Sälj David Villa
Jag orkar inte med de här spekulationerna längre, det tär för mycket på mina krafter. Ena dagen ska han stanna, nästa timme är han redan klar för Barcelona. Kanske är stunden kommen. Sälj ikonen David Villa.
Det här blir förmodligen ingen enkel text att hänga med i och inte heller är allting särskilt logiskt i mina tankebanor. Det är känslor nedtryckta med sorg och sårad stolthet på tangentbordet. Ha överseende med detta.
Det känns som att vara på väg till en begravning varje gång man surfar in på Superdeporte eller Valencias officiella hemsida sisådär ett par tusen gånger om dagen just nu. Man väntar egentligen bara på att rubriken ska säga att det officiellt är klart. Man orkar inte längre att leva i den här ovetskapen. En gnagande oro som stundtals förvandlas till korta stunder av meningslöst hopp. Så länge det inte är officiellt är inget klart. En plågsam väntan på att få det bekräftat. Det är så det känns just nu.
David Villa är ingen Valencianista sedan barnsben och han har inte heller kommit upp som en talang genom de egna ungdomslagen i klubben. Men trots detta så har fansen tagit till sig David Villa som en Valenciason och han har varit lagets mest älskade spelare de senaste åren. Han varit Valencias ansikte utåt. Vi har beskådat Villa och då sett Valencia. Han har blivit synonym med klubben och vice versa. Hans betydelser för Valencia på planen men kanske framförallt utanför går inte att beskrivas i ord eller mätas i pengar.
Jag vet inte vilket ben jag ska stå på. Ena stunden vill jag att klubben ska göra allt som står i deras makt för att behålla Villa, för att sedan svänga snabbt och inse att det kanske det bästa för klubben är att sälja David Villa just nu. Å ena sidan finns kärleken till en spelare som betytt otroligt mycket för laget i mitt hjärta de senaste säsongerna, medans på andra sidan finns ett ekonomiskt askmoln som svävar som ett stort otäckt monster över klubben Valencia CF. Ingen spelare är större än laget. Man får inte glömma det i de här tiderna.
Samtidigt så är David Villa så mycket mer än bara en vanlig spelare för Valencia. Han har blivit en ikon inte bara i Valencia utan även som ambassadör och symbol för los Ché världen över. Den gångna säsongen fick han äran att vara lagkapten vid flera tillfällen. Att sälja en sådan spelare ska inte vara lätt för en klubb. Att tvingas skiljas ifrån en sådan spelare som supporter är en olidlig plåga som inte går att jämföra med mycket annat. Jag kan inte ens tänka tanken på att se Villa i ett annat lags tröja nere på Mestallas gräsmatta. Bara tanken på det gör mig yr och kallsvettig. Vi som har följt David Villa sedan ankomsten ifrån Zaragoza minns en blyg liten gosse som ironiskt nog fick göra sitt första mål som inhoppare mot just Zaragoza som förvandlats till världsstjärna under sina år hos los Ché. Man har noggrant följt hans utveckling i det spanska landslaget där han idag är en lagets nyckelspelare. David Villa, han är valencianista - har man stolt kunnat säga och sträcka på ryggen.
Det är inte första gången som storklubbar är ute efter Villas signatur. Vi har de senaste somrarna vant oss vid att MaraVilla ena dagen är klar för Real Madrid och dagen efter har han så gott som skrivit på för Chelsea. Ryktena har efter hand runnit av oss som vatten och vi har lärt oss att ta det här med ro och en stor nypa salt. Den här gången är det mer allvar än det någonsin varit förut. För första gången har Valencia officiellt gått ut och sagt att man sitter ner och förhandlar med en klubb (Barcelona) angående Villas övergång. Mycket längre än lösa rykten och förfrågningar har det inte varit tal om tidigare. Det är därför jag försöker tvinga hjärtat att inse vad hjärnan så sakta börjar ta in. El Guaje kommer att lämna Valencia. Inte för att han själv vill bli såld det har han tydligt påpekat flera gånger, utan snarare för att klubben tagit beslutet om att det nu är dags att casha in och sälja den dyrbara juvelen. Kanske är det rätt. Ska man någon gång sälja David Villa så är tillfället nu eller aldrig, så är känslan.
Man kan hata Barcelona för det här, man kan ifrågasätta varför ordförande Llorente släpper Villa och man kan då fastna i förnekelsens och bitterhetens återvändsgränd för evigt. Fotboll fungerar så här. De rikaste och största klubbarna kommer alltid att vara intresserade av att köpa spelare som presterar säsong efter säsong. Valencia är idag inte den stormakten inom spansk fotboll man en gång var. Man kan inte längre stå emot som en högmodig Don Quijote och slåss mot Väderkvarnarna. Verkligheten är en annan. En försäljning av David Villa räddar inte Valencias ekonomi direkt men den ser till att klubben inte dras in i ett ännu djupare ekonomiskt svart hål. Kanske kan pengarna gå till att få igång bygget av Nou Mestalla återigen. Kanske kan man börja betala av lån till banken. På längre sikt kommer därför en försäljning och de 45-50 miljoner euros som det innebär, förhoppnings att få klubben upp på fötterna igen.
Det är dags att svälja klumpen i halsen mina vänner och inse att David Villa är förlorad.
Världen går inte under och framförallt så går inte Valencia under på grund av det här. Det kan vara svårt att inse just nu men det är faktiskt sant.
Vi måste gå vidare på samma sätt som los Ché kommer att gå vidare. Raka i ryggen reser vi oss och visar ännu en gång att vi inte står och faller med en spelare, att kapitalismen aldrig får sänka oss.
Den här prövningen ska inte få knäckas oss!
Vi är Valencia, i vått som torrt, i med- och motgång.
Amunt Valencia!
