Krönika: Utmanare till ligatiteln?
Valencias schizofrena läggning visade sig återigen från sin mörkaste sida. Vart är man egentligen på väg?
Jag har svårt att släppa lördagens match mot Sporting. Jag kan inte riktigt bara släppa taget och gå vidare. Inte denna gången. Inte igen. Som Valenciasupporter är man både bortskämd och härdad. Så är livet för många fotbollssupportrar antar jag. Man slits mellan hopp och förtvivlan. Det är det som är charmen med att vara ett passionerat fan i med- men framförallt i motgång. I höstas skämde laget bort oss med ett bländande spel på bortaplan samtidigt som man inte alls lyckades hemma på Mestalla. Man tappade flera matcher i slutskedet och onödiga poäng rann iväg mellan fingrarna på en energisk, närmast manisk gestikulerande Unai Emery vid sidlinjen. Lär de sig aldrig av sina misstag frågade vi oss många gånger. Nja blev svaret.
******
Vårsäsongen har inletts med att Valencia börjat vinna hemma på Mestalla men nu istället har krampaktigt svårt att prestera och vinna på bortaplan. Är det antingen eller som gäller för Valencia denna säsongen? Samma fenomen har vi tidigare sett angående försvars- och anfallsspelet hos Valencia. När försvaret varit svajigt har offensiven varit fantasifull och kreativ. Medans nu när defensiven äntligen har blivit stabil så är det längst fram i planen som problemen och trubbigheten finns. Är det hos Unai Emery problemet ligger eller borde vi gräva djupare än så? Nog borde man kunna kräva lite mer av dagens Valencia än att man bara ska klara av en sak i taget. Antingen starka hemma eller på bortaplan. Antingen defensivt starka eller offensivt kreativa. Balansen verkar om inte saknas helt så vara lite vinglig i dagens Valencia.
Valencias berg-o-dalbanan har denna säsong flera gånger räddats av att de värsta konkurrenterna upplever ännu större svängningar. Atletico och Villarreal har inte alls lyckats visa upp samma stabilitet som man gjorde under fjolåret och Jimenez har haft stora problem med kontinuiteten i Sevilla. Mallorca och Deportivo gör det bra efter sina förutsättningar men ska egentligen inte kunna utmana om Champions League-platser i det långa loppet. Med en liten snabbkoll på tabellen och i Valencias resultatlista inser man ganska snabbt att om det inte vore för de snöpliga och rent ut sagt onödiga poängtappen (Sporting hemma, Atletico hemma och Mallorca hemma), så hade Valencia på allvar kunnat ses som en utmanare till ligatiteln. Dessutom vore CL-platsen så gott som säkrad. Nu finns det säkerligen de som påstår att det är just den skillnaden som skiljer mellan ett verkligt topplag och ett lag strax därunder. Man tappar färre onödiga poäng. Samtidigt så tror jag att många menar på att Valencia inte ska kunna utmana om ligatiteln. Det ska varken vara rimligt med tanke på de ekonomiska förutsättningarna eller de sportsliga målsättningarna inom klubbarna. Är det därför förbjudet för andra klubbar att ens aspirera på ligapokalen?
*****
Lite off topic kanske men jag kan inte låta bli. Nostalgisk och obotlig romantiker som man är. Jag är egentligen allergisk mot att jämföra olika säsonger och upplagor men det krävs ingen doktorsavhandling i fotboll för att inse att den trupp som Emery förfogar över idag är klart bättre än den som Benitez tog guld med 2004. Konkurrensen är tuffare idag det råder det heller ingen tvekan om men den största skillnaden med laget då och nu är att man då hade en balans och trygghet i laget. Man vann matcher trots att man inte var på topp. Fick man ledningen så höll man den. Det fanns en helt annan harmoni i laget.
Det finns mycket att analysera och behandla. Varför får Mata fortsatt förtroende? Vad har hänt med Villa? Varför gör Emery det ena bytet men inte det andra? Går man ner på detaljnivå så inser man snabbt att mycket kan bli bättre, fan vore annat. Men i slutändan så handlar det mesta om Emerys vara eller icke vara i Valencia efter den här säsongen. Att vi skulle behöva spelartyper hit och dit är svårare att påverka med tanke på den fortfarande ansträngda ekonomin. Vad styrelsen i Valencia däremot ganska enkelt kan påverka är vem man väljer att ge förtroendet att styra Valencia in i framtiden. Tror ledningen på Emery i det långa loppet eller kanske framförallt har spelarna kvar förtroendet och tror på Emerys idéer? Stundtals den här säsongen har framförallt svaret på den sista frågan var väldigt tveksamt om man ser till vad laget visat upp på planen.
Unai Emery är en bra och framförallt väldigt lovande tränare. Inget snack om den saken. Frågan är bara om han är redo att leda en stor klubb som Valencia redan nu, med de kraven som följer med jobbet och det trytande tålamodet som kräver resultat direkt.