensning inom truppen. Som exempel kan det nämnas att Manchester United drog in 73 % av sina totala intäkter på CL under året man vann turneringen senast. Som sagt så skulle det kunna innebära att man lyckas och ekonomiskt klarar av att behålla sina stjärnor och kan fortsätta att satsa för att vara ett spanskt topplag och slåss med de stora ute i Europa samtidigt som man sanerar ekonomin.
Missar man däremot att kvalificera sig tror jag det blir tufft att behålla samtliga spelare som Villa, Silva, Mata, Joaquin och Albiol. Dels så lär inte lönebudgeten tillåta det och dels så lär en del av spelarna vara sugna på att hamna i en klubb som har råd att satsa för att vinna titlar och som spelar i den mest åtråvärda turneringen av de alla, Champions League. Klubben som helhet lär vara tvungna att rensa rejält och rekonstruera ekonomin några år, vilket med största sannolikhet innebär mindre sportsliga satsningar och ett antal år i skuggan av de stora lagen i Spanien. Hur lång tid det skulle ta för klubben att reda ut de ekonomiska bekymren och ta sig tillbaka på det sportsliga planet till en nivå där man kan utmana de största lagen i Spanien och Europa är omöjligt att sia om.
Det går inte att beskriva hur känslorna svallar inför den här matchen. Hur humöret svänger fram och tillbaka. Nedräkningen har börjat, tre dagar av nervös väntan återstår. Det är i sådana här tider man ber till högre makter och bönar om ett mirakel.
Amunt Valencia per siempre!