Julspecial: En summering av hösten
Först ut i Valenciasredaktionens Julspecial är en krönika av höstsäsongen som behandlar lagets insatser som helhet och individuella prestationer.
Höstsäsongen är nu avslutad och jag sitter här på dan före dopparedagen och försöker summera Valencias insats under dessa femton matcher. En fjärdeplats slutade höstens bravader på och med tanke på den tidigare säsongen under Koeman så kan man inte annat än vara nöjd.
Jag och många andra med mig satt som på nålar under sommaruppehållet och bara väntade på att Villa skulle säga hej då till kustlivet och ta Silva med sig till Spaniens mitt. Ekonomin var dålig, spelet förra säsongen var dåligt, men moralen hos de båda David var bra och det är i många fall det som räcker för ett lyckat slut.
Tyvärr valde istället Raúl Albiol att sätta sig på Florentino Pérez flyg till Madrid för att leta framgång. Det har under hösten gått väldigt bra för Albiol i Real och han tog direkt en startplats bredvid Pepe, så han är nog nöjd. Minst lika nöjd är nog El Guaje som trots domedagsprofetior och ständiga påtryckningar lyckats leverera mer än någon annan i Spanien. När David Villa finns på planen så blir det oftast mål, det säger både jag och mina siffror som visar på 12 fullträffar och ensam skytteligaledare när halva säsongen gått.
Villa har under säsongen sällan gjort en dålig match och det offensiva spelet bygger mycket på hans individuella kvaliteter även om Valencia som lag också gjort enorma framsteg sedan holländaren totalförstörde klubben.
David Villa har heller inte varit ensam med att leverera på den offensiva halvan utan han har haft stor hjälp av David Silva som spelat mycket bra och visat på enorma tekniska kvaliteter, synd för Silva är att han dragits med en del skador och det kan ha hämmat utvecklingen även om det är svårt att tro efter att ha sett honom spela de matcher han kunnat på ett oftast alldeles lysande sätt.
Det är inte bara de stora namnen som det har handlat om i Valencia under hösten. Eftersom man tappade en mittback av landslagskaliber var man tvungna att hitta en ersättare. Man hittade tre, fyra stycken. Lättast att hitta var den store, starke, tidigare utlånade David Navarro som har växt med uppgiften mer och mer under säsongen och visar sig nu kanske vara den stabile försvarare man behöver. Navarro har framförallt visat på en styrka som en mellanstor häst och även en följsamhet som absolut duger i toppen av La Liga. Det var alltså ett av alla nyförvärven i backlinjen och det man kritiserat Valencia för under inledningen av säsongen är just försvarsspelet.
Jag ser inga som helst konstigheter i att det sett lite vilset ut mellan Navarro, Bruno, Alexis, Marchena och Dealbert emellanåt. Jag ser heller inte att det skulle vara något fel på någon av dessa rent individuellt heller, precis som övriga nyförvärv. Försvarsspel behöver växa in i laget och Emery har gjort ett enormt jobb att foga samman dessa i sammanhanget omeriterade spelarna. Mister Unaí har med små medel lyckats att få sitt lag till en plats i nästa års Champions League-kval. Det efter att förra säsongen räddat upp lagets från Koemans ondskefulla plan att förstöra Valencia för alltid.
Att en sådan ung tränare åstadkommer så bra resultat är inte vanligt. Jag ser inga konstigheter att jämföra hans insatser med Pep Guardiolas. Jag har under säsongen hört röster som krävt Emerys avgång men snabbt avfärdat dessa som sena aprilskämt.
Emery är mannen bakom Valencias nutida och framtida framgångar.
Lyckas Valencia hålla sin plats och åter ta sig till Europas finrum nästa år så är jag övertygad om att laget är där för att stanna. Tränaren finns, spelarna, lagkänslan, stödet och traditionen finns. Det som inte finns riktigt än är kontinuitet och pengar. Som tur är kommer det första naturligt och det andra föds utifrån det. Trygghet förbättrar spelet, förbättrat spel ger förbättrade resultat och förbättrade resultat ger större inkomster.
Det är ganska svårt att säga vilka spelare som stuckit ut under denna första halvlek av säsongen men vi har nog alla överraskats av Ever Banegas alldeles strålande insatser på det centrala mittfältet tillsammans med Villas målskörd framåt. Banega har haft det tufft tidigare med att först hamna ofrivilligt och mindre smickrande på YouTube för att sedan skeppas iväg till Atletico Madrid. Jag har inte bestämt mig för vad som är värst.
Vi får när vi ser tillbaka på hösten inte glömma de unga spelarna som visat framfötterna. Pablo Hernández har varit enorm i många matcher och petat den något formsvage Joaquín ur startelvan. Jag kan inte undvika tanken att Iniesta och David Villa på något sätt avlat fram denna tjugofyraåring som briljerar med sin teknik och balans.
En annan yngling som började säsongen bra var Mata, men han har på senare tid fastnat i en svacka och hamnat lite i skymundan. Vi vet alla vad han är kapabel till och därför är vi också säkra på att vi återigen får se Juan prestera fin fotboll i Los Ché.
Valencia ligger alltså fyra i den spanska ligan, men där slutar inte framgångarna. Även i nya UEFA-cupen som numer kallas Europa League har laget presterat bra och kryssade sig genom matcherna utan en enda förlust. Vinst mot både Genoa och Lille är alltid bra att ha i sitt CV.
Denna text har i stora drag handlat om att vi ska se på den första halvan av säsongen med glädje och den andra halvan med hopp. Valencia är på väg mot en ny storhetstid om det vill sig väl, och jag tror att högre makter vill Valencia just det, väl.
Problemen är begränsade till Zigic närvarande (eller är han frånvarande?) i truppen, Miguels ovilja att träna, brist på samspel, brist på kontinuitet och brist på pengar, men möjligheterna är obegränsade för Valencia CF!
Féliz navidad y prospero año nuevo!
